Lågtryck

Det blir ingen verklighet för mig på måndag. EKG:t var inte toppen denna gången heller, blodtrycket låg i botten och pulsen rusade ( hur nu allt det går ihop? ) I stället blir det fler och nyare mediciner, mer prover och mycket, mycket mer vila. Lågtrycket håller i sig både utanför fönstret och i kroppen, och overkligheten, den fortsätter i ett bra tag framöver.

Overkligheten

Ååh vad jag längtar tillbaka till jobbet så jag får en chans att njuta av att vara ledig igen. Men först ska vi klara av ett läkarbesök och ett EKG till idag. Förhoppningsvis är jag tillbaka i verkligheten igen på måndag.

Hejarklacken

Tur att det finns små, små saker som gör livet lite roligare. Efter att ha sett den här mår jag helt plötsligt väldigt bra.

Hejarklacken

Bored Beyond Believe

Jag är verkligen världens sämsta på att vara sjukskriven. Jag klättrar på väggarna just nu, fullkomligt dör av tristess och frustration. Finns absolut ingenting att göra. Kan inte koncentrera mig på ett tv-program, en bok eller datorn. Kroppen klarar inte att städa eller plocka här hemma, blir andfådd av att resa på mig. Terroriserar stackars sambon en gång i timmen bara för att ha någon att prata med ( och nån som lyssnar på mitt gnäll ). Känner mig som ett litet barn som inte har något att göra. Någon som vill komma och leka med mig?

Måndag Igen

Igår var hjärtat i lite bättre form, så jag lyckades ta mig utanför dörren för första gången sedan i onsdags. En liten kort utflykt till Torekällberget blev det och två lyckliga barn. Idag håller jag mig dock inomhus, trist väder och ett hårt dunkande i bröstet. Längtar tillbaka till mitt normala liv.

Mummys Day

Mina barn vet precis vad mamma vill ha. Jag och min nya bebis är redan bästa vänner. Kolla in skönheten...

Oh Sad Day

Lyckan blev kortvarig. Akutbesök hos läkaren igår som resulterade i en veckas sjukskrivning ( åtminstone ). Och denna gång pratar vi inte om någon liten förkylning.
Återkommer här när mitt hjärta har återfått sin normala rytm.

Oh Happy Day

Något lustigt:
Häromdagen bad en person mig att räkna upp mina familjemedlemmar. Lite beroende på hur man definierar familj så blev det ganska så komiskt. Först och främst är det ju naturligtvis min sambo och mina två små barn som är min närmsta familj. Sen är det min mamma, min pappa, mina tre helsyskon och min halvbror. Sen är det min styvfar som även är pappa till min lillebror, men som man kanske inte kan kalla för styvfar längre. Efter det är det ju min nyaste plastpappa, men som man kanske bättre borde kalla för mammas senaste gubbe. Sen har vi ju min styvmor ( som jag aldrig riktigt tänker på som plastmamma ) och mina tre bonussyskon. Och sen har vi ju även en av mina äldsta vänner, som står mig minst lika nära som mina systrar. Som har känt mig i tio år och som alltid har funnits där, oavsett vad som har hänt. Hon som får mig att le åt min huvudvärk, skratta åt mina misstag och hon som alltid lindrat min sorg. I min värld är hon definitivt en del av min familj.

Något ännu mer lustigt:
Idag kom provsvaren från läkaren. Lättnaden var stor när jag fick beskedet att jag inte alls var lika sjuk som hon hade trott. Inget allvarligt, ingen livslång, obotlig sjukdom ( förutom den jag redan visste att jag hade ), ingen obehaglig överraskning och inga jobbiga uppföljningar. Däremot kommer jag att få äta medicin, träffa en specialist och komma tillbaka för ytterligare ett litet prov, men inte alls något särskilt allvarligt. Lycka är verkligen att få beskedet att man är frisk.

Fylla Eller Fyllas?

Så där ja. Då var vi på hemmaplan igen efter helgens lillsemester. Borde vara mer utvilad än någonsin, men istället känns det precis tvärtom. Är garanterat mer sliten idag än vad jag var när vi åkte. Visserligen var det lugna, stressfria och harmoniska dagar mitt ute i ingenstans. Glada barn, utvilade föräldrar och på tok för mycket god mat. Men det där med att börja pimpla drinkar redan klockan tre på eftermiddan tog lite musten ur mig. Att befinna sig i ett onyktert tillstånd i tre dagar på raken har jag inte gjort sen jag var singel. Tror dessutom att det var många, många år sen jag var bakis i fyra dagar. Trodde först att jag helt enkelt började bli gammal och tappa stinget. Men sambons föräldrar är definitivt inga ungdomar och de höll minsann tempot uppe. Undrar varför inte jag hänger med längre?

Läkarbesök

Måste definitivt vara en riktigt sjuk människa eftersom jag lyckats med konststycket att få frikort på vårdcentralen? Det har jag aldrig haft förut, är mäkta stolt!

Det bästa med frikortet var ju att dagens läkarbesök blev alldeles gratis! Där slutade dock det positiva med det besöket. Trodde jag var där av simpla, enkla orsaker och skulle bli hemskickad med ett; ja ja, det här ser ju jättebra ut, du behöver inte vara orolig. Så sa hon inte. För att vara lite mer precis så var hennes exakta ord; oj oj oj då, det här var ju inte så bra... Så istället för att lalla hem med förhoppningsvis ett recept i handen, fick jag i stället lämna åtta (!) rör med blod och en order att besöka distriktssköterskan snarast för ytterligare en provtagning. Provsvar skulle jag få på måndag. Jaha ja, inte nog med att man riskerar att vara mer sjuk än man någonsin trott, dessutom måste man vänta tills på måndag för att få svaret. Olidligt spännande.

Jobb, Jobb & Mera Jobb

Jobbar, jobbar, jobbar... Både på mitt arbete och på att vänja mig vid min nya look. Snittat tio timmar om dagen de senaste sex passen. En vacker dag kommer jag säkert att jobba glassiga sex timmar om dagen och ändå drunkna i märkta papperslappar i slutet av månaden. Är helt övertygad. Inte det minsta ironi, nä då.
Jag och mitt nya hår börjar också komma lite bättre överens, även om jag får en chock vissa mornar när jag råkar se mig i spegeln ( och hade glömt bort att jag faktiskt inte har så mycket hår kvar ). Visst är det bångstyrigt, stort och ett enda gigantiskt fågelbo vissa dagar, men jo, jag gillar det. Det matchar mitt humör just nu ( som är bångstyrigt om något ).

Så Här Har Ni Inte Sett Mig

Bye bye lååånga mörka hår, hello korta, ljusa hår.

Teknisk Skit

Jaha, inte nog med att allt som har med teknik att göra går emot mig på jobbet - hemma var det inte ett dugg bättre. För det första har datorn tydligen gått i pension och går långsammare än en sengångare. Bredband? Kyss mig i röven, snarare snigelband om du frågar mig. Dessutom kastar den helt plötsligt ut mig ur diverse program. Idag stängde den dessutom av sig själv ( visserligen hade jag glömt att peta i sladden så batterierna tog slut - men HEY förvarning tack!! ). För det andra har våran tv lagt av. Jag sätter på den - och den stänger av sig själv inom en sekund. Bildröret säger sambon, cp säger jag. Kanske är det så att hela jag är ett elektriskt paket efter att ha suttit klistrad vid en telefon och ett headset hela dagen, så jag kanske helt enkelt kortsluter allt i min närhet? Hur som helst så tänker jag säga upp mitt förhållande med samtliga tekniska prylar i min omgivning ( undantaget mobiltelefonen ).

Nervöst Sammanbrott

Denna helg kommer att gå till historien som en av de värsta vad beträffar mina nerver och mitt psyke. Allt som skulle kunna gå fel på jobbet gick fel. Snacka om datahaveri och transaktionshaveri. Och hjärncellshaveri. Jag återkommer när nerverna har landat i kroppen igen.

Viktökning?

Vad intressant det är att göra tre personers jobb på sitt arbetspass. Särskilt när resten av personalen verkar ha tagit ledigt? Sen när började jag se ut som ett hotell? Har jag allvarligt talat lagt på mig lite på sista tiden? Måste vara så.

Underligheter

Min kusin har tvingat mig att lista mina underligheter/konstiga egenheter ( ja - under vapentvång )

1. Jag kan absolut inte borsta tänderna i något annat än ISkallt vatten, är det ljummet kräks jag.
2. Är jag ensam hemma pratar jag högt med mig själv.
3. Jag petar snorbusar. Är det nåt i näsan måste det ut. Fort.
4. Jag har en kräkreflex som inte är av denna värld. Gapar jag för stort, borstar tänderna lite för länge eller håller ett cigpaket i munnen för att händerna är fulla - får jag kväljningar.
5. Jag måste kissa precis innan jag går och lägger mig. Kan jag inte just då ligger jag vaken tills jag blir kissnödig, eftersom jag absolut inte kan sova om risken finns att jag måste vakna av att jag är nödig mitt i natten.
6. Åker jag igenom en tunnel måste jag hålla andan.