Ready To Rumble

Imorgon är det dags igen. Jo jag vet - party varenda helg, men jag har ju lite att ta igen nu efter min sjuksommar som var allt annat än rolig. Så på lördag drar vi på oss stövlarna, den hemska rocksminkningen ( enligt sambon ) och kanske eventuellt en kjol. Den senaste är lite tveksam eftersom jag ser ut som en jätte baby i både kjol och klänning. Humöret får helt enkelt utvisa. Kul kommer jag förhoppningsvis att ha i vilket fall som helst, tyvärr ska jag jobba på söndag - bakis. Det kan bli riktigt intressant.

Gladare Igen

Så nu är jag inte lika arg längre. Dels så fick jag ju göra av med lite ilska i mitt brev till styrelsen, och sen har mina andra lite trevligare grannar skrivit ett upprört brev till samtliga i föreningen om det som hände. Nu känns det lite bättre. Dessutom fick jag ju en härlig liten shoppingrunda med Anna, och efter den kändes allt betydligt roligare. Blev inte så mycket handlande som jag hade velat men mitt armband fick i alla fall en ny kula!

Sjukbubblan

Då var man äntligen tillbaka till verkligheten igen, tiden i sjukbubblan vill jag helst bara glömma. Läkare, sjukhus, röntgenapparater och vårdcentraler vill jag inte se på väldigt väldigt länge ( helst aldrig ). Nu ser vi framåt istället, much more fun.
Igår stod jag återigen på hotellet efter att ha varit borta i fyra månader. Kände mig lite nervös och osäker när jag klev innanför dörren ( var ungefär som första dagen på jobbet ). Den lilla nervositeten släppte dock snabbt när jag blev inkastad i allt på en gång, kunskapen satt ju i benmärgen, men shit vilket tempo det är där nere. Inte konstigt att man blir trött. Samtidigt är det på något lustigt sätt tryggt och skönt att allt är precis som vanligt. Härligt att vara tillbaka i det verkliga livet igen, men den här gången tänker jag stålsätta mig ordentligt mot stressen, för i sjukbubblan vägrar jag att hamna igen.

Beautiful Childhood

Lyckligare Än Lyckligast

Jag har själv lite svårt att tro det, och vet inte riktigt om man vågar hoppas heller, men hör och häpna; jag är så gott som frisk igen!! Idag ringde läkaren, mina prover såg kanonbra ut, och igår släppte faktiskt febern. Alltså är jag feberfri för första gången på månader! Kan knappt fatta att den här oändliga soppan äntligen börjar lida mot sitt slut, snart återgår faktiskt livet till det normala igen. Overkligt. Visserligen skulle jag inte ropa hej riktigt än eftersom febern kan komma tillbaka, men jag mår faktiskt bättre än jag har gjort på väldigt, väldigt länge. Mitt lilla hjärta slår lite i otakt med dubbelslag och konstigheter, men enligt läkaren är det helt ofarligt och kommer att gå över, så det kan jag ju faktiskt leva med.
Och alla ni fantastiska, underbara... TACK för att ni har funnits där, stöttat, lyssnat och peppat, utan er hade jag inte orkat. Min tacksamhet är enorm.
Tänk att lilla sjuklingen håller på att förvandlas till Pernilla igen, grattis till mig!

Oväntat?

Som vanligt tvingar Tilda mig under vapenhot att lista åtta oväntade saker om mig själv. Svårt att säga vad som skulle vara oväntat... Men fine, vi leker väl:

1. Jag har kvar mina cravings från gravidtiden, ibland kan jag äta kebab varenda dag.
2. Efter tre misslyckade slutarökaförsök på raken börjar jag lite smått att ge upp hoppet ( även om jag naturligtvis låtsas att jag är laddad till tusen på att försöka igen )
3. Jag har utvecklat en fin egenskap på sista tiden, hämndbegär.
4. Jag har sjukt många tvångstankar, en av de är att om jag inte oroar mig för saker och ting tillräckligt mycket så kommer det att hända.
5. Jag har sparat mina oversize, gravida bomullstrosor med inbyggt häng där bak. Ibland sätter jag faktiskt på mig de också.
6. Jag kan numera titulera mig hobbyalkis.
7. Jag sitter inne på universums största hemlighet och måste hålla på den ett tag till.
8. Jag äter godis SJU dagar i veckan - japp, sockerberoende.

Yesterday

Dränka sorgerna i alldeles för mycket vin funkar varje gång. Så även igår, dock så önskar jag att man kunde radera ut dagen efter.

Sjukstuga Igen

Det räcker tydligen inte med att en i familjen är sjuk. Idag ringde de från dagis, sambon fick åka och hämta killarna. Lillebror har tydligen gråtit mest hela dagen och klagat över att han haft ont i örat. Så nu var det litens tur att besöka mitt stamhak - sjukan. Mycket riktigt har han åkt på en öroninflammation. Så nu är vi två gnällspikar med feber här hemma.

Mitt Hjärta

Gårdagens sjukhusbesök gick sådär. Först höll jag på att svimma när de tog blodprover ( vilket är första gången någonsin, jag brukar inte vara känslig för sånt där ), sen gick inte EKG:t riktigt som jag hade tänkt mig. När jag har kollat upp hjärtat tidigare har sköterskorna direkt sagt att det ser bra ut - men att det tickar lite fort. Igår sa hon ingenting. Inte ett ord om att det såg bra ut, absolut ingenting om vad hon såg. Bara att min läkare ska ringa så fort han har tittat på EKG:t. Vad betyder det? Jag som är så nojjig över minsta lilla gick ju hem med universums största ångest. Så nu ska jag än en gång gå runt och vänta på jobbiga provsvar. Det är ju väldigt lätt när tålamodet är helt slut.

Tålamod

Imorgon blir det sjukan igen då, lite nya prover och ett nytt EKG. Ska bli skönt att få det överstökat, förhoppningsvis ser det bra ut, för ärligt talat så kräks jag på att vara sjuk nu. Tre månader med feber och läkaren tycker att jag ska ha tålamod. TÅLAMOD?? Tycker jag har haft ett oändligt tålamod, men vad f-n vilken människa har feber så här länge? Nu orkar jag helt enkelt inte vara sjuk längre, och kom inte till mig och snacka om tålamod för då brister det.

Tomorrow

If you would only treat me right
I´d stay here by your side
But I am down to my last cry
So I´m leaving you goodbye
You turned away from opportunities
To sit and talk things through
But now when I say I´m leaving you
You have so much to proof

So long to all my pain
Goodnight to my heartache
Goodbye sorrow I wont cry no more
I´m leaving tomorrow

Stop writing me sweet letters and
Calling me on the phone
We argued constantely when I saw you
always left me in the cold
I made the choice to finally go
Cause I can´t stand this pain
It´s time for my last tear to fall
and me to smile again

Sorrows and heartaches goodbye
I´m leaving you
Don´t wanna meet again
has got to be the end, the end

The sun will finally shine on me
and clouds will drift away
There´s something that´s in store in me
That´s my brighter day

Now I just can´t wait
tomorrow´s too late
I´m leaving you today

Regn Hos Mig

"Allrakäraste vän, ett måste du veta!"
Det gjorde så ont i hjärtat på mig just då."Nej", sa jag. "Jag vill inget veta."
"Jo, ett måste du veta", fortsatte hon.
Då slutade blommorna att sjunga och träden att spela, och jag kunde inte längre höra bäckens melodi.