Merry X-mas!

Eftersom vi lämnar hemmet redan imorgon för att spendera julen i småland och därefter raka vägen upp till värmland, vill jag passa på att önska god jul och gott nytt år redan idag! Vi ses igen i januari!

Julstress

Jag hade inte tänkt låta julstressen påverka mig i år, men nu har den krypit innanför skinnet på mig. Den här veckan har verkligen varit hysterisk. Jobb, personalfester, möten, familjen på besök i omgångar, julklappsshopping, slå in paket, handla julmat, skicka julkort och packa. Det är verkligen dålig planering att handla julklappar med tretusen andra den 20 december, men nu är i alla fall det mesta klart. I julklappsväg alltså. Idag är första dagen hemma, men den är minst lika hysterisk den. Slå in alla sista julklappar, maratonpacka, syster har varit förbi och kommer tillbaka för att färga mitt hår, pappa kommer för att önska god jul, söta A kommer för att säga hejdå och sambon ska till stockholm för att inhandla våran enda julklapp till oss själva, en ny kamera. Det ska hur som helst bli riktigt skönt med det här avbrottet i vardagen. Vi ska mysa, leka med våra små, umgås, koppla av och vräka i oss godsaker. Inte ens tänka på jobb, dagis och sjukdomar. För 2008, det är mitt år, mitt och A:s år, det har vi bestämt, om inte annat så har jag redan fått starka föraningar om att nästa år kommer att bli väldigt händelserikt. Dessutom har jag bestämt att det inte kommer att innehålla några sjukdomar. Bra va?

Ålderns Höst

Idag blev det ett annorlunda läkarbesök. Åtminstone är det första gången som en läkare har skrattat åt mig i alla fall. Jag var kanske lustig. Alla prover klara och en ny medicin blev jag hemskickad med. Enligt läkaren var jag nog den enda i min ålder som äter den här medicinen, det var tydligen mest gamlingar med hjärt - och njurbesvär som använde den. Har väl misstänkt ett tag att jag har börjat bli äldre, men närmare pension visste jag inte att min kropp var. Inte kontstigt att jag har en massa krämpor i så fall, det kommer väl med åldern. Nu får vi väl se om åldringsmedicinen gör någon verkan också, men ska jag vara helt ärlig så är jag väldigt hoppfull faktiskt. Den här gamla pensionärstanten är det fortfarande krut i!

Lucia & Provsvar

Då var Lucia på dagis avklarat också. Mina små pepparkaksgubbar var så klart sötast i världen! Inte så lite stolt blir man.
Idag ringde även hjärtläkaren för att ge mig svaren på mitt 24-timmars EKG. Vad han kunde se har jag så kallade "hjärtrusningar" med jämna mellanrum. Helt plötsligt utan ansträngning klättrar pulsen upp till 140. Han sa att ingenting är fel på själva hjärtat utan att det reagerar på någonting i kroppen, vad visste han inte. Eftersom jag fullkomligt älskar sjukhus och prover så ska jag dit imorgon bitti igen. Då ska det tas ytterligare EKG, puls och blodtryck. Tillbaka till medicinmottagningen igen då. Än en gång ska vi ta nya prover och träffa en ny läkare, fast borde jag ens ha väntat mig något annat?

Elfte December

Dagens ångest: Kliva upp före klockan sex på morgonen för att gå till jobbet är inte mänskligt.
Dagens plus: Sömntabletten jag fick av svärmor. Tog endast en fjärdedel och däckade inom loppet av någon minut igår. Snacka om knock-out piller.
Dagens höjdare: Jag och sötis A har bokat in oss på SPA på fredag!
Dagens minus: Det förbannade företagspaketet som jag skulle skicka till Förenade Arabemiraten. Inte visste jag att man var tvungen att ringa tullverket för att skicka post.

Julstämning

Än så länge har det varit ganska så svårt att få till någon form av julstämning. Utanför fönstret är det bara grått, regnigt och rått. Inte en endaste snöflinga så långt ögat kan nå. Första advent gjorde det inte heller mer juligt, trots glögg, pepparkakor och ljusstakar kändes det inte på riktigt. Ingenting har känts som jul förrän i fredags när jag och söta A bakade universums godaste lussebullar. Med en doft av saffran i hela huset och gula bullar högt och lågt blev det genast lite mer julstämning. Nu fullkomligt lever jag på lussebullar.

Julen 2007

Nu har vi någorlunda bestämt oss för hur vi ska dela upp julledigheten. Julafton spenderar vi hos svärföräldrarna i deras sommarstuga. Svärmor har planerat in diverse aktiviteter, julpyssel, granhuggning och julklappsspel. Jag har planerat att bli full.
Nyårsafton kommer vi att tillbringa uppe hos mamsen eftersom vi inte blir bjudna på några roliga nyårsfester sen vi var tanklösa nog att skaffa barn. Lilla mamma har planerat in en lyxig nyårsmiddag med julklappsutdelning och jag har planerat att bli full.

Min Treåring

Min allra sötaste tre-åring fick ett underbart födelsedagsfirande trots allt. Han skrek av lycka när han fick öppna sina presenter i fredags, ganska så bra bevis på att vi hittat precis det han önskade sig. Vi fick en riktigt mysig födelsedag tillsammans, bara vi fyra, och det var nog ändå det viktigaste. Helgen blev minst lika lyckad den med barnkalas i lördags och familjemys tillsammans med N och hennes fina familj i söndags. Tur att det finns så många härliga vänner och systrar som ställer upp när resten av släkten lyser med sin frånvaro.

My Precious

Grattis till min älskade 3-åring.

Besviken

Vi kan inte ens ha kalas för vår blivande 3-åring utan att vi måste anpassa oss till när alla andra kan, om sisådär en tre veckor. Ska det verkligen vara så? Han fyller år på fredag, det har folk vetat i ett år. Ändå kan de inte finna tid till honom. Allt annat är viktigare. Hundkurser, träningar, fester, middagar, sommarstugor. Vilka fantastiska familjer vi har, de ställer verkligen alltid upp. Vad förvånade alla ska bli när det blir ombytta roller snart.

Felprioriteringar

Idag fick jag höra av terapeut-tanten att mina prioriteringar är fel. Det har jag visserligen fått höra förut, men tänk vad svårt det är att ändra på det. Min självklara etta på listan borde vara mig själv, min hälsa och mina barn. Tyvärr är jag och har alltid varit en som engagerar mig i andras problem hela tiden. Mina vänner och min yttre familj har haft högsta prioritet. Alltid. De få gånger jag har försökt att värna om mig själv och säga nej, har jag fått en rejäl känga av mina bekanta. Plötsligt är jag en dålig vän. Detta förvånar mig, särskilt mycket nu när jag blev sjuk. Många i min omgivning saknar empati och förståelse, ändå kräver de det tillbaka?
Ni som vet med er att jag inte ligger absolut först på er prioriteringslista kanske inte ska förvänta er att ni ligger först på min heller. Det som gäller för er måste ju också kunna gälla för mig. Om ni besitter rätten att säga nej och stå upp för er själva, så måste även jag ha den rätten. Det kan omöjligt vara så att jag är den som hela tiden ska anpassa mig, ställa upp och ha dåligt samvete. Så kommer det inte att vara längre. Min hälsa och mina barn måste få komma först, därför tycker jag att ni ska ta en ordentlig titt på er själva innan ni dömer någon annan. Är övertygad om att jag kommer rätt så långt ner på era listor. Acceptera då också att ni inte ligger först på min.

Glögg & Spöken

Jag vill ha Halloweenfest varje helg. Mera glögg, vin, dans, musik, spöken och roliga tjejer tack! Nu fick jag verkligen mersmak på det här. Måste genast planera in nya festligheter, någon som vill joina mig?