Saturday In Stockholm

SEMESTER!

ÄNTLIGEN! Det var inte en dag för tidigt. Nu lämnar jag byggdamm, borrljud, telefoner, bokningar, byggkarlar och golvvax bakom mig. Semestern startar jag med en halvt hysterisk helg. Jag ska titta på en nykläckt liten bebis, gå på barnkalas, dricka vin, dejta ett par vänner, lite bröllopsplanering och på lördagkväll vankas det vild tjejfest i Stockholm. Vi fortsätter köra på i hundranittio alltså, kalas!

Knäck(t)

Imorgon ska jag ta tag i mitt lilla nackproblem. Har bokat tid hos kiropraktorn halvtio. Tycker egentligen att det är rätt så läskigt att "knaka" och knäcka saker i ryggen, ännu värre i nacken. Men så här kan jag ju inte gå runt längre. Som en spänd fiolsträng, inte skönt alls. Jag kommer säkert må väsentligt mycket bättre efter klockan tio imorgon. Helt övertygad. Det måste jag. Lite bättre i alla fall. Kanske. Tror jag. Hoppas jag.

Nu har ju nedräkningen till semestern börjat också. Eller egentligen började den väl för länge sen, men jag har haft för mycket i huvudet för att orka räkna dagar. Nu orkar hjärncellerna i alla fall plussa ihop någorlunda, tre dagar kvar blev det. Eller två, två jobbdagar, är ju ledig torsdag. Nu längtar jag till fredagkväll, då börjar ledigheten. Ska bli otroligt skönt att få bort en stor sak ur skallen. Då är det bara nittimiljonertrehundrasjuttiåtta saker kvar. Bra.

Midsommarhelgen

Då var vi hemma igen efter vår lilla otursdrabbade midsommarhelg hos mamsen. Barnen är lite smått blåslagna, och själv lider jag i sviterna efter min nackspärr.

Killarna krockade på mormors nyinköpta studsmatta på midsommarafton, liten fick en tjusig bula i pannan och storebror en fläskläpp som ser ut att höra hemma på vilken hockeyspelare som helst. J lekte sen med en snurrleksak som fastnade i håret och slet av sig halva kalufsen. A ramlade på mage in i ett par brännässlor och brände sig rätt ordentligt på armar och ben. Och själv vaknade jag med en nackspärr som inte var av denna värld i lördags. Så större delen av helgen spenderade jag i mamsens soffa, med alvedon och en värmekudde som sällskap. Men förutom våra små missöden har vi haft det kanonbra! Mysigt att få umgås med mamsen, lillebror, syster och min kusin och hennes härliga familj. Så lite sveda och värk var det väl kanske värt. Önskar nu bara att den där nacken kunde rätta till sig också, så jag slipper värktabletterna och kan dricka vin istället.

Flowers

Helgen

Då var den här helgen också över. Den blev ju inte riktigt som jag hade planerat den, men rätt så bra ändå. I lördags åkte vi ut till pappsen och solade och badade så mycket vi bara orkade. Killarna var överlyckliga och stannade i vattnet tills tänderna skakade. Deras mamma däremot lyckades med nöd och näppe doppa sig, trots 21 grader i vattnet. Lite sol på näsan fick jag i alla fall, det var välbehövligt.

Svettigt

Galet vad varmt det är! Inte för att man vill klaga på värmen, men hela hotellet är en enda stor bakugn med absolut noll luftkonditionering. Svetten fullkomligt rinner om en.

Imorgon är det då dags att besöka den där gråa byggnaden igen med de otäcka maskinerna och de otrevliga sköterskorna. Undrar om svettet kommer att synas på röntgenbilderna? Jag kommer garanterat att vara dyngsur efter ett par timmar i skjorta och kostym. Undrar om gästerna skulle höja på ögonbrynen om man kom i shorts? Kanske. Men defintivt inte lika mycket som chefen.

One More Time

I fredags dök det där ödesdigra brevet från sjukhuset ner i brevlådan. Jag ska in på hjärt och lungröntgen redan nästa vecka, på onsdag närmare bestämt. Jag vill verkligen inte, och jag är rädd att de ska upptäcka något nytt (vilket inte direkt vore första gången). Visst blir det skönt att få det överstökat, men jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att jag aldrig hade behövt gå igenom allt det här. Ibland känns det så orättvist, samtidigt som jag är oerhört tacksam över att det inte var vad jag trodde från början. Nu ser verkligheten ut så här, och det finns inget annat att göra än att acceptera. Trots allt det här och mina tidigare inlägg är jag rätt så glad ändå. Försöker helt enkelt att göra det bästa av situationen. Hoppas bara att det räcker till.

Tvådagars

Nu har partypillan varit i farten igen, rätt så ordentligt också. Det blev en tvådagars den här helgen. Jag klarar inte av att vara hemma, för hjärnan går på högvarv. Orkar inte grubbla, orkar inte med mig själv. Det absolut värsta är att jag verkar tro att alkohol löser mina problem. Visst försvinner de lite för stunden, men lika snabbt är de där igen. Min lilla 30-års kris är inte så liten längre.

Den Där Prövningen

När man tror att man har allting ordnat för sig, att livet är utstakat och jag vet på ett ungefär hur min framtid kommer att se ut, då händer det här. Det som får mig att tvivla och ifrågasätta precis allt. Jag har förstått att det här är en prövning, men just nu så spelar han däruppe mig ett ordentligt spratt. Han har utsatt mig för det värsta tänkbara, alla mina önskningar förenat i en, och jag kan inte få de utan att förstöra precis allt jag nånsin lyckats åstadkomma. Bara se på. Hur sjutton ska jag ta mig igenom det här?