Katastrof

Min älskade, bästa vän i världen lämnade mig idag. När jag vaknade i morse hade min bebis (mobilen) slutat fungera. Efter ett besök på återförsäljaren och en uppdatering av programvaran har min bästis frisknat till och fungerar nu igen. FÖRUTOM, och det är inget litet förutom, ALLA precis alla mina telefonnummer är borta! Varendaste en. Nummer jag har haft i flera år. Just nu består mina kontakter av Bilbärgning, IQsvar, Saldokontroll etc. Så alla ni som känner mig kan väl vara otroligt gulliga och messa mig era nummer (jag har kvar mitt). Jag lider nämligen här. Snyft.

So Many Boys, So Little Time

Min bröllopsdag var rena rama semestern i jämförelse med hur det ser ut på jobbet just nu. Kom inte hem förrän efter 18 idag, så vill man inte att hösten ska börja. Funderade allvarligt på att "råka" komma åt inställningarna till mailen så ingen skulle kunna bomba min inkorg längre. Det gjorde jag inte. Lite synd.
Trots den ofantligt stora händelsen att jag har bytt mitt efternamn verkar livet knalla på precis som vanligt. Mycket jobb, lite tid, fullklottrad kalender och två dagiströtta barn som kräver enormt mycket uppmärksamhet just nu. Själv är jag vansinnigt disträ och så rörig i huvudet när jag kommer hem så jag förstår knappt vad killarna säger. Ibland blir det kul när man har en karusell i huvudet, idag kallade jag en stackars kund för Åke under hela telefonsamtalet, när han sen skulle boka i sitt namn sa han "inte Åke, jag heter HÅKAN" Kanske har jag dålig humor, men jag kved verkligen i telefonen för att försöka hålla mig ifrån gapskratt. Jag måste helt enkelt vara den roligaste människan jag känner.

Snart måste jag byta klädsel till Partypinglan igen, för nu vankas det helt plötsligt festligheter varenda helg framöver. Såna tillställningar som man inte kan tacka nej till, som systers födelsedagsparty, Marias redparty, bröllop, F:s 30-års fest och nånstans där ska jag även klämma in mitt eget 30-års partaj, hujedamej. Fast inte är väl jag särskilt ledsen över det, för när tackade jag nej till en fest senast?

I Am Married!

Hippad

Bjuder på lite bilder från min underbara möhippa!

TACK tjejer för en fantastisk dag/kväll!

Wife To Be

Hej vad tiden springer iväg! Om bara ett par dagar är jag någons fru, kan ni fatta? Knappt så jag kan det själv. Inte så nervös än, lite lite nerver kände jag av igår då jag pratade med min hysteriska mor som nog var stressad och nervös för oss alla. Men annars är det rätt så lugnt faktiskt. Delvis beror det nog på min förkylning och att kroppen inte riktigt återhämtat sig från helgens magsjuka, hela jag går lite på sparlåga. Som tur är har jag underbara vänner, systrar och en sambo som ser till att saker och ting blir gjorda. Ord kan nog inte beskriva min tacksamhet där. Mina vänner är min lycka.

Vi ses i kyrkan på lördag!

The Beautiful Ones

Åtta Åtta Åtta

080808 och visst vilar det något konstigt över denna dagen? Morgonen började med att jag försvov mig. Vaknade kvart i åtta med ett tungt huvud och en torr mun (näsan går fortfarande inte att andas igenom). Kände mig så konstig i kroppen, och så konstig i sinnet. Huvudet är fullt i ludd, och tankarna de är minst lika luddiga de.
På jobbet händer det också konstiga saker. Någon har lyckats sätta igång överfallsalarmet vilket resulterade i att ett gäng testosteronfyllda poliser rusade in med full beredskap. Det var dock inte mycket till överfall, det var ett gäng trötta målare, elektriker eller snickare som råkat pilla på en sladd som de inte skulle ha pillat på. Polisen åkte igen. En kvart senare kom två slöa, definitivt inte testosteronfyllda väktare knatandes i maklig takt och frågade om vi hade tryckt på larmet. Undrar om de två hade varit till någon hjälp om det nu faktiskt hade skett ett överfall? Jag är skeptisk. Mycket skeptisk.

Jag glömde dessutom äta lunch idag. Det glömmer jag aldrig. När min matklocka ringde hade köket redan hunnit plocka undan maten. Jaha. Det blev en mentosrulle till lunch idag då. Konstigt igen. Och särskilt mätt blev jag inte. Jag har bestämt mig för att jag inte riktigt gillar det här datumet. Tur att jag inte gifter mig idag.

Trasslig Men Lugn

Jag är vimsig och klockan den tickar fort, fort, fort. Söta trasselsudd som en betydelsefull kallade mig. Ja, det stämmer. Trassligare än trassligast är jag just nu. Mest för att min hjärna är lika seg som min förkylning. Visst går bröllopsplaneringen framåt men kanske inte lika fort som den borde med tanke på att det nu bara är en vecka kvar. Inte är jag det minsta nervös heller, och ännu mer konstigt - jag är inte alls stressad. Ingenting. Tror det kan vara för att jag har otroligt svårt att greppa att jag faktiskt ska stå där i kyrkan om ett par dagar. Det känns så overkligt och fortfarande känns det väldigt långt borta. Jag gissar att de där nerverna kommer ifatt mig efter helgen, men tills dess njuter jag av mitt lugn.

Ikväll vankas det ett glas vin och lite pyssel med lillasyster. Vi har viktiga saker att ta itu med, men vi två lyckas alltid få inspirationen att spira så det ska nog gå bra. Inga barn har vi hemma heller, så vi kan jobba ostört. De små åker på minisemester med sin farmor och farfar till landet, och för första gången någonsin ska jag vara utan de en hel helg. Mina stora duktiga killar som säkert kommer ha hur kul som helst medans deras känsliga mamma kommer att fälla en tår eller två av saknaden. Kanske blir det även ett par tårar imorgon då fina Sandra gifter sig och vi ska på bröllop. Det ser vi verkligen fram emot!

Mad

Nu har jag tappat humöret totalt, är så förbannat arg på mig själv och mitt hjärncellsfattiga huvud. Gaaaaaaah. Hur kan man glömma bort användarnamn och lösenord till bank på internet??? Inget av det jag borde använda mig av fungerar. Inte kan jag ringa någon heller som hjälper mig, nej nej, jag måste besöka min bank för att få ett nytt användarnamn. Jag hatar min hjärna, eller min brist på hjärna kanske. Grrr.

Regn, Måndag, Förkylning & Feber

Hemma med liten, febrig son idag. Han blev dålig igår och sov mest hela dagen, precis som sin bakfulle far, som led i sviterna av sin svensexa. Även jag fick oväntat min möhippa i lördags. Vansinnigt roligt och vilken lycka att se att alla mina nära och kära var med. Återkommer med bilder och detaljer så småningom.
Inte bara liten som är dålig här hemma. Min envisa förkylning (eller vad det nu är) ger sig inte och idag gör jag inte annat än hostar, snorar och känner mig fullkomligt slutkörd. Hade behövt ett par dagar till att kurera mig, men jobbsituationen tillåter inte riktigt det. Hade sambon kunnat vara hemma så hade jag inte ens vabat idag. Man får verkligen hoppas att jag hinner pigga på mig, mindre än två veckor kvar till bröllopet nu. Nu kan man verkligen säga att nedräkningen har börjat.