Friday It Is

Så var äntligen den här veckan över, eller nej förresten, det är den ju inte alls. Jag ska jobba imorgon. Sicken tur för mig, man vill ju inte riskera att få långtråkigt i helgen.

Imorgon är det även dags för årets sista party. Eller jag kanske ska vara försiktig med vad jag säger, årets sista inplanerade party är det. Det ska bli kul att dansa bort ett par timmar igen och skönt att vila huvudet från jobb och krångliga datasystem. Efter ett par glas vin kommer all den information jag blivit matad med den här veckan att vara som bortblåst. Skönt, kanske jag kan drömma om annat än bokningsbilder och priskoder.

Nu ska jag nog bädda ner mig i soffan framför Bolibompa, himla skön avkoppling. Om en liten stund blir jag även gräsänka för kvällen, ännu skönare avkoppling.

Quizz

Jag är lite trött i huvudet idag. Man blir lätt det efter en hel dag med datorutbildningar. Att komma hem till en femåring sen som fullkomligt pepprar en med frågor gör en inte mindre trött. "Drack ni kaffe?" frågar han. Eh... jo det gjorde vi. "Vem drack mest?" "Drack du kaffe?" "Var det nån som inte drack kaffe?" "Varför då?" "Vad drack hon?" "Var det nån som drack halva?" "Tycker du om kaffe?" "Hur mycket drack du?" Mammas huvud kommer inte ihåg vilka som drack vad och hur mycket.

Vid middagen började det om igen "Vilken mat är nyttig?" "Varför är inte pizza nyttigt?" "Men om man dricker mjölk till hamburgaren, är det nyttigt då?" "Vilken mat är nyttigast?" "Vilken mat blir man starkast av?" "Varför då?" "Är kolgrill nyttigt?" "Men broccoli är ju nyttigt, varför får jag inte bara äta broccoli till middag?" Eh? Mammas huvud åker rullstol nu, fråga pappa. Ber en stilla bön om att han ska lära sig läsa snart så jag kan köpa ett uppslagsverk till honom istället. Min hjärna klarar inte ens av att tänka på broccoli om kvällarna. Dagtid fungerar den behjälpligt, efter klockan 17 är det tomt.

Born To Be A Rockstar?

Realitycheck

I morse fick jag hårt vakna upp ifrån helgens äventyr och rockfester och kastas in i vardagen igen. Mycket trevligt att börja dagen med att få ett kilo snö piskat i ansiktet. Ja ja, man vaknar ju till liv om inte annat och det var väl tur eftersom jag hade en del att göra på jobbet idag.

Imorgon börjar första kursen av två i vårt nya datasystem. Har en känsla av att det kommer att bli långa dagar framöver. Det är säkert jätte intressant egentligen men mitt lilla huvud är redan fullspäckat med julmat, ledighet, planering, julklappsinköp, barnkalas, lussebullar, luciakläder och födelsedagspresenter. Jo, december närmar sig med stormsteg och som bekant är den månaden smått hysterisk i vår familj. Kan inte fatta att varenda helg fram till jul är uppbokad redan? Inte för att det är så många dagar kvar till julafton men hur gick det till? Jag måste verkligen lära mig att planera in lite vila och ledighet också. Undrar om någon skulle ta illa vid sig om man tackar nej till nåt för att man behöver få vara ledig?

Fully Booked

Då var dag två i den här smått galna veckan snart över. Önskar lite desperat att det var fredag i stället för jag känner mig helt och hållet färdig för helgen. Min hjärna har fått för sig att jag redan har jobbat fem dagar den här veckan så den har redan börjat gå på sparlåga.
Det är riktigt mycket på jobbet just nu, särskilt när ledningen bestämt att vi ska byta datasystem innan jul. Piece of cake? Eller inte.

Min fritid verkar vara precis lika fullbokad som jobbet den här veckan. Vet inte riktigt hur jag ska hinna med allt. Det värsta är att det är riktigt roliga saker inplanerade så jag vill verkligen inte behöva tacka nej till nåt. Högtempo-vecka helt enkelt. Tur att jag har vanan inne.

This I Know

Ja nu kan jag det här. Lördagar är festliga. Söndagar är skakiga. Med lite shopping i storstan uppe på det så blev helgen komplett!

Abstinens

Jag ångrar lite mitt tidigare inlägg om att jag mår bättre idag. Det gör jag visst inte. Nu vet jag hur folk som har abstinens mår. Jag fryser. Jag svettas. Jag mår illa. Jag skakar. Jag har kryp i hela kroppen. Hjärtat slår hårt, hårt. Jag är svimfärdig. Jag har ångest. Jag har svårt att andas. Jag är uppe i varv. Jag har ont i huvudet. Jag har en olustkänsla i hela kroppen. Jag har ett tryck över bröstet. Och jag fullkomligt avgudar mina hundra kloka, förståndiga läkare som efter år av studerande och år av erfarenhet vet precis vilken medicin jag behöver. Och som dessutom aldrig skulle lämna mig vind för våg med en förgiftad kropp.

Dizzy

Mår lite bättre idag än igår. Hjärtat galopperar inte riktigt lika mycket. Men jag mår illa, så illa. Får fortfarande upp spyor i halsen och är ruggigt yr i bollen. Får hoppas att det här ger med sig snabbt nu, för jag har grymt roliga planer i helgen och de vill jag inte missa för allt i världen.

På lördag ska jag till Stockholm och shoppa loss! Dags att utnyttja alla de presentkort jag blev så bortskämd med när jag fyllde år. På kvällen sen blir det en dubbeldate med lillasyster och hennes pojkvän, och om hjärtat sköter sig blir det nog en runda på krogen också. Barnen är bortlejda över natten så vi har all tid i världen att verkligen slå runt. Förutsatt att jag är betydligt piggare än vad jag är just nu. Wish me luck.

Poison

Idag har jag pratat med doktorn. Precis som jag har misstänkt så är det medicinen som gör mig dålig. Jag är digitalis-förgiftad. Det är tydligen inte helt ovanligt när man har ätit den här medicinen ett tag (snart ett år!). Jag fick order att omedelbart sluta med digoxinet, tvärt. Och enligt läkaren väntar nu en jobbig vecka när medicinen ska ur kroppen. Jobbigt, fast samtidigt, vad är en vecka när man har gått och mått så här i tid och evighet? Läkaren trodde även att jag skulle må betydligt bättre sen när veckan var över, och att hjärtrytmen skulle återgå till det normala. Lite lustigt bara att det som skulle göra mig bättre är i stället det som har gjort mig dålig.

Enough Is Enough

Nu räcker det. Efter igår och idag känner jag att jag har fått nog.

Hjärtmedicinen hjälper inte ett dugg, mitt hjärta har fortfarande inte förstått att det är meningen att det ska slå i takt. Jag mår illa, kallsvettas, har ett tryck över bröstet, tappar andan med jämna mellanrum, är alldeles yr och spyan sitter i halsen. Den där lilla boven innanför revbenen gör volter, slår hårt, hoppar över slag och rusar sedan okontrollerat. Mycket sömn blir det inte och jag är därför tröttare än tröttast.

Alltså blev det ett nytt telefonsamtal till ditt mitt favoritställe (jag skjuter mig snart) medicinmottagningen. "Men vilken läkare har hand om dig egentligen?" utbrast sköterskan "jag har ju en hel radda här". Jo tack, det har blivit ett par stycken. Bad henne välja en, sa att det inte spelade någon roll, bara jag får en telefontid med nån. Av alla mina sjuttifyra läkare (ok jag överdriver lite) fanns det visst ingen jag kunde boka en tid med. "Du får prata med doktor Knutsson, han ringer dig imorgon" Oj? Doktor Knutsson? Han känner jag inte till, är han ny? Undrar hur många läkare som jobbar där nere egentligen. Tydligen ett par hundra eftersom man aldrig får träffa/prata med samma. Jaja, det är strunt samma. Jag ska inte dit och allt jag vill är att få ett svar på en enkel fråga. Hur jag ska sluta med digoxinet? Tvärt eller ska den fasas ut? Jag tänker nämligen inte äta den längre, den hjälper inte och jag gillar inte sånt jag läser om den på internet.

Enough is enough.

Away From Home

Holiday It Is

Åh nu är den här! Underbara lediga, oplanerade helg! Den har redan börjat i lugnets tecken med sagoläsning under tecket och mys i soffan till Bolibompa. När de små är i säng sen blir det film, ostbågar och julmust. Kan inte bli bättre. Jag njuter för fullt, tänk att jag äntligen ska få vara ledig, ledig, ledig.

Absolutely Nothing

Jag fullkomligt längtar till helgen nu! Inte för att jag har en massa roliga saker inplanerade, utan just för att jag har absolut ingenting planerat! För första gången på väldigt länge. Inte tänker jag skaffa mig några planer heller, för i helgen vill jag bara njuta av att göra precis ingenting. Vila, ta igen mig och bara vara. Jag längtar.

Heartache

Så vansinnigt trött idag, och en smula snurrig i bollen. Har haft en av mina berömda nätter nu igen med ett hjärta som har hållt mig uppe inpå småtimmarna. Vaknade dessutom tidigt i ottan med världens olustkänsla och hade svårt att somna om. Inte likt mig, så tidigt vaknar jag aldrig annars. Det resulterade dessutom i att jag var på jobbet en halvtimme innan jag skulle börja vilket verkligen inte är likt mig.
Inte för att jag vill gnälla men nog tycker jag att ett och ett halvt år med hjärtproblem är tillräckligt. Skulle vara skönt att få ligga och sova igen (jo jag halvsitter fortfarande). Skönt att slippa äta mediciner. Skönt att få sova gott. Skönt att slippa få andnöd på kvällarna. Ja ja, jag ska kanske vara tacksam över att jag i alla fall har ett hjärta. För det har jag, i allra högsta grad. Kanske inte det mest friska, men ett väldigt väldigt stort hjärta som fortfarande rymmer väldigt väldigt många.

Sleeping Bag

Nu är det i alla fall färdigfruset för min del i vinter. En mycket fin och framförallt varm vinterjacka har jag köpt mig i 30-års present. Önskar bara att jag kunde klä in hela mig i dun när vintern kommer. Finns nog ingen som fryser så mycket som jag. Fast kanske inte längre, inte när jag har den här sovsäcken på mig!

Surprise

Lördagens överraskning som lillasyster hade ordnat var alldeles fantastiskt bra! Hon hade lyckats få hit både syster från Åland och mamsen från Värmland.Så jag vaknade i lördags morse av att hela familjen med boyfriends stod och sjöng "Ja må hon leva" i sovrummet. Mysig överraskning!

Dagen spenderade vi sedan på Tomtits hela högen, och sen hade vi systrar och lilla mamsen en tjejkväll. Vi åt underbart god mat, drack rödvin och skrattade så att tårarna rann. Hade man kunnat önska sig något bättre? Nej. Familjen är bäst. Alltid.