Home, But Sweet?

Borta bra, hemma bäst. Fast inte den här gången nej, borta bäst.

Ack Värmeland Du Sköna

Om bara ett par timmar är vi där igen.

Merry, Merry Christmas!

Eftersom det inte finns så mycket teknik som fungerar uppe i skogen passar jag på att önska god jul redan nu med hjälp av en liten Julian!

Busy Friday

Så var då äntligen sista dagen på jobbet avklarad. Inte känner jag mig något lugnare för det inte, den där julstressen har verkligen fångat mig i sitt järngrepp. Jag är rädd för att jag kommer få sitta uppe in på småtimmarna med allt pyssel, tvättande, presentinslagningar och packande. Ingen rast och ingen ro här inte. Inte riktigt än i alla fall.

Imorgon åker vi ut till pappsen tidigt på förmiddagen för att fira lite jul tillsammans. Resten av lördagkvällen kommer gå åt till att packa väskorna, för tidigt på söndag morgon lämnar vi regn-staden och åker till snötäckta värmlandsskogarna i stället. Som vi har längtat. Och som de små har tjatat efter sin mormor. Snart är vi i alla fall där, och uppe på lilla berget i mammas gamla hus, där blir det äntligen lugn och ro. En hel vecka utan mobiltelefon, det kan ju bli trist och tråkigt och... - och alldeles alldeles underbart!

Evening

Ikväll är det lyxigt värre i min annars smått hysteriska vardag. Jag har nämligen fått helt ledigt imorgon, vilket innebär att jag just nu skämmer bort mig med ett glas rödvin och lite julklappsinslagning. Känns lite busigt så här mitt i veckan, men riktigt avslappnande och en chans till lite vila tackar jag inte nej till.

Three Days

Tre dagar kvar, tre dagar kvar tills jag är ledig i tre veckor. Aldrig nånsin har helgen känts så långt borta som den gör nu. Jag försöker febrilt att uppbåda lite ork till att överhuvudtaget ta mig till jobbet. Kroppen är slut och huvudet är slut. Jag är dessutom genomförkyld och skulle inte ha överlevt de här två dagarna utan min käre vän Alvedon.
Kanske ska vara tacksam över den förbannade stressen på jobbet och hemma, för just nu är det den som håller mig flytande.

Finally Friday!

Har nog aldrig längtat så mycket efter fredagen som jag har gjort den här veckan. En gång i tiden var jag en hejare på att jobba långpannor. Den tiden är förbi kan jag säga. Nu är jag mest gammal och trött.

Jag har varit trött, snorig och hostig idag och bara tappat koncentrationen hela tiden. Efter ett tag slutar helt enkelt min hjärna att ta in mer info, det tar liksom stopp. Dessutom sorterar den bort gamla viktiga saker när det kommer ny information. Idag kunde jag för mitt liv inte komma ihåg pappas jobbnummer. Ringde till Agneta, Leif, Göran och Per (fel Per) på Scania i mina vilda gissningsförsök. Frustrationen och irritationen var enorm kan jag lova. Till slut så ringde jag växeln och så fick de rabbla alla nummer till alla olika Per tills jag hittade rätt. Hur kommer det sig att man bara glömmer bort saker som man har vetat i åratal? Sååå gammal är jag faktiskt inte. Hmpf.

Äntligen helg i alla fall och nu tänker jag vila mitt huvud från allt vad jobb heter. Och är det nåt jag vet så är det hur man stänger av hjärnverksamheten riktigt snabbt. Rödvin.

Mina Pepparkakor

4-åringen

Lilla söta 4-åringen var lyckligast i världen när han öppnade paket i söndags."Batterier! Jag har fått batterier!" vrålade han överförtjust och såg knappt resten av innehållet i paketet. Hade jag vetat det innan hade födelsedagspresenterna minst sagt hållit budget.

Overtime

Jobba, äta, jobba, äta, jobba, sova. Mer än så gör jag inte just nu. 13 timmar på jobbet i måndags, 11 timmar i tisdags och 11 timmar igår. Byta datasystem tar på krafterna och all den lilla energi som finns kvar går åt till att jobba. Misstänker att jag kommer att vara fullständigt slutkörd i jul. Känns ju lite surt, jag skulle behöva ta semester en vecka innan julledigheten för att orka vara ledig. Vet inte riktigt hur jag ska hinna med allt? Jag har (ja nu har julstressen verkligen satt sina klor i mig) inte ens börjat handla julklappar än. Inte en enda liten julklapp är klar. Jag kommer att få panikhandla allt i sista sekund - vilket jag avskyr. Stressen på jobbet är en sak, stressen privat är en helt annan, och dessa två kombinerat kan inte bli annat än pannkaka.

Just nu känner jag mig lite låg. Dels för att jag helt enkelt inte hinner med allt jag vill göra och dels för lite jobbiga sjukdomsbesked i familjen. Hur kommer det sig att vi aldrig får må bra hela bunten samtidigt? Är vi för många? Eller är det bara så att vi har en herrans massa konstiga gener i släkten som gör att vi får den ena udda sjukdomen efter den andra? Orättvist tycker jag. Därför tänker jag endast önska mig två saker av tomten i år; Att vi alla får vara friska och att dygnet blir 36 timmar långt.

My Precious

Hela fyra år av gränslös kärlek!

I'm In Love

Inte behöver jag en bebis till när jag har den här lilla guldklimpen i mitt liv!

6th Of December

Helt otroligt så rastlös jag blir på kvällarna. Ändå har dagen gått i ett med städning, dukning, ballongblåsning och barnkalas. Tyckte jag var värd ett glas vin efter det och har de senaste två timmarna smuttat på ett glas rödvin och funderat på vad jag ska göra. Har inte riktigt ro i kroppen för att titta på tv, och krogen är jag definitivt inte sugen på. Så jag fortsätter att ta några klunkar och grubblar på vad jag ska hitta på. Dock så börjar klockan susa iväg och snart finns det inte tid för att hitta på något över huvudtaget. Då kommer det i alla fall att sluta med att jag landar i soffan framför tv:n, mycket frustrerande.

Jag har helt enkelt vant mig vid att ha mycket folk i kring mig på helgerna. Jag är inte alls bra på att vara social med mig själv. Inte är jag särskilt bra på att vara social med min man heller, vi två är lite på kollisionskurs med varandra just nu. Alltså sitter jag själv framför datorn denna lördagkväll, med mitt glas rödvin och känner mig allmänt menlös. Måste nog medge att jag är himla mycket bättre på att partaja än vad jag är på att sitta hemma. Insikt är bra, frågan är om det var en bra insikt?