The Road Trip

Who Is It?

Måste bara bjuda på en av mina favvisar med MJ, med tårar i ögonen dansade vi till denna i fredags.

Back To Reality

Vi är hemma igen från fantastiska Göteborg, vilken resa vi har haft! Jag har dansat, ätit god mat, druckit öl, åkt karuseller, varit dyngsur efter alla Flumeride turer, fått en whiplashskada i berg-och-dalbanan, trasat sönder mina fötter, ätit hotellfrukost, blivit grundlurad, bränt mig i nacken, övervunnit mina rädslor och skrattat som aldrig förr. Det var länge sedan jag och N hade så roligt tillsammans. Vi behövde verkligen det här, ett riktigt break i vardagen. Bildbevis kommer naturligtvis.

Nu var det dock slut på det roliga, bokstavligt talat. Måndagen drog igång med buller och bång. Full fart på jobbet och full fart med huset. Ikväll måste jag panikmåla brädor till trappkillen som kommer och sätter upp de tidigt imorgon bitti. Finns alltså inga alternativ, jag måste måla ikväll. I värmen. Ja man ska egentligen inte klaga på den, men just nu har jag 30.7 grader inne på mitt kontor (fläktsystemet är trasigt), och det är fan inte ok. Jag rinner bort här.

Time To Breath

Tung i huvudet idag. Blev en spontan kväll på en uteservering igår med lite rosévin, drinkar och trevligt sällskap. Skönt att ta en paus ifrån hus och jobb, men idag får jag inte direkt mycket gjort. Och jag har verkligen en lång "borde" lista. Måste städa lite eftersom svärföräldrarna ska husera här i helgen, måste packa inför Göteborgsresan imorgon, tvätta och egentligen var tanken att jag skulle måla lite i huset också. Men i stället pimplar jag kaffe, surfar och försöker ignorera röran runt omkring mig. Lite svettigt att vara bakis i den här värmen kan jag avslöja.

Huset börjar i alla fall bli så gott som färdigt för inflytt. Vi har hunnit otroligt mycket på de här två veckorna. Men det har varit tungt. Väldigt tungt. I tisdags var jag så slutkörd så tårarna rann mellan penseldragen. Orken tog helt enkelt slut. Jag bestämde mig då för att ta en paus ifrån vårt blivande hem, så igår var jag inte där överhuvudtaget. Och idag skippar jag det också. Det blir lite mer att göra nästa vecka i stället, men så får det vara. Jag behöver få andas lite.

Nähä, nu måste jag fundera ut vad sjutton jag ska packa inför helgen. Solglasögon är just nu det enda på listan. Lite mer än så behöver jag nog.

It's Getting Closer

Nu börjar vi komma riktigt långt i huset. Jag och lillebror målade i onsdags kväll, Anna hjälpte mig i torsdags och på midsommarafton blev det huset igen. Idag tillbringade jag sex timmar där uppe med att måla, så visst börjar det hända saker nu. Dessutom fick vi arslet ur vagnen och har packat massor av kartonger här hemma. Snacka om effektiv dag.

Om bara två veckor sover vi i huset för första gången, men innan dess ska vi hinna med en roadtrip till Göteborg med ett gäng andra par. Det kommer bli ett välförtjänt avbrott i vardagen. På fredag kommer farmor och farfar och är barnvakt över helgen, och vi styr kosan mot hotellnätter, trevligt sällskap och Liseberg. Jag längtar.

Working Day

Bara två och en halv vecka kvar till flytt. Helt galet hur fort tiden rusar iväg. Jag som tycker att jag har haft ett högt tempo och i princip tillbringat all ledig tid i huset, ändå känns det inte som att vi kommer hinna med allt. Nåja. Vi får väl prioritera.
Idag blir det i alla fall målning och spackling så det står härliga till direkt efter jobbet. Lillebror erbjöd sig att hjälpa till, och det tackar vi inte nej till. Förhoppningsvis är vi effektiva och kommer en bra bit på vägen. Det börjar bli riktigt spännande att se förändringarna i alla fall. Bort med det kissgula och in med vitt, vitt, vitt. Tror minsann att det kan bli riktigt tjusigt.

Thursday But Friday For Me!

Har tagit lite time-out från mitt vardagliga liv känner jag. Den så kallade fritiden spenderas flitigt i huset. Jag målar, målar och målar. Och det tar aldrig slut. Tur att mina underbara vänner har orkat vara sociala med en målarpensel i handen!
Imorgon är jag i alla fall ledig och ska fortsätta renoveringen (med lite hjälp av lillasysters man). Jag gissar att även resten av helgen kommer att gå åt till det, åtminstone dagarna. Lördag kväll är jag gräsänka och blir hemma med grabbarna och på söndag är det personalfest. Ser verkligen fram emot att få slå klackarna i taket åtminstone en kväll den här veckan (även om söndag inte direkt är den ideala festarkvällen). Kan bli farligt skojsigt det där.

Keys For Keeping

Äntligen fredag, och äntligen äntligen ligger de där husnycklarna i min väska! Detta måste firas!

Confused I Am

Jag får väl lov att erkänna att jag är en rätt så förvirrad människa. Jag blir lätt disträ och har svårt att komma ihåg saker. Framför allt namn och ansikten. Det kan ställa till det lite, särskilt när man ska hämta barn på dagis. Jo jag känner igen mina egna men har lite svårt att hålla reda på deras vänner med föräldrar. Idag blev det faktiskt riktigt rörigt bara därför. A ville gå hem till en vän, men vännens förälder skulle bort och kunde inte. A grinade och förstod inte och J grinade för han ville också. Nu visade det sig att det finns två pojkar på dagis med samma namn, den som A ville hem till kunde och den andra följde med oss hem. Hängde ni med? Jag gjorde det knappt, bytte telefonnummer lite snabbt med föräldrarna så nu är jag hemma med lillebror och lilla E och storebror är hemma hos stora E. Rörigt värre. Hoppas jag lyckades få rätt telefonnummer till rätt barn.

Annars har jag varit allmänt ofokuserad idag. Tankarna är hela tiden på annat håll. Jag försöker få helgerna, dagarna och timmarna att gå ihop med flytten, renovering och packning. Det är tight helt enkelt.
Kanske får jag i alla fall lite hjälp med allt nu när lillasyster blev fortsatt sjukskriven. Och kan ni tänka er att läkarna tror att hon har samma sjukdom som jag hade, Sarkoidos. Kommer ni ihåg den gamla resan? Usch. Men samtidigt bättre än alternativen. Man får verkligen vara tacksam för det lilla nu för tiden.

Nähä, packa var det.

Grey Tuesday

Usch, livet känns inte riktigt roligt just nu. Jag går till jobbet med magont på morgonen och stämplar ut med magont. Det är en enda röra där nere nu igen med den ena förändringen efter den andra. Just nu känns framtiden väldigt oviss, kan inte göra annat än att hoppas på att det löser sig.

Idag har vi i alla fall varit på banken och sett till att alla papper till lånet är påskrivna och i ordning. Eller vi och vi, N har sett till att allt var som det skulle. Själv hade jag tankarna på annat håll då jag precis fått världens bästa nyhet av någon som förtjänar det mest av allt. Dessutom förstod jag ingenting av papprerna som jag skrev under. Jag litar dock på att mannen har koll. Med andra ord kan jag nu kalla mig fattig. Närmare bestämt två miljoner kronor fattigare. Poff sa det bara, läskigt hur snabbt man kan skuldsätta sig. Tur att det det inte bara är några miljoner minus utan ett hus plus också. Känns himla bra!