Last Day Of 2010

Om ni bara förstod vilket lugn jag har i kroppen just nu. Att vakna till utsikten över bergen och de snötäckta skogarna, dricka kaffe med en bok i handen, andas den friska kalla vinterluften och njuta av den fullständiga tystnaden som råder här uppe, det är harmoni det. Det finns inget ställe på jorden som passar bättre att fira ett nytt år på. Happy new year indeed.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Merry, Merry X-mas

Från oss alla till er alla - en riktigt god jul!

Published with Blogger-droid v1.6.5

So We Leave

Published with Blogger-droid v1.6.5

Maybe We Should All Be Praying For Time

Nu står jag på jobbet för sista gången det här året och längtar härifrån mer än någonsin. Det är lite stressande att jobba när man vet vilka högar som väntar på en där hemma, packa kommer hur som helst att vara prioritet ett eftersom vi åker till Värmland imorgon bitti. Jag längtar så jag spricker samtidigt som det känns tungt att inte vara kvar i stan nu när farfar är så dålig. Jag och pappa var och hälsade på de i måndags, och den här gången var han betydligt sämre än för en vecka sen. Jag fick kämpa mot tårarna under tiden vi var där, för farmors skull. Men hemma sen rann de hela kvällen. Jag vet att han är gammal och att han har levt ett långt och innehållsrikt liv, men det gör inte mindre ont för det. Min högsta önskan just nu är att han får leva över julen, några dagar till älskade lilla farfar.

Red & White

Här knackar stressen på dörren och jag är lägligt nog tröttare än aldrig förr. Försöker städa samtidigt som jag slår in paket och tvättar. Ögonen de svider av sömnbrist och tårar och kroppen den vill inte det jag vill. Men imorgon stämplar jag in för sista gången det här året, sen är det bara hem och packa väskorna. Snart åker vi. Och jag behöver min mamma. Mer än någonsin.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Do Not Disturb

Bara jag och liten hemma. Han har intagit DS-ställning och jag ligger fullständigt utslagen på soffan. Allt jag önskar mig just nu är att sova, sova, sova.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Cracking Up Or Just Getting Older?

Så, nu tycker jag att jag har varit tillräckligt duktig som har städat, plockat i och ur diskmaskinen och satt på en tvättmaskin. Åter till soffan igen, för här spenderar jag oförskämt mycket tid just nu.
Man kan milt sagt beskriva mig som orkeslös, jag orkar inte ens byta kanal på tv:n så just nu får det otroligt genomtänkta Go'kväll på ettan hålla mig sällskap. Jag känner mig så där ordentligt slutkörd. En tuff, kall och mörk höst har väl satt sina spår. Eller så börjar jag bli gammal. Jag är frusen in i benmärgen och trött ända in i själen. Julen har nog aldrig varit så här efterlängtad tidigare.

Den årliga julstressen har däremot inte riktigt infunnit sig än. Kanske för att jag är för trött för att stressa upp mig? Det innebär dock inte att den inte kommer. Vi är absolut inte klara med julklappsinköpen. Inte på långa vägar. Min tanke är att jag ska hinna ta tag i allt det där imorgon eller fredag. Vi får se om jag lyckas. Annars får jag väl sällskap av den där stressen i nästa vecka.

Dagarna framöver innehåller både jobb, skola, juldisco för storebror, hockeyavslutning för lillebror, julfest på jobbet för mamma, julklappsshopping, skicka julkort, slå in alla julklappar, lämna de paket som inte ska följa med upp till Värmland, packa alla väskor och handla lite av julmaten. Men sen, den 23 december sitter vi så äntligen i bilen igen på väg upp till vackraste Värmland. Och där, där stannar vi ett bra tag.

Black Eye

Det är typiskt min lilla att alltid slå sig gul och blå. I söndags ramlade han rätt in i sängkarmen med näsan före, nu har han en fin bula, ett jack i näsan och blåmärken som minne. Suck.

The Greatest Love Of All

Grattis till min älskade minsting på din födelsedag. Tänk, hela sex år av obeskrivlig och gränslös kärlek.

2nd Sunday

Andra advent och snön ligger fortfarande djup utanför dörren. Kylan har lättat lite och ingen är tacksammare än jag för att termometern orkade upp på plussidan idag. Det känns som att hela huset genast blir varmare.

Annars är det väldigt tyst och stilla här nu efter en livlig helg. Syster har åkt tillbaka till Åland och hon lämnar som alltid ett stort tomrum efter sig. Även om det är fantastiskt underbart att ha henne här blir saknaden desto större när hon åker. Extra stor kommer den där längtan att bli i jul då vi får fira på var sitt håll. Lyckliga de som har alla sina syskon nära.

Igår åkte jag och lillasyster hem till farfar och spenderade ett par timmar där. Vi pratade, skrattade och kämpade mot tårarna tills det inte gick längre. Fina lilla farfar som alltid har ett värmande ord till övers.
Jag slås alltid av det stora lugn som infinner sig så fort jag kommer dit. Stillheten, värmen och de fina orden som går rakt in i hjärtat. Jag är evigt tacksam över att jag har fått tala om för honom hur mycket han betyder för mig och hur mycket jag tycker om honom. Att jag har fått vara vid hans sida, hålla hans hand och se hur de där ögonen lyser upp när vi kommer. Mina tankar är hela tiden hos farmor och farfar och jag hoppas att timglaset håller ännu lite mera sand.

Hope

Iskalla, vintervita december är här igen. Jag brukar alltid tycka att tiden går fort, men den här hösten har försvunnit utan att jag kan minnas vad jag egentligen har gjort de här månaderna? Tiden har sprungit ifrån mig och som vanligt står jag nu med en hel lista med måsten där hälften borde ha varit avbockat för länge sen. Men för tillfället är mina tankar på annat håll och orken och lusten till allt julstök känns som bortblåst.

Lilla farfar är dålig, så pass att vi nog alla funderar över hur länge han har kvar. Jag och pappa besökte han igår och vi låg på sängen intill honom och bara pratade om allt och ingenting. När jag skulle gå klappade han mig på kinden, så som han alltid har gjort, och mitt hjärta brast lite just då. Än finns det hopp om livet, sa han. Och ja, än finns det hopp. Jag önskar och jag hoppas bara så innerligt att han får leva året ut.

Med december kom tårarna och ovissheten, som farfar så fint säger, nu finns bara hoppet kvar.

First Sunday

Published with Blogger-droid v1.6.4

What's For Dinner?

Den här veckan ska vi inte grubbla särskilt mycket över vad vi ska hitta på till middag, efter ett tips av min finaste Anna har vi nu beställt leverans av Linas Matkasse. Vi får fem middagar hemlevererade, alla råvaror och spännande recept. Ska bli otroligt kul att förnya maten här hemma. Förhoppningsvis får vi ett gäng nya favoriter och slipper leva på köttbullar (dålig fantasi kombinerat med ont om tid) längre.

Boys And Games

I lördags fick killarna äntligen sina Nintendo DS. Jag lovade de förra vintern att om de själva kunde spara ihop till hälften så skulle jag betala den andra halvan. Nu har de samlat ihop pengarna genom att hjälpa till hemma, skottat snö, städat, jobbat i trädgården och flirtat med farmorn. Så båda har lyckats få ihop sin halva och nu var det vår tur att betala resten. Jag har aldrig varit något stort fan av tv-spel, just av den enkla anledningen att jag tycker att barn ska kunna leka på andra sätt. Men nu har jag fått ge med mig lite, jag säger lite för med spelen kom det restriktioner över hur mycket de får spela. Än så länge fungerar det bra, de accepterar att de bara får ha de kortare stunder. Man får vara glad så länge det håller.

Off To Work

Published with Blogger-droid v1.6.4

End Of The Schoolweek

Published with Blogger-droid v1.6.4

Champagne Supernova

Jag har en flaska skumpa i kylen. Mina svärföräldrar gav mig den efter att jag imponerande nog tog körkort vid min höga ålder. Nu ligger den där och väntar snällt på att jag ska finna rätt tillfälle till att dricka upp den. Det är tydligen lite högtidligt med skumpa har jag förstått, särskilt när den är sådär lite finare och inköpt i Frankrike. Det känns inte helt rätt att dricka några glas i soffan framför Idol en fredagkväll då. Eller att klunka i sig flaskan på nån förfest i väntan på krogen. Det känns nästan lite tvunget att det måste vara ett speciellt lite finare tillfälle, och i mitt liv dyker det sällan upp speciella tillfällen och definitivt inga finare tillfällen. Det verkar som om den där flaskan får stanna i kylskåpet ett tag till.

Jag och syrran bröt faktiskt mot Champagneregeln en kväll för nåt år sen. Vi hällde i oss en flaska Gula Änkan hemma i min lägenhet och gick sedan ut på krogen. Det var inget speciellt alls med den kvällen, vi hade varesig långklänning eller någon trerätters middag uppdukad. Inte ens tända ljus. Det var bara hon och jag och möjligen några salta pinnar. Om jag minns rätt så var det inte ens städat och det hängde tvätt i vardagsrummet. Inte riktigt ett skumpatillfälle. Dessutom plågade vi i oss det bubbliga som mest smakade kiss. Allt för att få en skojig fylla. Skäms på oss.

Nej jag får nog gömma undan flaskan till den sista december, då kan man dricka den med gott samvete.

Juliet, I'd Do The Stars With You Any Time!

Nicotine For Breakfast Just To Put Me Right

Jag är sämst på de här vändpassen känner jag (vändpass = kvällsjobb till 23 och sen börjar man igen 6,45 morgonen efter), de är ena riktiga dräpare. Det kanske fungerade för en tio år sen när man var något piggare (och definitivt inte tvåbarnsmamma). Nu fungerar det inte alls. Jag är värdelös på att somna på kvällarna. Inte heller är jag den mest morgonpigga människan i världen, jag snoozar till förbannelse och det händer minst en gång i veckan att jag får springa till jobbet med andan i halsen. Alltså är kväll-dag en extremt dålig kombination när man heter Pernilla.

Nu har jag precis klarat av ett vändpass där jag dessutom fick en praktikant på halsen. Jag har en känsla av att jag inte var helt pedagogisk och att stackars praktikanten tycker att jag är en nazi. Nu verkade han ju ha lite skinn på näsan så förhoppningsvis överlever han. Men ni kan ju föreställa er hur seriös jag måste ha framstått med mina elefantgäspningar, rödsprängda ögon, korta stubin och trögtänkta hjärna som enbart fungerade efter överdoser med nikotin. Hans intressanta "lärande" bestod mestadels i att packa upp kartonger, pilla bort klisterlappar, dammtorka i receptionen och sortera in papper i pärmar. Man får jobba sig uppåt minsann.

Nu ska Dire Straits få hålla mig sällskap ett tag medans jag klurar ut det ständiga vardagsbekymret - dagens middag.

I Guess It's Tuesday

Oj, vädergudarna har visst vaknat på fel sida idag. Jag vet inte riktigt vad de försöker åstadkomma med snöblandad kuling, att folket ska hålla sig inomhus kanske? Jag hade mer än gärna kurat i hemmets trygga vrå idag, men se det går inte alls det.

Jag vaknade i morse i tron att jag var ledig idag, men efter att ha satt på mobilen var jag inte alls särskilt ledig längre. Planen blir alltså att möta mannen i dörren när han kommer hem och så blir det min tur att gå och jobba. Alltså måste jag fejsa det där vita, blöta, iskalla på utsidan. Dock har jag ju vanan inne, det är mer synd om våra hotellgäster från världens alla hörn. Framför allt indierna. De har ingen vana alls, de ser mest skärrade ut.

Delivery

Mannen har äntligen avslutat alla möten på jobbet, så nu har jag beställt hemleverans. Piller och bröd. Brödkanter får man äta. Jag kan knappt bärga mig vad gott det ska bli.

Fire Burning

Jag brottas med en riktigt vidrig magkatarr nu igen. Illamåendet är inte att leka med och magsyran står högt upp i halsen. Vanligtvis har jag ett fint Losecförråd hemma, men någon har visst redan gjort slut på den årliga ransonen så nu står jag utan tabletter. På jobbet blev det till att halsa Samarin (vilket knappast hjälper mycket mot den där halsbrännan, i stället får jag kväljningar av tvålsmaken), men nu behöver jag en leverans från Apoteket känner jag, det brinner i bröstet på mig. Jag försökte med ett glas rödvin för ett par dagar sen, jag kan säga att jag har haft trevligare möten med herr Ulrik. Rödvin går bort. Fetbort (och egentligen går allt annat som har någon form av smak också bort). Det ser ut att bli några trevliga dagar framöver alltså.

Not That Social

Då är jag inne på min sjätte jobbdag denna vecka, snoret rinner och ögonen svider. Jag har inte lyckats besegra min förkylning än och bristen på sömn kanske inte direkt har varit till hjälp. Men imorgon väntar en ledig dag och jag har goda förhoppningar om att ett dygns vila ska få mig på fötterna igen.

Annars är jag fortfarande överdrivet osocial. Tiden och orken räcker inte till och jag känner att jag försummar mina vänner lite. Jag hade nog trott att jag skulle få mer tid och energi nu när körkortet är i hamn, men det blev precis tvärtom - luften gick helt enkelt ur mig. Egentligen är det kanske inte så konstigt eftersom de senaste veckorna har varit otroligt intensiva, men jag längtar lite tills ordingen är återställd. Tills dess fortsätter jag att gömma mig i hemmets trygga vrå.

That's My Birthday

Här firar jag födelsedagen med huvudvärk, rinnande näsa och slemhosta. Men jag är inte alltför ledsen för det. Igår ramlade världens bästa födelsedagspresent ner i brevlådan - mitt körkort! Bättre födelsedag kan man alltså inte ha!

Några få har valt att trotsa bacillhärden här hemma, så snart får jag i alla fall lite födelsedagsfika. Först på tur blir kära syster, det blir uppiggande med lite sällskap. Resten av dagen får nog firas i soffan, med lite tur lyckas mina goda vänner Ipren och Sinova hålla mig vaken ett par timmar. Yes, that's my birthday.

Published with Blogger-droid v1.5.9

I Did It!

Published with Blogger-droid v1.5.9

My Cousin

Ni måste bara läsa min fantastiskt kloka kusins inlägg om evig kärlek. Hur ligger det till egentligen? Finns den? Läs och njut!

Out Driving

Published with Blogger-droid v1.5.9

Samson

Update

Det finns två anledningar till att jag är ruggigt dålig på att uppdatera den här sidan.

1. Vid ett strömavbrott för ett tag sen försvann det trådlösa nätverket. Datorn sitter därför fast i en kabel i källaren, och jag tycker det är jobbigt att behöva gå ner till källaren (ja, otäcka lathet).

2. Den där bilkörningen. Jag sover, äter och andas bil. All min lediga tid går åt till att köra och grubbla på trafikregler. Jag tycker nog att det känns lagom upphetsande att blogga om min övningskörning, och eftersom jag inte gör mycket annat finns det helt enkelt inget att skriva om.

Med andra ord kan man tycka att jag helt enkelt har besparat er en massa gäspningar. Omtänksam är vad jag är.

My Friend For The Day

Published with Blogger-droid v1.5.9

Off I Go

Då åker jag mot nya äventyr med min kära Lena. Ses om en vecka!

Published with Blogger-droid v1.5.9

End Of The Weekend

Blå eller röd dag i Sverige? Ja, det återstår att se. Hur som helst så tänker jag inte ge mig in i någon politisk diskussion här, människor är olika och röstar därför olika. Jag är i alla fall nöjd med att ha gjort min plikt redan i förväg, på så sätt blev det en lugn och behaglig söndag utan några måsten. Jag och mannen har i stället övningskört, shoppat lampor och dammsugare, skruvat upp hyllor i källaren och tillbringat ett par lugna timmar i soffan med ett par koppar kaffe. En helt perfekt helg i mitt tycke. Nu återstår det bara att få knattarna i säng och sen placera sig framför tv:n och valvakan. Sköna söndag!

Friday @ Work

Den här förkylningen har varit mer än lovligt seg. Nu är jag visserligen på bättringsvägen men det har varit tröttsamma dagar. Jag har försökt orka med mina måsten (jobb, barn, hus, körskola), så mycket mer än det har det inte blivit. Känner mig duktigt asocial för tillfället, men ge mig ett par dagar så ska det nog bli ändring på det också.

I helgen finns det faktiskt inga planer alls för ovanlighetens skull, inte tänker jag skaffa mig några heller för jag ser fram emot att njuta av några helt lediga dagar med familjen. Pyssla lite hemma, äta något gott, köra bil och kanske se en film eller två. Låter som ljuv musik i mina öron! Men än är vi inte där, först ska vi klara av ett kvällspass på jobbet till klockan 23. Efter det är det även min tur att ta helg.

Trevlig helg då ni lyckligt lottade som redan har fått starta den!

Cold

Då blev det min tur att åka på den här raketförkylningen som halva bekantskapskretsen verkar ha fått. Jag var verkligen nere för räkning igår med feber precis hela dagen och natten. Tog mig inte ur soffan helt enkelt. Och en dag med flytande kost gjorde ju inte direkt under för min vikt. Jag har redan tappat två kilo, och ni som känner mig vet ju hur lätt jag har för att lägga på mig igen. Suck.

Idag är jag i alla fall snäppet piggare än igår och än så länge feberfri (peppar, peppar). Tyvärr är jag genomtjock i halsen så jag får kväljningar så fort jag försöker få i mig nåt. Men jag får försöka tvinga ner det som går för jag har inte råd att droppa ett enda hekto till.

Nu ska jag fortsätta kurera mig med sängläge, alvedon, vitlök och många koppar té. Imorgon är en ny dag och då tänkte jag faktiskt vara frisk igen.

Icecream

Man är helt klart värd en mjukglass efter att ha fått sista vaccinationen på BVC. Liten söt kröp upp i storebrors knä när de tog sprutan, inte ett knyst sa han. Tror mammas lilla hjärta börjar bli stor!

Published with Blogger-droid v1.5.8

Happy Day

Jag är helt enkelt världens stoltaste fotbollsmamma!

Published with Blogger-droid v1.5.8

That Sun

Ja, det var väldigt skoj att övningsköra med den här solen i fejan. Eller inte. Såg knappt vägen, så det blev en kort tur idag.

Published with Blogger-droid v1.5.5.2

Just Me And My Baby Today

Det är bara jag och den lilla hemma nu för tiden på våra lediga dagar. Storebror har skolplikt och vi får inte hämta hem honom förrän vid halvtvå. Det känns så konstigt att inte få ha honom hemma, även om jag och liten njuter för fullt av lugnet och egentiden. Vi hade tänkt ta oss ner på stan för att fixa lite ärenden idag, men det blev en pyamasdag i soffan i stället. Passar precis lika bra.

Ikväll ska vi ut och köra igen, jag måste verkligen passa på när det finns tid, för det är inte ofta vi har en kväll oplanerad. Det är mycket nu med jobb, killarnas fotboll, födelsedagar, fester, fix här hemma och körskola. Resten av veckan ser ut så här:

Torsdag: Övningsköra. Städa inför helgen.

Fredag: Jobb. Fixa det sista till lördagens outfit. Handla. Fotbollsträning för storebror.

Lördag: Mannens bror och familj kommer och sover över. Lillebror ska på födelsedagskalas och jag och svägerskan ska på disneyfest och sen ut på krogen för att lyssna till Hoffmaestro.

Söndag: Fotbollsturnering för A och sen övningsköra igen.

En härlig vecka helt enkelt!

Monday Again

Idag har jag minsann klarat av min första körlektion. Det gick hyfsat bra och körskoleläraren kommer bli min nya favorit! Rund och go farbror som inte verkar hetsa upp sig för nåt, ibland kom det ett "oj", inte mer än så. Tur det, för jag är en ordentlig trafikfara för tillfället. Mycket att hålla reda på vill jag lova. Men övning ger färdighet. Och kul är det förstås, riktigt kul.

För min del börjar veckan med kvällsjobb, jag är trött men på finfint humör efter att ha skrämt slag på alla stans bilister. Man får adrenalinkickar kan jag säga. Härligt!

Friday And No Work

Planen för den här dagen var egentligen storstädning. Dit har jag inte kommit än. Det fina vädret gör ju att man hellre sitter med en kaffe på altanen än skurar toaletter. Dessutom har jag och den lilla varit rätt så slöa idag, det blev mest mys hela förmiddagen.

Just nu är båda de små på vift hos en kompis och jag har lite långsamt börjat vika tvätt. Det känns inte så viktigt det där med städning idag, att bara vara är mer välbehövligt. Jag njuter för fullt av några lediga timmar i den annars rätt så kaosartade vardagen. September ser inte så lovande ut när det kommer till egentid. Det händer nåt i princip varje dag. Det mesta är av den trevliga sorten, så jag ska inte beklaga mig.

Jag skulle egentligen ut och fira av en kollega ikväll, men de planerna blev inställda. Just nu känns det rätt så skönt för jag har längtat efter en kväll i soffan. Och ostbågar, ostbågar är bara ett måste.

Two Years My Love

Min är du, din är jag.

My Biggest Fear

Jag är fortfarande alldeles skakis efter att den här synen mötte mig i morse. Spindlar är utan tvekan min stora skräck i livet, och hur mycket jag än försöker att intala mig själv att de inte är farliga, så kryper det i kroppen på mig bara av tanken på de. Min man fick som vanligt komma till undsättning och han var mäkta stolt över att jag inte skrek den här gången. Nej, jag var alldeles för chockad för att skrika. En liten spindel hade varit en annan sak, men de här är groteska. Och bits dessutom. Jag kan inte förstå att det finns så stora spindlar i Sverige. Hur ska jag lära mig att bo tillsammans med de här? Jag dör.

It's A Beautiful Morning

Published with Blogger-droid v1.4.9

Hot Friday

Olidligt svettiga fredag. Värmen hade faktiskt känts helt ok om jag inte hade stått på ett bastuvarmt hotell och jobbat till klockan 23 ikväll. Hade jag varit ledig hade jag nog njutit av lite sol och säkert stranden igen, men men, det är till för de mer lyckligt lottade. För mig står det jobb på schemat både idag och imorgon. Men som tur är finns det lite trevligheter inplanerade i helgen också. Imorgon kväll är vi bjudna på middag hos underbara C och T som vi inte har umgåtts med på flera månader, deras sällskap har både jag och barnen saknat enormt mycket. Det ska bli riktigt kul att få se de igen.
På söndag sen är det dags för storebrors fotboll att dra igång, han spelar sina första matcher och jag och den lilla tänker vara supporterklubb. En ganska ok helg med andra ord, trots jobb.

Day Four

Dag fyra. Torsdag. Ledig idag. Nästan lite pinsamt att medge att jag känner mig helt färdig efter bara tre dagars jobb. Men i mitt försvar så har det varit jobbiga dagar mentalt. På alla sätt och vis faktiskt. Jag behöver en förändring.

Idag tänker jag inte göra mycket annat än att löka runt här hemma. Gräva lite i garderoberna (rensa är ren och skär terapi för mig) och förhoppningsvis ta mig ut för att köra några varv på en ödslig skogsväg. En alldeles lagom torsdag alltså.

Back To Reality

Det var den semestern det. Vad jag kan komma ihåg har jag aldrig känt mig så ofärdig tidigare. Ofärdig på att semestra. Jag känner mig inte helt nöjd med den här sommaren, det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Nu ska jag inte beklaga mig allt för mycket, vi har gjort väldigt mycket roligt i sommar. Vi har varit i Värmland hos mamma, på Åland hos syster, legat på stranden i flera dagar, varit på barnkalas och vuxenkalas, grillat i det oändliga med vänner, släkt och familj, besökt Parken Zoo, shoppat, varit på bio med grabbarna och målat, renoverat och fixat massor i huset. Och ändå är jag inte riktigt nöjd. Nej, jag hade nämligen haft en dum föreställning om att jag skulle ligga i gräset, dricka drinkar och läser böcker hela sommaren. Och koppla av, hitta tillbaka till lugnet igen. Och ja, så blev det ju inte. Nästa sommar kanske.

Vardagen den slog i alla fall hårt. Jag började där jag slutade, fullt upp och med högt tempo. Prestationsångest blandat med uppgivenhet. Inte alls så jag hade tänkt mig de första jobbveckorna. Men å andra sidan, blir saker och ting någonsin som man tänkt sig? Inte särskilt ofta har jag för mig.

Det som däremot har varit riktigt bra med den här sommaren är att jag har tagit mig i kragen och äntligen börjat övningsköra. Och förutom ett smärre misstag då jag backade in i en buske så kan jag ärligt säga att det går över förväntan bra. Roligt är det dessutom, riktigt roligt.

Holiday

Off We Go

Väskorna börjar så smått bli färdigpackade och jag försöker förbereda så gott jag kan inför Värmlandssemestern som startar imorgon. Det är bara jag och barnen som åker upp den här gången, mannen jobbar en vecka till. Men jag ser fram emot att komma bort ett tag och har höga förhoppningar om att lugnet i skogarna ska smitta av sig ordentligt. För lugn och ro är precis vad jag önskar mig mest av allt just nu.

Det lär väl bli långa uppehåll på bloggen framöver, så jag önskar trevlig sommar och semester till alla härliga vänner. See you when I see you!

1-Year Old

Grattis till mosters lilla prinsessa som fyller hela ett år idag!

You Can't Play On Broken Strings

Holidays Are Here

Jobbet har fullständigt dränerat mig de här två sista veckorna. Jag har vare sig ork, lust eller vilja att göra nånting. Helst av allt skulle jag bara vilja gräva ner mig i ett par veckor, och det är en rätt så konstig känsla så här första dagen på mina fyra veckors ledighet. Man kan ju tycka att jag borde vara full av entusiasm och energi, i stället orkar jag knappt med mig själv eller det som är inplanerat framöver. Jag hoppas att det är en övergående känsla och att det vänder snart. För lite mer än så här hade jag nog väntat mig av semestern.

Igår gjorde jag i alla fall den sista dagen på jobbet. Jag kände mig minst sagt ofärdig när jag lämnade, för jag var inte alls klar med allt det jag hade tänkt hinna med. Men tiden räcker inte alltid till och jag får nog helt enkelt acceptera att man inte kan göra allt. Ge mig ett par dagar så ska jag nog ha förträngt jobbet och börjat komma in i semesterlunken i stället. Jag firade åtminstone in ledigheten ordentligt igår med några glas rosévin för mycket i världens bästa sällskap - lilla mamsen, min bästa A och favoritsystrarna B. Sent på kvällen ramlade vi luddiga ut i stans krogliv, och hemgång blev det inte förrän stället stängde. Jag mår kanske inte som en prinsessa idag, men det var det värt. Jag behövde tänka på annat för en kväll.

Nu är i alla fall helgen här och ikväll kommer mina underbara knattar hem till mig igen. Som jag har längtat! Vi ska sen på 1-års kalas till världens sötaste systerdotter imorgon och efter det väntar 25-års firande för min del. Resten av helgen kommer mest bestå i att packa väskorna, för på måndag åker jag och mina små upp till Värmland med mamma. Där tänker vi tillbringa en hel vecka och jag har en känsla av att lantlivet kommer göra susen för mig just nu. Det finns inget ställe jag hellre vill vara på för tillfället. I still need a break.

No Matter What, This Is A Fun Town

http://www.aftonbladet.se/vader/article7412575.ab

Worn Out

Jag går här hemma med tårarna i ögonen och städar undan leksaker och hänger upp små strumpor på tvättsträcket. Mina små killar har åkt till Småland på semester, utan sina föräldrar för första gången. Och jag saknar de redan. Den sortens saknad som verkligen gör ont, ont i hjärtat. Jag vet att de kommer att ha det hur bra som helst där nere, men jag är inte bra på att vara utan de. Det är så tyst och tomt här hemma. Och jag längtar efter att höra deras små fötter springa i trapporna igen.

Jag tror också att jag är extra känslig just nu. Den här arbetsveckan har nog varit den värsta jag har varit med om på det här jobbet. Hysterisk är nog ett ord som beskriver den bra. Jag har stämplat ut med gråten i halsen flera dagar på raken. Tror nog aldrig att jag har varit i större behov av semester än vad jag är nu. Och tyvärr är jag inte riktigt där än, först ska jag ta mig igenom veckan som kommer också. Det får bara inte bli likadana dagar som de som har varit, jag grejar inte det. Jag är slutkörd. Helt och hållet slutkörd.

I Don't Like It

Gillar inte cenium. Gillar inte telefoner. Gillar absolut inte porttelefoner. Gillar inte norrmän som pratar fort. Gillar inte kortläsare. Gillar inte byggjobbare. Gillar inte mattläggare. Gillar inte rörmokare. Gillar inte inredarna .Gillar inte målare. Gillar inte "jag behöver ett byggkort så jag kommer in i gången". Gillar inte spånen som ska "fräsa lite asfalt" mitt i natten. Gillar inte inventering. Gillar inte plan fyra. Gillar inte slippade rum. Gillar inte tyska bussgrupper. Gillar definitivt inte ergo. Gillar inte offerter. Gillar inte parkeringshelvetet. Gillar inte kreditar. Gillar inte stress. Gillar inte mig själv just nu.

Someone give me my vacation!

Not That Pale

Förbaskat svårt som vanligt att få till en vettig bild, men om ni kisar lite kanske ni kan se att jag minsann fått lite färg under dagen på beachen! Me like!

Day On The Beach

Vilken fantastiskt bra dag vi fick då! Härliga S kom och plockade upp mig och hela högen med ungar, sen drog vi till stranden för ett par timmars sol och bad. Hur skönt som helst. Jag behövde lite sol på näsan, och premiärbadet är numera avklarat. Imponerande med tanke på vilken fryslort jag är. På hemmaplan sen fick jag urmysigt sällskap i solen en stund av min bästa A. Kan det bli bättre?

Det är såna här dagar som gör att man orkar jobba ett litet tag till. Med betoning på litet. Mera sånt!

A Long Weekend

Jag passar på att önska trevlig midsommar redan nu. Tidigt imorgon bitti packar jag och min lilla familj in oss i bilen och åker upp till mamsen. Det är en otroligt efterlängtad minisemester!

Så trevlig helg och midsommar mina beloved ones!

My New Little Friend

There Is Hope Again!

Jag har haft en fruktansvärt dålig helg när det kommer till mitt lilla hjärta. Sömnen har varit minimal och i lördags vaknade jag med ett hjärta som fullkomligt skenade i kroppen. Svetten den rann och ångesten var total. Det lugnade sig lite framåt kvällen sen bara för att börja om igen i söndags. Idag nådde det hela sin kulmen då hjärtat började rusa hysteriskt på jobbet och jag var tvungen att springa och kräkas. Tårarna rann och jag bestämde mig för att nu får det helt enkelt räcka. Det fick bli en tur till akuten.
Jag hade den otroliga turen (för ovanlighetens skull) att det fanns en hjärtspecialist på plats. Blodproverna visade att salterna i kroppen är rubbade och jag har hypokalemi (kaliumbrist). Vilket med största sannolikhet är det som har gjort att jag haft hjärtklappning från första början enligt läkarna. Och läser man här kan man även se att min sjukdom kan vara orsaken till bristen. Den sista pusselbiten?

Nu har jag fått kaliumtabletter utskrivna och lugnande så jag ska kunna få sova på nätterna. Om ett par dagar borde jag vara i bättre form än på länge när kaliumhalten i kroppen har stigit till det normala. Så ja mina vänner, det finns hopp om livet igen! Tänk om tre års hjärtklappning kan vara över om några dagar? Hur fantastiskt är inte det? Jag kanske mår fysiskt dåligt just nu, men inom mig skiner solen igen.

Finally Friday

Då har jag klarat av den här veckans jobb, med nöd och näppe ska tilläggas. Jag hade goda förhoppningar när jag började äta den nya hjärtmedicinen i onsdags. De förhoppningarna är nu borta. Jag blev riktigt dålig redan efter första tabletten. Det susade i huvudet, allt snurrade, blev illamående och kallsvettig och hjärtat det hittade inte alls tillbaka till sin rätta rytm. Tvärtom, det slog som aldrig förr. Hur jag ens klarade av mina två kvällar på jobbet har jag ingen aning om. Det var ren och skär fylla kan jag meddela. Nu vet jag inte hur jag ska göra längre, äta de eller inte?

Nu har jag i alla fall tagit helg och det är jag vansinnigt glad över. Ikväll kommer mannens bror och familj på besök, det ska grillas, kanske drickas vin (om det nu funkar med den här medicinen) och spelas spel. Sen spenderar de natten hos oss. Det ska bli riktigt mysigt att umgås på hemmaplan en kväll.

Imorgon sen är tanken att vi ska hinna ut till Pappsen en sista gång innan han flyttar och efter det ska jag bege mig upp till huvudstaden. Nej, jag ska inte på bröllop, jag ska till Gamla Stan för att fira underbara Sabina som fyller hela 30 år. Det ser vi fram emot! Nu gäller det bara att mitt hjärta håller för det lär inte bli helt enkelt att ta sig hem från stan bland alla bröllopsfirare. Keep your fingers crossed!

Trevlig helg då friendly ones!

Work, Smoothie & Heart Medicin. That's My Evening.

Tomorrow is calling, but I'm dragging my feet. The skies are indecently clear but I can't stand the heat.

My Heart Again

Hjärtat mitt har varit minst sagt ur form de senaste veckorna. Det slår hejvilt i bröstet och jag har otroligt svårt att somna på nätterna. Jag gick därför tillbaka till Vårdcentralen igår där jag fick en ny medicin som förhoppningsvis ska fungera. Det brukar bli ett par jobbiga dagar när kroppen ska vänja sig vid det nya så vi får väl se hur det blir framöver.

Igår blev tröttheten i alla fall övermäktig så jag stoppade i mig lugnande för att äntligen få sova i ett par timmar. Jag tvärdäckade så den medicinen gjorde vad den skulle, det är dock inte lika skoj idag då jag alltid blir lite bakis dagen efter. Vi får hoppas att jag piggnar till så småningom så jag orkar med kvällsjobb till klockan elva.

Det är mycket nu. Det är sjukt mycket nu. Och tiden, den räcker inte ens i närheten till.

Crazy Living

Jag är inte direkt i mitt livs bästa form idag. Men allt är självförvållat, så jag har väl inte ens rätt att beklaga mig egentligen. I min ålder borde man veta bättre än att springa på efterfester och ramla hem halvsex på morgonen. Jo, jag borde nog skämmas lite. Men kvällen var alldeles för rolig för att jag ville att den skulle ta slut när krogen stängde.
Kusin fyllde 30 år och det skulle naturligtvis firas. Sen tror jag att mitt försök att komma ifatt de andra genom att hälla i mig vinet var en mindre lyckad idé. Jag blev minst sagt rund under fötterna och tyckte att hela världen var fantastiskt rolig. Så rolig att jag tyckte att sängen gott kunde vänta i några timmar till. Ja, ju mer alkohol desto mindre förstånd. Det kan jag skriva under på. Jag får vara tacksam över att jag har en fantastisk man som har tålamod med alla mina spontana infall.

Det blev inte mycket till sömn i slutändan då liten kom upp och väckte mig alldeles för tidigt (i mitt tycke, sanningen var att det var mer förmiddag än morgon). Jag kravlade mig ur sängen med en ordentlig huvudvärk och svidande ögon. Frukosten fastnade i halsen, men en Ipren och några koppar kaffe slank ner. Efter det var jag åtminstone kapabel till att fungera igen. Finaste Nadja kom förbi med sin lilla docksöta dotter och vi drack kaffe i sommarvärmen på altanen medans liten slumrade sött i sin vagn.

Jag tackar min lyckliga stjärna över att jag är ledig imorgon också, för den här dagen har bara sprungit iväg (eller jag har rättare sagt sovit bort den). Nu längtar jag efter bakismat och en kväll framför tv:n.

Stupid Me

Hur hemskt är inte det här? Lillebror kom in för en stund sen med tårarna rinnandes och kastade sig runt halsen på mig. Han skulle klättra upp på taket på lekstugan och tydligen satt det en spindel i vägen. Jag som trodde att jag hade lyckats dölja min stora skräck, nu har jag sabbat hans liv. Stupid, stupid me.

That Island

Naglarna är målade och väskan så gott som färdigpackad. Lite småkrafs kvar men det tar jag imorgon bitti. Vid tretiden imorgon sitter nämligen jag och lillasyster på den hemska skorven Rosella för att hälsa på mellansyster på Åland. Det ska bli fantastiskt kul att träffa syster och min kusin igen, jag har verkligen längtat. Synd bara att det är en bedrövlig båtresa mellan oss. Det har börjat knyta sig lite i magen nu, men jag får väl hålla lillasyster i handen så ska jag nog överleva det också.
Ikväll blir det med andra ord väldigt lugnt. Mysa med barnen så mycket jag orkar och sen är det nog läge för en bra film. Städat alltså, till skillnad från vad det kommer att bli imorgon kväll. Då finns det inga planer alls på att vare sig ta det lugnt eller verka städad. Syster T har planerat utgång med ett gäng tjejor och jag och syster S lär få ligga i om vi ska hänga med i ålänningarnas tempo. Skoj ska vi i alla fall ha.

Trevlig helg mina fina!

Adorable!

Sweet Day