Last Day Of 2010

Om ni bara förstod vilket lugn jag har i kroppen just nu. Att vakna till utsikten över bergen och de snötäckta skogarna, dricka kaffe med en bok i handen, andas den friska kalla vinterluften och njuta av den fullständiga tystnaden som råder här uppe, det är harmoni det. Det finns inget ställe på jorden som passar bättre att fira ett nytt år på. Happy new year indeed.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Merry, Merry X-mas

Från oss alla till er alla - en riktigt god jul!

Published with Blogger-droid v1.6.5

So We Leave

Published with Blogger-droid v1.6.5

Maybe We Should All Be Praying For Time

Nu står jag på jobbet för sista gången det här året och längtar härifrån mer än någonsin. Det är lite stressande att jobba när man vet vilka högar som väntar på en där hemma, packa kommer hur som helst att vara prioritet ett eftersom vi åker till Värmland imorgon bitti. Jag längtar så jag spricker samtidigt som det känns tungt att inte vara kvar i stan nu när farfar är så dålig. Jag och pappa var och hälsade på de i måndags, och den här gången var han betydligt sämre än för en vecka sen. Jag fick kämpa mot tårarna under tiden vi var där, för farmors skull. Men hemma sen rann de hela kvällen. Jag vet att han är gammal och att han har levt ett långt och innehållsrikt liv, men det gör inte mindre ont för det. Min högsta önskan just nu är att han får leva över julen, några dagar till älskade lilla farfar.

Red & White

Här knackar stressen på dörren och jag är lägligt nog tröttare än aldrig förr. Försöker städa samtidigt som jag slår in paket och tvättar. Ögonen de svider av sömnbrist och tårar och kroppen den vill inte det jag vill. Men imorgon stämplar jag in för sista gången det här året, sen är det bara hem och packa väskorna. Snart åker vi. Och jag behöver min mamma. Mer än någonsin.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Do Not Disturb

Bara jag och liten hemma. Han har intagit DS-ställning och jag ligger fullständigt utslagen på soffan. Allt jag önskar mig just nu är att sova, sova, sova.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Cracking Up Or Just Getting Older?

Så, nu tycker jag att jag har varit tillräckligt duktig som har städat, plockat i och ur diskmaskinen och satt på en tvättmaskin. Åter till soffan igen, för här spenderar jag oförskämt mycket tid just nu.
Man kan milt sagt beskriva mig som orkeslös, jag orkar inte ens byta kanal på tv:n så just nu får det otroligt genomtänkta Go'kväll på ettan hålla mig sällskap. Jag känner mig så där ordentligt slutkörd. En tuff, kall och mörk höst har väl satt sina spår. Eller så börjar jag bli gammal. Jag är frusen in i benmärgen och trött ända in i själen. Julen har nog aldrig varit så här efterlängtad tidigare.

Den årliga julstressen har däremot inte riktigt infunnit sig än. Kanske för att jag är för trött för att stressa upp mig? Det innebär dock inte att den inte kommer. Vi är absolut inte klara med julklappsinköpen. Inte på långa vägar. Min tanke är att jag ska hinna ta tag i allt det där imorgon eller fredag. Vi får se om jag lyckas. Annars får jag väl sällskap av den där stressen i nästa vecka.

Dagarna framöver innehåller både jobb, skola, juldisco för storebror, hockeyavslutning för lillebror, julfest på jobbet för mamma, julklappsshopping, skicka julkort, slå in alla julklappar, lämna de paket som inte ska följa med upp till Värmland, packa alla väskor och handla lite av julmaten. Men sen, den 23 december sitter vi så äntligen i bilen igen på väg upp till vackraste Värmland. Och där, där stannar vi ett bra tag.

Black Eye

Det är typiskt min lilla att alltid slå sig gul och blå. I söndags ramlade han rätt in i sängkarmen med näsan före, nu har han en fin bula, ett jack i näsan och blåmärken som minne. Suck.

The Greatest Love Of All

Grattis till min älskade minsting på din födelsedag. Tänk, hela sex år av obeskrivlig och gränslös kärlek.

2nd Sunday

Andra advent och snön ligger fortfarande djup utanför dörren. Kylan har lättat lite och ingen är tacksammare än jag för att termometern orkade upp på plussidan idag. Det känns som att hela huset genast blir varmare.

Annars är det väldigt tyst och stilla här nu efter en livlig helg. Syster har åkt tillbaka till Åland och hon lämnar som alltid ett stort tomrum efter sig. Även om det är fantastiskt underbart att ha henne här blir saknaden desto större när hon åker. Extra stor kommer den där längtan att bli i jul då vi får fira på var sitt håll. Lyckliga de som har alla sina syskon nära.

Igår åkte jag och lillasyster hem till farfar och spenderade ett par timmar där. Vi pratade, skrattade och kämpade mot tårarna tills det inte gick längre. Fina lilla farfar som alltid har ett värmande ord till övers.
Jag slås alltid av det stora lugn som infinner sig så fort jag kommer dit. Stillheten, värmen och de fina orden som går rakt in i hjärtat. Jag är evigt tacksam över att jag har fått tala om för honom hur mycket han betyder för mig och hur mycket jag tycker om honom. Att jag har fått vara vid hans sida, hålla hans hand och se hur de där ögonen lyser upp när vi kommer. Mina tankar är hela tiden hos farmor och farfar och jag hoppas att timglaset håller ännu lite mera sand.

Hope

Iskalla, vintervita december är här igen. Jag brukar alltid tycka att tiden går fort, men den här hösten har försvunnit utan att jag kan minnas vad jag egentligen har gjort de här månaderna? Tiden har sprungit ifrån mig och som vanligt står jag nu med en hel lista med måsten där hälften borde ha varit avbockat för länge sen. Men för tillfället är mina tankar på annat håll och orken och lusten till allt julstök känns som bortblåst.

Lilla farfar är dålig, så pass att vi nog alla funderar över hur länge han har kvar. Jag och pappa besökte han igår och vi låg på sängen intill honom och bara pratade om allt och ingenting. När jag skulle gå klappade han mig på kinden, så som han alltid har gjort, och mitt hjärta brast lite just då. Än finns det hopp om livet, sa han. Och ja, än finns det hopp. Jag önskar och jag hoppas bara så innerligt att han får leva året ut.

Med december kom tårarna och ovissheten, som farfar så fint säger, nu finns bara hoppet kvar.