Happy!

Tjockis i vecka 32

Det gick vansinnigt bra igår på Huddinge sjukhus. In och ut på en kvart, det kallar jag effektivt! Läkaren tyckte absolut inte att jag skulle behandlas med insulin eller flyttas till specialist mödravården. Hon var rätt så nöjd med mina prover och tyckte att jag kunde fortsätta hålla sockret i schack med hjälp av kosten. Och ja, det känns som en liten uppoffring i jämförelse. Jag behöver bara sticka mig en dag i veckan nu och vill jag unna mig något nån gång så är inte det hela världen. Lycka!

Jag har verkligen gått och bävat för insulinsprutor och bli tvungen att åka till Huddinge MVC, förstå vilken lättnad det är att kunna gå kvar hos min barnmorska och slippa allt trassel. Jag är mer än nöjd. Visst är det fortfarande graviditetsdiabetes, men i jämförelse med många andra så är jag lindrigt drabbad. Det tackar vi för!

Two Months To Go!

Jag har ju varit välsignat befriad från diverse krämpor den här graviditeten. Dock verkar det som att mina glada dagar börjar ta slut nu. Ja ni vet, ont i ryggen, ont i bäckenet, halsbränna, illamående, förlamande trötthet, störd nattsömn och annat som folk är galet ointresserade av att höra om. Nu kommer allt krypandes i takt med att magen växer. För den växer, i en rasande fart vill jag lova. Själv växer jag inte lika bra utan hade gått ner i vikt när jag var hos barnmorskan i torsdags. Egentligen ingen överraskning med tanke på att jag går på diet nu mera. Däremot känns det lite konstigt att börja gå ner i vikt när man är höggravid.

Idag är det exakt två månader kvar till beräknad förlossning. Jag är gravid i åttonde månaden och nu börjar väl egentligen slutspurten här. Vi får se hur mina sista veckor kommer att se ut, jag ska hur som helst på utredning på Huddinge sjukhus på måndag eftersom mitt blodsocker inte är helt godkänt enligt läkarna. Sen får vi se vad som händer efter det. Jag ber till högre makter att jag ska slippa ta insulinsprutor, huva! I vilket fall som helst måste jag fortsätta med min GI-diet och sticka mig i fingret sex gånger om dagen. Lika bra att acceptera att det inte blir något godis, fikabröd, pasta, vitt bröd, choklad, julmust eller snabbmat den här graviditeten. Det är fortsatt broccoli, morötter, fullkorn, naturell yoghurt, solroskärnor, frukt och surdegsbröd som gäller. Känner mig som värsta hälsofreaket. Vänta bara till den här bubblan är ute, det första jag ska äta är en lussebulle. Eller sockerbulle. Med massa massa socker på. Så det så.

Family!

Idag blev det en lunchdate med syster & bror på Minako, vardagslyx!

Published with Blogger-droid v1.7.4

October 11th

Vecka 30 och tjockboll.

Sugar

Veckorna de går och energin den tryter för varje dag. Inte på grund av själva graviditeten i sig utan mer av det den för med sig. Jag är nu i vecka 30 och går på någon form av GI-diet och sticker mig blå i fingertopparna. Trots att jag inte äter tillstymmelse till onyttigheter så är blodsockret svajigt. Jag är inte klar än med mitt tvåveckors schema jag ska lämna till barnmorskan, men hittills bådar det inte gott. Med största sannolikhet är det här graviditetsdiabetes och jag lär få ett jobbigt slut på den här graviditeten. Minst sagt deprimerande. Framför allt är det otroligt jobbigt och tröttsamt att lägga om hela sin kost, inte direkt något jag är van vid.

Förutom mitt förbannade blodsocker så mår jag hyfsat ok. Kroppen börjar känna av att jag inte äter socker och jag är ordentligt trött om dagarna. Men än så länge funkar vardagen och jag jobbar på som vanligt. Vi får se hur länge till jag orkar bara, tiden går så fort och det är inte lång tid kvar nu. Galet egentligen att vi faktiskt ska få en liten igen? Tror ingen av oss har riktigt greppat att vi ska börja om med en bebis. Overkligt är vad det är.

October 4th

Fördelen med det här vackra (och varma) oktobervädret är att man bara behöver en tunn jacka utomhus. Det passar mig alldeles utmärkt då min vårjacka är en av få jag fortfarande kan ha. Jag hoppas värmen håller i sig ett tag till och att vintern inte dyker upp än på ett tag, för mina tjockare jackor lär jag knappast kunna stänga över magen. Man vill ju inte direkt köpa ny vinterjacka heller, känns lite som bortkastade pengar. Nej, mer värme tack!

Depressing

Idag är jag själv hemma med den lilla. Jag fick gå och hämta han på skolan för en timme sen då han ramlat och slagit i bakhuvudet. Tröjan och håret är nedblodat, men det ser nog lite värre ut än vad det är. Det behöver inte sys och det har slutat blöda. Visserligen är han lite slö, men vi håller tummarna för att det inte är någon hjärnskakning.

Igår fick jag provsvar från glukosbelastningen och de visade inte riktigt det jag hade tänkt mig. Med andra ord hade jag för högt blodsocker vilket innebär att jag ska till barnmorskan imorgon för att hämta en apparat som jag kan ta blodsocker på mig själv med. Under två veckor ska jag fylla i schema och sticka mig själv. Lagom skoj. Sen får vi se vad de säger efter det. Man blir lite uppgiven då allt annat har varit bra den här graviditeten, känner inte alls för att få problem och trassel nu de sista tio veckorna. Har inte den minsta lust att åka på graviditetsdiabetes, så jag hoppas verkligen att alla prover ska bli bättre. Usch vad nedstämd man blir. Får försöka ta en dag i taget så får vi se vad framtiden utvisar.