10 Months!

Danten blir tio månader idag. TIO månader! Vart tar tiden vägen egentligen? Det händer så mycket med hans utveckling just nu. Han är så medveten om allt runt omkring honom och förstår så mycket. Vi har inte en liten bebis längre, det växer fram en underbar liten kille i stället med världens härligaste personlighet. Han är så otroligt glad hela tiden, lättroad och enkel. Sitter utan stöd, ålar sig baklänges och knallar runt runt i gåstolen. Visst han är inte ikapp fysiskt än, men mentalt är han som andra tio-månaders barn. Och vi har inte bråttom. 

Jag njuter så vansinnigt mycket av att ha en liten den här gången, jag kan faktiskt förstå de som skaffar en hel drös med ungar (även om jag själv skulle känna mig otillräcklig), för det blir faktiskt roligare och roligare för varje barn. Jag uppskattar varje ålder, varje utvecklingsfas och känner mig så vansinnigt lyckligt lottad som får uppleva det här igen. Lycka är sannerligen att ha en Dante. 

Dante fem månader.

Throw Ups

Vi sitter i karantän här hemma idag efter att båda de stora grabbarna vaknade med magsjukan i morse. Mitt allra värsta. Nackdelen med att skolan börjar, de brukar alltid dra på sig nån bacill första veckorna. Typiskt. Jag som trodde jag skulle tillbringa dagen på baksidan i solen med en kopp kaffe. Tji fick jag. 

Den lilla däremot han är pigg igen och tillbaka till sitt vanliga glada jag. Helt underbart är det. Både jag och Nicke drog en lättnadens suck när febern försvann och han började bli vår lilla Dante igen. Man uppskattar verkligen vardagen på ett helt annat sätt efter att de har varit sjuka.

Nu ska vi bara plöja igenom den här magsjukan också och jag ber till högre makter att både jag och den lilla ska klara oss. I min värld finns det nämligen inget värre än att spy.

Sleepy

Sömnen den är allt annat än bra just nu, Danten vaknar flera gånger per natt och är ledsen och dagtid sover han bara korta stunder. Vi funderar lite över om det är infektionen som gör det eller om det är ännu fler tänder på gång? Om detta är tänder så vill jag nog inte vara med när kindtänderna kommer, huva. 

Saker och ting går väl i alla fall åt rätt håll och även om han är pipig så känns det som att han är på bättringsvägen. Vi har blivit så vansinnigt bortskämda med att han är världens enklaste lilla kille, så när det blir ett par tuffa dagar tappar vi fotfästet direkt. Och jag som har vant mig vid att sova hela nätterna blir fullständigt väck om dagarna efter den här avbrutna sömnen. Men vi behöver ju inte direkt göra något ansträngande den här veckan, så jag och Danten vi slöar oss igenom de här dagarna. Nu är helgen nästan här och då kommer ju mannen finnas tillgänglig med två par extra händer, skönt.
Imorgon kväll ska jag på reunion-fest med gamla arbetskamrater, det ska bli riktigt skoj att träffa alla igen över lite god mat och några glas med vin. Jag längtar! 

Sweetie

Jag och liten har legat ute på gräset en stund idag. Man får väl passa på när den där solen för en gångs skull behagar visa sig. Men den lilla han är inte riktigt nöjd med tillvaron. Tårarna rinner allt för ofta och det är inte mycket som är roligt just nu. Jag bär och bär, sjunger, läser böcker och ligger på golvet bland alla leksaker, men nja, mamman är tydligen inte heller riktigt rolig idag. Nu sover han igen, förhoppningsvis en längre stund, den korta timmen i förmiddags räckte ju inte alls långt. 

De två stora kom hem från skolan, sa hej, tog en frukt och försvann sedan ut igen med en kompis. Den här veckan har varit lite upp och nervänd sen Danten blev dålig i måndags och vi har inte alls lyckats komma in i några skolrutiner än. Det har mest varit lite en dag i taget. Vi får försöka se till att komma in i rytmen igen efter helgen. 

It's Getting Better

Danten börjar så sakteliga att pigga på sig här hemma, nu är han feberfri och mår betydligt bättre än i måndags. Han är väldigt pipig och mammig men det kan vi leva med. Verkar som att han har haft något i luftrören också för han är väldigt hes och rosslig. Han låter så himla ynklig när han gråter nu, liten. 

Igår fick jag mysigt sällskap av Lena och Helena. Mycket jobbsnack blev det såklart och trots att jag inte tänkt börja jobba än på ett tag så kändes det plötsligt väldigt nära. Tiden går så vansinnigt fort hela tiden, Danten är nästan tio månader vilket känns helt galet. Han kom ju igår!

Nu sover den lilla, de stora är i skolan och jag tänker bara sitta och njuta av en kopp kaffe och någon timmes tystnad. Ljuvligt!

Exhausted

Jag känner mig fullständigt dränerad idag. Vi har haft två riktigt jobbiga dagar med Danten som inte har varit kry. 
I lördags fick han feber igen (på sitt dop till råga på allt) och har sedan dess bara blivit sämre för varje dag. Igår var jag i kontakt med vårdcentralen och i och med att Dante väntar på njurröntgen ville de att vi skulle åka upp till barnakuten, framförallt för att försöka utesluta att han har en urinvägsinfektion. När vi kom upp till Huddinge igår hade han över 40 graders feber, 200 i puls och var nästan helt utslagen. Vi fick ta ett gäng prover, blåspunktion och så lungröntgen på det. Han hade en rätt så hög sänka, så någon form av infektion i kroppen har han, förhoppningsvis är det något virus.
Idag har vi varit uppe på barnakten igen för återbesök, nu är vi hemma och väntar på provsvar. I morse var han feberfri så vi trodde alla att han kanske var på bättringsvägen. Tyvärr är febern tillbaka nu igen, så vi får se vad som händer. Men jag hoppas innerligt att det värsta är över och att han börjar pigga på sig igen nu. 

Varken jag eller Nicke har fått någon vidare sömn de här två dagarna, så jag känner mig helt trasig. Känslomässigt finns det ingenting värre än när ens barn är sjuka heller, så man kan milt sagt säga att vi är slutkörda. Nu ska vi bara låsa in oss i hemmet resten av dagen och försöka återhämta oss lite. 
Stackars älskade lilla Danten. Om din mamma bara kunnat få byta plats med dig så hade hon gjort det utan att blinka. 

4th Wedding Anniversary

Did you ever know that you're my hero,

and everything I would like to be?

I can fly higher than an eagle,

because you are the wind beneath my wings.

Back To Reality

Då var semestern över för denna gången. Nicke är tillbaka på jobbet och jag och grabbarna drar långsamt igång med vardagsrutiner igen innan skolan börjar om en vecka. 
Vi har haft fyra avkopplande veckor tillsammans även om ledigheten inte blev riktigt som vi hade tänkt oss. Sjuka barn gjorde att vi fick ställa in lite planer och vädret har ju inte direkt varit optimalt. Men det är sånt som händer. Vi har i alla fall hunnit med en vecka i Värmland, en tripp till Norge, några få stranddagar och härliga grillkvällar med vänner. Egentligen allt som behövs. Nu laddar vi för hösten i stället och jag har rensat ut grabbarnas garderober och röjt i källaren och Dantes blivande rum. Så småningom ska han få flytta in dit, men först måste vi måla lite och sätta upp lister. 
En sak i taget dock, och just nu väntar vi på att en elektriker förhoppningsvis ska komma i veckan och färdigställa badrummet där uppe. 

Nu ska jag ta hand om den lilla som är riktigt pipig, han har det otroligt jobbigt med sina tänder. Dålig i magen och feber till och från, så även idag. Kan inte minnas att killarna hade det så tufft? Men det var ju ett par år sen som de var små och man glömmer väl. Med lite tur så tittar väl den där tanden upp snart så vi kan få tillbaka vår glada lilla stjärna.