Decorations

Det är rätt märkligt att vi efter att ha bott här i två år fortfarande knappt har fått upp någonting på väggarna. Visst, vi prioriterade såklart annat i början, men nu borde väl en och annan tavla i alla fall få hitta sin plats. Vi är lite inne på att sätta upp väggord eller någon väggdekor i köket, alla väggar är vita och det behöver hända någonting där inne. Kanske ett recept?

Just nu får ni 10% rabatt hos Vinylahem på hela sortimentet om man uppger rabattkoden 10PRO2EO. De har massor med väggord, väggdekorer, dekorplast och väggisar. Dessutom till riktigt bra priser redan från början! Vi är riktigt sugna på att köpa några väggisar och sätta upp i Dantens rum också, det fanns helt galet söta ugglor och får som skulle passa jättebra i hans rum, dessutom får man välja färg själv, sånt gillar vi. 

Game On!

Igår var jag och Danten hejarklack när de stora killarna spelade fotbollsmatch. Det är riktigt roligt att se de och jag blir minst lika exalterad som barnen, ju äldre de blir desto mer spännande blir det att titta. Jag är verkligen glad att killarna har hittat sporter som de gillar och trivs med. Jag hoppas att det håller i sig. 
På torsdag ska Julian vara spelarmaskot åt SSK och lira match i pauserna. Jag önskar så att jag hade kunnat vara med och titta, men det fungerar inte med Danten. Han är inte road så länge och det är lite för sent på kvällen för hans del. Men nästa gång hoppas jag att jag får vara med!

Annars är det som vanligt fullt upp hela veckan. Killarna har träningar och matcher, det är föräldramöte på hockeyn, jag ska på tjejfest på lördag och på onsdag kommer syster hit med sin fina lilla familj. Då ska jag passa på att mysa oförskämt mycket med min systerdotter! En rolig vecka alltså, men först ska här röjas. Idag kör jag och Danten ett städ- och tvättrace här hemma. Jag plockar undan, viker kläder och hänger tvätt och Dante river fram alla leksaker, drar ner alla kläder från soffan och river tvättställningen. Vilket teamwork!

The Hardest Thing To Learn In Life Is Which Bridge To Cross And Which To Burn

Min äldsta son börjar lite sakteliga att närma sig tonåren. Han trilskas, har attityd och ifrågasätter både det ena och det andra. Jag kan verkligen se hur hans personlighet långsamt förändras, hur han börjar bli annorlunda. Och jag kommer att tänka på när jag själv var liten.

Jag minns mina tonår som en rätt så bökig tid i livet. Jag hade svårt att hitta mig själv och visste inte vilket ben jag skulle stå på. Min personlighet slets itu på något sätt. Jobbiga upplevelser kombinerat med en stor dos osäkerhet gjorde att jag tvivlade mycket på mig själv, min förmåga och på vem jag egentligen var. Jag hade svårt att finna min plats och kände ofta att jag inte riktigt passade in.

Jag var något av en grubblare och filosof och mina tankar blev ofta övermäktiga, jag hade ständig mental växtvärk. Jag funderade vansinnigt mycket på vilka vägar jag skulle välja, på meningen med livet, på framtiden, på vem jag skulle vara och vem jag skulle bli. På hur mina val skulle påverka mig, på hur jag påverkade andra. På varför saker och ting blev som de blev och på sånt som jag önskade var annorlunda. På min andliga sida. Den som alltid har funnits där efter en uppväxt i kyrkan, även om jag valde att lämna den i tonåren. Jag gillade inte alls ämnen som matte och fysik men kunde bli fullkomligt uppslukad av religion, biologi och historia. De ämnena triggade igång någonting inom mig, i den djupare sidan av mig. De hade en mening.

Som så många andra tonåringar var jag varken förtjust i mitt inre eller mitt yttre och hade svårt att hantera känslor. Mitt försvar blev att skratta och flamsa bort sånt som blev jobbigt, som kom för nära. Stundtals försökte jag vara någon jag inte var, allt för att försöka passa in och vara lite mer som alla andra.

Det var inte förrän i gymnasiet som jag började landa i mig själv. Acceptera och gilla den jag var och börja trivas med mig själv. Jag fick ett sorts lugn i kroppen och kände ett helt annat självförtroende. Min glädje blev genuin och mina skratt äkta. Jag behövde inte längre gömma mig bakom en fasad och jag behövde inte längre låtsas. Jag var jag, med alla mina egenheter, fel och brister, och det var ok.

Det var när jag insåg och förstod att de val jag gjorde i tonåren inte på något sätt behövde vara livsavgörande som de värsta grubblerierna lade sig. Det var ok att göra fel och välja fel ibland, att börja med att gå åt fel håll kunde många gånger leda till rätt väg. Och så blev det för mig. Jag prövade mig fram. Och idag kan jag vara glad och tacksam över de beslut jag tog, oavsett om de var rätt eller fel för mig just då. Och det är väl lite det tonåren går ut på, att hitta sig själv, gå sina egna vägar, att göra misstag och att lära sig av de.

Jag kan bara hoppas att mina söner tar sig igenom sina tonår någorlunda smärtfritt och att de hittar sig själva och ett bra självförtroende. Och jag kan inte hjälpa att undra vem det kommer bli jobbigast för, mina barn, eller för mig. 

Baby Julie

Min underbara systerdotter, Julie!

Vi hade en intensiv men underbar helg på Åland jag, lillasyster och mamsen. Det var så vansinnigt mysigt att få träffa min systerdotter för första gången. Mitt hjärta smälte när jag fick hålla och pussa på de där små mjuka, runda kinderna. Hon är alldeles underbar lilla Julie. 

Att bli mamma är det största som har hänt mig, men att bli moster kommer helt klart på andra plats. Jag skulle göra precis allt för mina tre fantastiska syskonbarn. 

Min kusin var vansinnigt gullig och ställde upp med sovplatser åt oss så den lilla nyblivna familjen åtminstone fick vila från besök på natten. Jag önskar bara att jag inte hade varit så vansinnigt trött, för då hade det kanske varit skoj att ta en runda i Mariehamns nattliv. I stället blev det middag ute och i alla fall ett glas rött innan vi gick hemåt och däckade alla tre i min kusins charmiga lägenhet. 

Nu längtar jag redan till nästa gång jag får se mitt lilla pyre igen. 

Weekend Trip

Jisses vilket höstrusk! Idag vill man helst inte gå utanför dörren, men i eftermiddag måste vi bara ut en sväng för att ta oss till lillasyster som fyller år. Hoppas att det värsta regnet har hunnit lägga sig till dess.

Jag skulle verkligen behöva gå igenom killarnas höstkläder. Jag tror att de två stora har jackor och mössor som passar, men Dante skulle verkligen behöva både jacka, overall, fleecekläder och skor? Jag har inte jättemycket kvar från de stora killarna och det som finns har inte riktigt passat säsongsmässigt, förutom mössorna då. Dante har ju hela tiden varit så mycket mindre än de andra två, men nu har han däremot växt ikapp med råge!
Vi var ju på 10-månaders kontroll förra veckan. Han klarade galant det som förväntades av honom och barnläkaren var imponerad över att han har tagit ikapp så mycket redan. Det kanske helt enkelt var meningen att han skulle komma i Oktober. 
Nu väger han 9 kilo och är 71 cm lång. Han ligger strax under normalkurvan för en 10-månaders baby och har alltså tagit ikapp massor. Och inte bara tagit ikapp, han har även gått om Julian viktmässigt vid samma ålder. När Julian vägde nio kilo var han ett och ett halvt år. Galet! Dante är inte jätterund men Julle däremot var en riktig liten tunnis. Lustigt att min lilla som föddes för tidigt nu har gått om sin storebror. Det går undan vill jag lova. 

Nu sitter jag hemma och väntar in mamsen som dyker upp om ett par timmar. Tidigt imorgon bitti åker vi till Åland för att hälsa på min syster och hennes lilla nyfödda docka. Jag längtar så jag kan spricka samtidigt som jag kommer att sakna min minsting massor, jag är inte alls van vid att vara borta från honom. Och hur mannen ska lyckas pyssla ihop helgen med träningar, fotbollsmatch och barnkalas med tre barn har jag ingen aning om. Han kommer att få det minst sagt hektiskt på hemmaplan. Det kommer nog märkas rejält att mamman inte finns på plats. Men jag tänker det är väl nyttigt. 

Trevlig helg då!

Dante i storebrors gamla mössa. 

The Best Company

Vi har blivit bortskämda med jättemysigt sällskap idag. Först kom min Anna och lilla söta Jacke förbi på en kaffe i morse och lite senare kom Myggan med sin underbara lilla nyföding. Danten skiner upp som en liten sol så fort det kommer folk och när Jack sprang runt satt han alldeles stilla och bara tittade. Galet skönt för mig att kunna dricka kaffet i lugn och ro, sen Dante började krypa är det nämligen bara jaga som gäller. Han far som ett jehu över golvet med siktet inställt på sladdar, kontakter, lådor och trappen. Snark. Måste få upp grindarna  den här veckan, han börjar bli riktigt snabb nu. Vårat hem är tydligen inte särskilt barnsäkrat har jag märkt. Att säga nej fungerar inte heller, Dante vänder på huvudet, tittar på mig och flinar stort, sen fortsätter han bara dra i sladdarna eller vad det nu är han håller på med. Vi skulle med andra ord behöva fixa till det här planet lite mer barnvänligt, helst igår. 

På fredag kommer mamsen ner från Värmland och sen åker jag, mamma och lillasyster till Åland på lördag för att mysa med min fantastiskt fina lilla systerdotter. Det ska bli så roligt att få träffa de och se den lilla prinsessan på riktigt. Nu när syster också har fått en liten önskar man ännu mer att de bodde här i Sverige. Det är så underbart med syskonbarn, man vill helt enkelt ha de nära. Jag får försöka nöja mig med att hänga en hel del på Skype framöver. 

Myggans fina lillprins!

Tuesday

Jag och Dante startade morgonen med en liten promenad. Skönt att komma utanför dörren en stund i det härliga vädret. Bäst att passa på att njuta lite av värmen, snart kryper väl graderna nedåt igen. 

Nu sover den lilla och jag ska passa på att dricka en kopp kaffe och surfa runt lite. Jag njuter verkligen av den här stunden för mig själv på förmiddagen. Man hinner ladda batterierna lite innan han vaknar och det blir full rulle igen!

10th Of September

Idag är det en stor dag i mitt liv. Måndag den tionde September och jag blev moster för tredje gången i natt. En alldeles underbar liten Julie har kommit till världen! Nu längtar jag så mycket så jag kan spricka efter att få se min syster och hennes lilla underverk. Förhoppningsvis kan vi åka till Åland och hälsa på de väldigt snart. 

Jag har sovit riktigt dåligt två nätter på raken nu och drömt alla möjliga konstiga drömmar. Danten har också sovit lite oroligt så vi två gäspar ikapp idag. Snart ska vi i alla fall få trevligt besök av Lena, och det brukar alltid pigga upp. 

Ikväll är det hockeyträning för Julian och fotbollsträning för André, får se om vi lyckas få ihop det. Nu börjas det, höst, skola, läxor och träningar till förbannelse. Ett evigt pysslande alltså. Men samtidigt väldigt roligt såklart, och så länge killarna tycker att det är kul är det värt allt trixande. 

Friday It Is!

Åh fredag redan, underbart! Även om varje dag är ledigt för oss så är det ändå skönt när helgen kommer. Men just den här helgen får jag inte mycket hjälp på hemmaplan, Julians hockey drar igång (träning både lördag och söndag) och så har grabbarna fotbollsmatch på det också. Det är väl så här det kommer bli framöver, helgerna vigs åt killarnas aktiviteter. 

Nu försöker jag roa en trött Dante som bara behagade sova i 40 minuter på förmiddagen. Lite typiskt just idag när vi har läkarkontroll på BVC och sen väntar besök av Malin, Anna och Lena. Får se om jag lyckas hålla honom sysselsatt tills vi ska gå. Sen vill han väl förstås sova sen när alla kommer också. Haha, får se hur jag ska pyssla ihop den här dagen. Vi startar med en kopp kaffe i alla fall och hoppas att resten ska lösa sig. 
Trevlig helg!

Dantes favoritsysselsättning, spegla sig i foten till vardagsrumsbordet. 

Moving!

Igår blev en stor dag i vår lilla Dantes liv. Han tog äntligen sina första krypsteg! Dels ålade han sig framåt och dels tog han några riktiga krypsteg på alla fyra, ivrigt påhejad av sina lyriska bröder (och sentimentala mamma som nästan började böla av lycka). Kryptagen är dock inte det enda framsteget denna vecka, i söndags ställde han sig upp i badkaret också, duktiga lilla loppan. Det går framåt vill jag lova! 

Look Alike?

Jag tycker det är lite svårt att se vem Danten är lik. Jag tycker nog att han har mer ifrån Niklas än ifrån mig men det är så svårt att se sånt själv. Däremot är han definitivt mer lik Julian som bebis än André. Jisses, André var ju verkligen speciell med sitt toklånga svarta hår och jättetjocka kinder, en riktig liten monchichi. Han och Julian är ju natt och dag. André med spikrakt mörkt hår och Julian med sitt blonda långa lockiga hår. Undrar vad Danten får för hårfärg? Han är än så länge mörkare än Julian och har hittills rakt hår. Ska bli spännande att se när han blir större. 

Men vem är han lik egentligen? Vad tycker ni, är han lik någon av sina bröder? 

Dante

Julian

André

Brothers

Och jag som sa igår att den lilla aldrig bjuder på sovmorgon, det gör han tydligen visst det, för i morse sov han till halvnio. Vilken lyx! Nu blir dagen förstås lite halvkonstig med hans sovtider, men vad gör det, sovmorgon är ju bättre än julafton!

De två stora är i skolan som vanligt, men än så länge har de ju rätt så korta dagar och slutar redan halvtvå. Skönt tycker Danten som skiner upp som en liten sol när de kliver innanför dörren. Mamman och pappan kan helt enkelt inte mäta sig med syskonen, de är storfavoriter! Och killarna är minst sagt gulliga med sin lillebror. De gör precis allt för honom. Gosar, busar, leker, bläddrar i böcker, hämtar nappar och hjälper till med allt möjligt. De är så vansinnigt förtjusta i Danten och den kärleken är ömsesidig kan jag säga. Det är så roligt att se vilken glädje de har av varandra, hur mycket syskon kan ge. Dante har verkligen kommit in som ett litet lyckopiller i vår familj. Han plockar helt enkelt fram det bästa i oss alla. 

Fixing

Den här helgen har i princip bara innehållit storstädning, röjning och fixande. Lagom skoj kanske men åh så välbehövligt! Och åh så skönt när det är gjort.
Sen kanske det inte var en toppenidé att röja källaren och sortera alla kassar och kartonger med barnkläder in på småtimmarna igår. Det finns ju nämligen en liten en som inte direkt bjuder på sovmorgon. Tröttheten är med andra ord enorm idag. Men det får vi leva med, kaffet smakar i alla fall ljuvligt och September bjuder på ett alldeles underbart sensommarväder. Så humöret är det i alla fall inget fel på.

Efter mycket om och men så är äntligen lilltoan färdigrenoverad också. Så himla bra blev det, och lyx att återfå sitt hem igen. Ingen mer täckpapp, inga mer plastskynken, inget mer dammande och inga mer byggherrar som dyker upp i tid och otid. Äntligen kan vi börja glida in i vår lilla vardagsrytm igen.

Nu skulle vi verkligen verkligen behöva ta tag i Dantes rum också. Stackaren, kan inte vara kul att behöva bo med mamma och pappa längre. Han börjar ju bli en stor kille nu! Men det har varit så mycket annat som har varit mer prioriterat så det har helt enkelt inte blivit av. Men det är ju ingen idé att sitta och vänta på att en massa tid ska ramla ner i famnen på mig, man får försöka ta tillvara på de små tillfällena som dyker upp i stället. Det lutar åt en pyssel och fixvecka alltså.