Jag märker att det inte är bara jag som verkar ha tagit en paus i bloggvärlden. Det är lite stillestånd även på de bloggar jag brukar följa. Och det har väl sin naturliga förklaring, Instagram säkert, och sen tiden förstås - den som aldrig räcker till.
Sen jag började jobba igen den 1 februari har det gått i ett. Tillbaka in i ekorrhjulet igen, och jobb, skola, dagis, aktiviteter och vardagssysslor lämnar inte mycket tid över till annat. Nu för tiden är det rätt sällan jag orkar starta upp datorn också, det blir mest surfande i mobilen och då jag är vansinnigt dålig på att blogga från den så blir det helt enkelt snålt med uppdateringar här.
Annars då. Ja, livet går sin gilla gång. De stora killarna har fullt upp med fotboll, basket och hockey, skolan såklart och sen är det förstås kompisar för hela slanten. Och den lilla, inskolningen på dagis är över och nu går han vanliga dagar, Nicke börjar jobba på måndag så då blir det in i snurren på allvar även för Dante. För tillfället går det sisådär, han är ledsen när han blir lämnad och ledsen när han blir hämtad. Det här är det jag tycker är jobbigast med de små, att man blir tvungen att lämna bort de så tidigt. Jag hoppas att det vänder snart för honom, annars kommer mitt mammahjärta att brista. Usch.
Vintern den har varit vansinnigt lång och satt sig på både humöret och orken. Tycker att hela familjen har varit trötta och lite låga det här året, så nu väntar jag på att våren ska komma med buller och bång så vi piggnar till någon gång. Men ryktet säger att den står bakom dörren, så snart snart återvänder vi nog alla till livet igen.
