Som två barns mamma känner man sig inte direkt attraktiv på marknaden. Inte för att jag är ute efter något nytt, men lite uppskattning och bekräftelse behöver vi alla. En beundrande blick, ett leende, kanske en flirt eller bara lite fina komplimanger. ( Ja ett nyp i röven skulle tacksamt tas emot, här är vi inte så kräsna )
Det känns som det var årtionden sen någon flirtade med en. Party prinsessan är död och begraven, kvar finns en blek, trött, risig och framför allt tråkig mamma. Tittar någon efter en nu så är det mer av förskräckelse eller kanske äckel? Tragiskt egentligen, men betyder det här att mina glory days är över?
Åtminstone så kändes det så för några veckor sen. Nu har jag fått lite nytt hopp. Vaktmästaren på jobbet berättade att hans son var kär i mig, och ändå har han bara sett mig två gånger. Ett par dagar senare berättar mamma att en kille på hennes jobb också är kär i mig ( och han har jag bara sett EN gång ) Haja, två beundrare på samma gång! Kan inte minnas när jag hade det sist. Jag måste helt enkelt ha blivit gudomligt vacker på sistone. ( Att vaktisens son är 6 år och killen på mammas jobb förståndshandikappad är oviktigt )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar