Avundsjuka

Jag har en killkompis, eller nja jag har tre, men en av de är väldigt speciell för mig. Han är ett energiknippe som tar livet med en klackspark och besitter den fantastiska förmågan att få mig att gapskratta åt absolut ingenting. Han är singel, galen, träningsfreak och dricker på tok för mycket. Han ser ut som en vältränad Karl-Bertil Jonsson och har en humor som slår det mesta. Med andra ord är han en toppenkille och en toppenvän.

Nu var det ett litet tag sen jag såg min fantastiska vän ( eller pratade med honom ) så när jag hittade honom på msn igår sken jag upp som en sol. Han frågade hur jag jobbade framöver, på helgerna. ( Åh - party tänkte jag! ) Jag raddade lyckligt upp mängder med alternativ till en kväll på stan. "Vad bra" skrev han "då kan du ta barnen då". Va? Vaddå ta barnen? Undrade jag. Min kära vän hade planerat en helkväll med engelsk fotboll och diverse öl och whiskey sorter. Jag var inte bjuden. "Endast för grabbar..." Så med andra ord var det min sambo han var ute efter. "Oss grann-grabbar emellan" som han uttryckte det.

Jag är avundsjuk. Jag vill också gå ut och dricka öl och titta på fotboll, men jag tillhör tydligen fel kön. Så sambon vinner mina vänner, bara för att han har en enda sak som inte jag har - en snopp.