Well, It's December

Största anledningen till att det är lite öde här nuförtiden stavas December. Ljuva, galna, mysiga men hysteriska December. Tiden räcker aldrig till och som vanligt går det i ett för oss. 

Julstress, ja, den finns väl där, men kanske på ett lite annat sätt än tidigare år. Julklapparna är inhandlade, en del är även inslagna, Janssons ligger i frysen, lussebullarna är bakade, julkorten är skickade, julpyntet är uppe och än så länge håller väl planeringen inför Julafton. Jag tror att det är mest annat som just nu håller stressnivåerna uppe. Mannen drunknar i jobb och kvällarna blir allt senare, barnkalas och släktkalas och övernattningsgäster har löst av varandra, läkarbesök till höger och vänster och ett fasligt rännande på vårdcentralen, förkylningar som kommer och går, först de stora killarna och sen i fredags har Danten kämpat med hög feber och hosta. Både jag och Nicke är småhängiga och bara väntar på att det ska bli våran tur. Möten på skola och julfest med jobbet, hockeyträningar och basketträningar, julfika på skolan och ett fasligt julklappsshoppande i tid och otid. Jag skulle nog vilja säga att jag är jultrött snarare än julstressad. Men visst längtar jag ändå efter julafton och efter mina syskon, mamma och släkt och visst ser jag fram emot att få umgås hela bunten igen. Önskar bara att tröttheten var lite mindre. Men, som det verkar så har den sin förklaring. 

Efter ett antal besök och provtagningar på vårdcentralen visar det sig att något verkar vara fel på min sköldkörtel. Just nu väntar jag på de sista provsvaren och varken orkar eller vill fundera så mycket över de. Det blir som det blir helt enkelt. 

Nu ska jag uppbåda lite energi och ta tag i tvätt och städning igen innan Dante vaknar och river ut allt jag precis plockat bort. Vi är ett fint team han och jag. 

Bloody Wednesday

December väntar runt hörnet, förstår ni, December! Vart sjutton tog det här året vägen egentligen? Jag är precis som de där gamla damerna mamma hade på besök med jämna mellanrum som alltid satt och åmade sig över att tiden gick så fort. Obegripliga tanter tyckte man själv när man var liten och tiden inte kunde gå nog snabbt. Men just nu önskar jag mest av allt att det gick att bromsa lite grann, bara så att jag hann njuta lite mer av mina små innan de växer ifrån mig. 

Idag startade jag morgonen på Vårdcentralen för provtagning. Jag fick någon sorts sockerkänning förra helgen vilket var helt vidrigt, så nu är det nog dags att ta tjuren vid hornen tror jag. Bättre att kolla en gång för mycket än en gång för lite. Nästa vecka väntar läkarbesök så får vi se vad de har att säga då.
Jag lyckades bloda ner sköterskans byxor, mig själv, stolen och golvet, eller jag och jag, sköterskan lyckades ta hål på kärlet och jag har väl bra drag i ådrorna tydligen eftersom blodet stod som en fontän ur armen på mig. Fick vi en intressant morgon, både jag och den stressade sköterskan. 

Nu ska jag ta hand om min genomförkylda, febriga lilla son som helst av allt bara vill vara i famnen hela tiden.  Sen ska vi klämma in stan och fotbollsträning ikväll. 

Friday And Playdate

Igår hängde vi med syrran som kom förbi på en lunch och idag kommer hon tillbaka med sina små för en liten playdate, kul för Dante att få härja med kusinerna lite. 

Jag och André passade på att göra stan igår kväll också för att köpa lite nya jeans och tröjor till honom. Han har sannerligen bestämda åsikter när det kommer till kläder, så det blir helt klart enklare att låta honom välja själv. Han brukar inte vara överförtjust i att springa i butiker, men igår slet han fram det ena plagget efter det andra och hittade mängder av kläder han ville ha. Det gäller ju att inte handla så mycket nu precis innan jul, man vet ju inte vad han får i julklapp, men lite jeans, några tröjor och en skjorta blev det i alla fall.

Nu är helgen så gott som här och vi har ett tight schema framför oss. Basket, fotboll och hockey för hela slanten och sen ska jag förhoppningsvis ut på lite festligheter imorgon. Härligt!

Trevlig helg! 

Dirty Loops

Dagens tips: Dirty Loops! 
Tv 4 hade den fina smaken att bjuda på dessa herrar i morse, och jag kan inte sluta lyssna! Galet bra är de. Än så länge har de bara kört covers, men egna låtar är på gång.

Lyssna och njut!

Time Flies!

Torsdag redan! Vart tar tiden vägen? Mammaledig eller inte, hösten känns precis lika intensiv ändå. Det går i ett liksom. Upp och hoppa, få iväg barn till skolan, mata Dante, äta frukost, söva Dante, diska, städa, tvätta, mata liten igen, fixa mellis, packa träningsväskor och gympaväskor, laga middag, duscha och bada trötta barn efter träning, läsa läxor, natta barn, kolla tv en stund, natta mamman och sen upp och hoppa igen. Man försvinner på något vis i vardagsrutinerna, då och då klämmer man in en kaffe med en vän, en promenad i friska luften och en söndagsfika med grannarna. Men mycket mer än så blir det inte just nu. 

För tillfället håller vi på och planerar inför jul och födelsedagar för fullt, jag måste ta tag i alla presenter och julklappar nu för att slippa panikhandla i sista sekund. Så förhoppningsvis ska vi hinna klämma in lite shoppingrundor också. Men en sak i taget, först kaffe, sen kör vi igång med vardagsracet igen. 

My First, My Everything

Små barn - små bekymmer, stora barn - stora bekymmer. Så är det verkligen. Min äldsta son går just nu igenom en väldigt jobbig period och som förälder finns det inget mer hjärtskärande än när ens barn inte mår bra. Ibland känner man sig så maktlös, men både jag och Nicke gör precis allt för att vända på saker och ting och få han att må bättre igen. Och det är väl det som är det fina när det kommer till ens barn, att man aldrig ger upp. Vi har de senaste dagarna sett små framsteg och jag vet att han är en stark liten kille, så förhoppningsvis tar vi oss igenom det här också.

Idag blev det ingen prommis för mig och liten, vi fick kaffebesök av Antti och Lena i stället. Bättre så, jag behövde tänka på annat för en stund och skratta och ladda batterierna lite. Om en stund ska jag skicka iväg Julian på hockeyträning, sen ska jag och min äldsta ha lite kvalitetstid tillsammans, tror vi behöver det båda två. 

Baby Diet

Jag och Danten tog en promenix idag också, riktigt skönt att komma ut i solen en stund, men min kondition, jisses, den är fullständigt urusel. Tror bestämt jag måste göra något åt det där flåset. 

Nu har jag mätt blodsocker i en vecka och resultatet ser faktiskt helt ok ut. Visst, jag äter inget godis eller sötsaker och har gjort små förändringar i kosten också. Inget skippa lunchen här inte. Jag äter ungefär var tredje timme nu, precis som Danten gjorde. Bebisdieten, hehe. Men det verkar fungera bra och blodsockret håller sig på en bättre nivå. Nu gäller det bara att fortsätta på det här sättet. Och det ska väl gå bra, åtminstone fram till jul då jag kommer att få svårt att inte frossa i allt gott.

Monday And New Energy!

Idag har energin verkligen varit på topp! Kanske det fina vädret som påverkat eller så var det för att jag och Danten tog en uppfriskande powerwalk innan lunch. Hur som helst är det vansinnigt skönt att ha lite ork i kroppen igen. 

Helgen den har varit bra, i fredags efter basketträningen var jag och André nere på stan och fixade fars-dag presenter och han fick handla fotbollskort för sin veckopeng. Dessa fotbollskort alltså, tänk att han fortfarande inte har tröttnat? 
I lördags var det hockey för Julian och sen kom grannen och hans son förbi och hängde med oss hela kvällen, smågrabbarna lekte och spelade fotboll och de stora killarna roade sig med att bryta arm och dricka öl. Underhållningen var på topp alltså. 
Igår var det hockeyträning igen för Julian och jag och liten tog en långpromenad ut till rinken och tittade på. Han har blivit så duktig lilla Julle, det är så kul att se att han verkligen har fallit för en sport. Varken jag eller Nicke är ute efter att drilla några superstjärnor, men däremot vill vi verkligen att de ska hålla på med någon sport länge. Dels ur motionssyfte och för att ha något att göra, men också för att få en bra självkänsla och vänner. Nyttigt helt enkelt att de gör någonting (och så hoppas mamman att de ska ha häcken full med träningar när de blir äldre så de inte har tid att sitta i buskarna och tjuvröka och dricka folköl).  

Bilder från Instagram

Nice To Have Friday

Åh vad skönt med fredag! Vi är ena riktiga tröttmössor hela bunten idag så nu tar vi med glädje helg! Inget jobb och inga läxor. Lite basket och hockeyträningar förstås, men det är sånt som grabbarna gillar så det stör inte deras ledighet. Jag har lite smått och pyssla med hemma och lite ärenden på stan ska vi också försöka hinna med. Men utöver det har vi lugna dagar framför oss, underbart! 

Not Moving

Dante parkerade jag framför tvättmaskinen i förmiddags, perfekt när man behöver få lite gjort. Hann jag städa badrummet under tiden. För den annars så fartfyllda lilla killen sitter nu bara still. Han rör sig inte ur fläcken när jag sätter ner honom och tårarna rinner när jag blyter blöja eller klär på honom och måste böja benen. Han har ont alltså. Stackaren. Han böjer sig inte ens framåt för att ta leksaker utan gråter när han inte når. Så synd att han ska behöva ha så ont, kommer inte ihåg att de stora killarna hade det någon gång?

Feber fick han mycket riktigt igår och han har haft lite temp på morgonen också. Men har de reagerat på vaccinet så brukar det ju gå över rätt snabbt, så jag hoppas han är piggare till helgen. 
Nu ska vi tvätta och städa vidare, sen blir det kul med lite sällskap till middagen ikväll! 

Unwell

Vi startade morgonen med ett besök på BVC och Dantes ettårs-vaccinationer. Allt gick bra på plats och han har varit pigg och glad hela förmiddagen. Men efter lunch vände det. Han har blivit slö och hängig, gråter lätt och vill bara vara i famnen eller ligga i soffan. Nu sover han en stund och efter det behöver vi nog kolla tempen tror jag. Jag hoppas han blir lite piggare framåt kvällen då vi är själva, mannen ska på styrelsemöte och storebror på Halloweenfest. Blir bara jag och de två små i ett par timmar. 

Imorgon väntar utvecklingssamtal för båda de stora killarna och på kvällen sen får vi besök av min svåger med familj som kommer för att fira Dante. Det blir något att se fram emot! 

A Big Boy Now

Dante fick faktiskt flytta in i sitt rum redan igår, vi kände att vi chansar så får vi se hur det går. Det gick såklart alldeles utmärkt och Dante sov till sju i morse utan att vakna något på natten. Skönt! 
Idag har han fått härja runt i sitt rum ett tag, vi har flyttat upp lite leksaker och ska väl fylla på med mer så småningom. Skönt att få bort lite pryttlar ur vardagsrummet, och skönt att ha en plats han kan leka på utan att man måste passa på han konstant. Han börjar bli stor nu min lille, bebistiden är över och nu väntar de där roliga småbarnsåren i stället. Ska bli riktigt kul att se vad han blir för en liten person. 

Annars har just den här dagen känts rätt så tung av flera anledningar. Jag har varit tvungen att ta tag i en del jobbiga saker som rör en av mina söner. Även om det vänder sig i magen på mig så hoppas jag att det här kan leda till något positivt i slutändan. I det stora hela handlar det om att underlätta saker för honom och jag tror att det är på tiden att vi försöker göra något mer konkret. 
Det andra jag behöver ta tag i rör mig själv och mitt blodsocker. Jag har kvar min blodsockermätare hemma och har de sista veckorna tagit lite slumpmässiga tester. Vi kan säga så här, de har inte varit ok. Inte ens i närheten av ok. Jag behöver göra lite regelbundna mätningar i nån vecka, och ser det inte bättre ut så måste jag nog ta kontakt med Vårdcentralen. 

Nu ska jag förbereda middagen, liten sover och de stora är ute och leker med sina kompisar. Eventuellt ska vi ut till lillebror ikväll för att fira hans födelsedag. Sen väntar en fullspäckad dag imorgon med vaccination av Dante (huva), styrelsemöte i föreningen och Halloweenfest för André.  

Monday Again

En hektisk vecka är över och nu hoppas jag på lite lugnare dagar framöver. Helgen har varit intensiv men väldigt rolig. Syster från Åland kom i fredags med sin lilla familj och sen hade vi barnkalas för Danten i lördags. Det blev ett jättemysigt och lyckat kalas och Dante han fick vansinnigt fina presenter. Dock var han lite skärrad bland alla barn och satt mest still och tittade på allt som försiggick runt omkring honom. Han blev lite trött i allt ståhej sen och fick gå och sova mitt i allt kalasande. Men dagen den blev jättebra och vi är otroligt tacksamma över alla som kom och firade våran lilla stjärna!

Idag har vi mest tagit det lugnt jag och den lilla. Dantes rum är färdigmålat så nu ska han få flytta in vilken dag som helst. Vi har med flit avvaktat lite då han har fem tänder på gång samtidigt och har sovit lite dåligt i några nätter. Men förhoppningsvis får han flytta in nu snart. 

Nu ska jag surfa runt och kika lite på julklappar medan den lilla sover, det gäller att börja planera nu när vi både har födelsedagar i December och Januari och så julafton på det. Det börjar bli lite svårare med presenter nu när grabbarna helt plötsligt har slutat önska sig leksaker. Nu står det telefoner, hockeyklubbor, bandyklubbor, Ipad, tv och annat dyrt på listorna. Jisses, jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på till de. Tål att tänka på alltså (Ipad, tv och dylikt kan vi stryka). 

Dante undersöker sitt rum. 

Love Part One

Grattis min ljuvliga, älskade lilla sockertopp på din allra första födelsedag! Tänk, ett helt år av obeskrivlig kärlek!

Busy Week!

Glada Danten fick följa med till jobbet en sväng igår! 

Den här veckan har gått i ett känns det som. Det har varit full rulle sen i helgen, ingen rast och ingen ro här inte. 

Det har varit föräldramöte på skolan och Halloweenfest för Julian, jag, Nicke och Lena har varit ute och käkat och druckit vin, jag har varit förbi på jobbet för att planera min återkomst, vi har rensat och kört till tippen, jag har målat på övervåningen varje ledig timme, fikat med Myggan och hennes lilla, mannen och svärfar har satt upp lister och köpt dörrar och ikväll ska vi ner på stan för att försöka hitta födelsedagspresenter till min lilla som fyller ett på måndag. 

Helgen som kommer är smått hysterisk den också med hockeyträningar som krockar med basketträningar och fotbollsträning och sen en hockeyturnering på det. Nånstans ska vi försöka hinna med en sväng till Ikea och Mio också för att köpa det sista till Dantes rum. Jag och Nicke far och flänger hela tiden känns det som. Men man får mycket gjort när man håller tempot uppe! 

I förmiddags hann jag måla klart de sista dörrkarmarna medans Dante sov, så ikväll ska vi förhoppningsvis få upp lite dörrar också. Men först stan, läxläsning och nattning av barn, sen kör vi igen! 

We Love Fridays!

Redan fredag igen - underbart! Jag har hunnit måla lite på förmiddagen medans Danten sov, och nu dricker vi en kopp kaffe och myser lite. 
Ikväll ska André på basketträning för första gången och sen väntar som vanligt en helg full med hockeyträningar för Julian. Imorgon kommer dessutom svärfar på besök igen. Han ska fortsätta sätta upp lite lister och om de hinner så tar han med de stora till badhuset på söndag. Jag hoppas hinna klart med målningen i helgen och sen ska jag försöka få med min äldsta ner på stan som är i stort behov av nya jeans. Fattar inte hur han lyckas ha sönder precis alla. Inte kan man köpa nya själv heller, nä nä, det är väldigt bestämda åsikter just nu på vad som duger och vad som inte duger så lika bra att han får följa med. 

Nu ska jag fortsätta jaga min lilla som ställer sig upp mot precis allt. Inte bara ställer sig heller, han klättrar gärna upp på allt som går också. Trappor, lådor, dammsugaren och diskmaskinen. Han är inte jättebra på att sätta sig ner igen utan kastar sig åt det ena eller andra hållet. Så jag gör inte mycket annat än att springa efter honom om dagarna. Nästan så man längtar lite tills han sover nästa gång, då kanske man hinner sitta ner en stund också. 

Trevlig helg då! 

Sleepy Thursday

Danten verkar visst tycka att halvfem är en bra tid att kliva upp på. Det tycker inte hans mamma, som efter lite om och men och en vällingflaska lyckades få den lilla att somna om en stund. Men gäsp vad trött man blir av att vara uppe och trixa på natten/morgonen. Även Dante verkar lite sliten idag. Han sov inte så länge nu på förmiddagen heller, så kanske att eftermiddagsluren blir rejäl. 

Nu ska vi snart ta en fika med Lena, sen tänkte jag försöka fortsätta med min målning ikväll, fönstret är klart i Dantes rum så nu är det dags att ta tag i dörrkarmarna. Det går framåt! 

Happy Birthday To Me!

Min sötaste lilla hockeykille! 

Skönt när helgen är över och man känner att man faktiskt hann göra allt man hade tänkt sig (för en gångs skull). Vi fick lite ärenden överstökade, tog en fika i farmors nya lägenhet och levererade lite middag till henne, jag målade i Dantens rum och sen packade vi upp ett gäng kartonger som stått orörda sen vi flyttade in för två och ett halvt år sen (!). Vi har kastat massor och sorterat upp i hyllor och lådor. Berget med prylar i källaren börjar sakta att minska, några rensningar till bara så ska man väl kunna röra sig där nere igen. 

Julian har haft hockey hela helgen, både träning och match, så mannen han har flängt hit och dit tidigt på morgonen. Men Julian var lycklig som fick komma ut och göra något, dessutom gjorde han mål på matchen i söndags, så hans humör har varit på topp hela helgen! 

Tyvärr är han hemma från skolan idag också då han blev hemskickad av läraren igår som tyckte att han var jätte hängig. Men han känns faktiskt helt ok idag så imorgon blir det skola igen. 

Nu ska jag röja här hemma, ikväll kommer pappa och lillebror och äter tårta och firar, inte för att det är så mycket att fira, men ändå, det är ju min födelsedag idag! 

Weekend!

När svärföräldrarna hade åkt hem igår passade jag och två av mina små på att ta en tur ner till lekparken. Lyckliga Danten fick gunga och Julian fick springa av sig lite efter att ha suttit inne i en veckas tid. Han koppor börjar se bättre ut nu, så förhoppningsvis kan vi se ett slut på det där eländet nu.

För tillfället är det bara jag och liten hemma. André är ute och leker med en kompis och Julian spelar hockeymatch. Lite senare ska jag försöka hinna med lite ärenden på stan och kanske även starta med målningen i Dantes rum. Sen blir det lördagsmys för hela slanten! 

Trevlig helg då! 

Cleaning

Röjning pågår här hemma. Svärföräldrarna kommer nämligen hit i eftermiddag och ska sova över. Så jag sopar dammet under mattorna och Danten ligger på alla fyra och lyfter nöjt upp mattkanterna och stoppar dammråttorna i munnen. Vem försöker du lura mamma, fram med dammsugaren bara!

Ikväll finns det anledning att fira då farmorn och farfarn precis har sålt sitt hus, kanske läge att korka upp skumpan jag har i kylen? Den passar dock inte riktigt ihop med den festmåltid farmorn har beställt - pannkakor. Kanske får vi skåla i mjölk i stället. 
Nu måste jag fortsätta med fejandet igen, det ser ut som en orkan har blåst förbi i de rum Danten far fram i. Bäst att passa på medans Julian underhåller den lilla med dammsugaren. 

Headache

Vi startade morgonen med att Dante slog huvudet i vardagsrumsbordet. Praktfull bula, men kanske vi ska vara tacksamma för att bordet är runt och inte har några vassa kanter. 

Det händer mycket i hans utveckling just nu, han har bråttom att komma framåt men balansen är inte den bästa, så det blir många vurpor här hemma just nu. 

Att jag tvättar, spritar och sanerar halva hemmet verkar inte spela någon roll för nu har även Danten fått svinkoppor. Jisses vilket bedrövligt påhitt det där är. Det är en sak att få Julian att tvätta händerna hela tiden och inte klia sig, en helt annan sak med den lilla. Hur ska jag få han att inte pilla? Vantar? Haha. Ja hjälp, vi får väl se vart det här slutar någonstans. 

Vi har i alla fall köpt en bra salva på apoteket (Microcid) som hittills verkar fungera på Julian, hans koppor ser redan bättre ut. Jag hoppas vi får stopp på det här eländet nu. 

Locked Up

En riktigt härlig helg har vi haft. Småland bjöd på strålande höstväder, mys med grabbarna, svampplockning,  goda middagar med nystekta kantareller och farliga mängder vin. Precis vad vi hade önskat oss. Troligtvis var det sista gången vi fick se svärföräldrarnas underbara villa då de håller på och säljer den för att flytta närmare igen. Trist och roligt på samma gång. Det kommer ju alla gånger bli skönare att ha de lite närmare framförallt med tanke på avlastning och barnvakt mellan varven, men det är såklart lite sorgligt att ta farväl av Småland. Killarna har fullkomligt älskat att vara där nere om somrarna. Men i slutändan kommer ju det här säkert att bli bättre. 

Idag kör vi tvättfabrik här hemma, Julian är hemma från skolan då jag misstänker att han har fått svinkoppor så nu sanerar jag halva huset eftersom det smittar något vansinnigt. Vore ju bedrövligt om Danten skulle åka på det där. Så nu har handspriten åkt fram igen och jag tvättar lakan, handdukar, leksaker och kläder för glatta livet. Bara att sitta i karantän nu igen då, så trist när vädret för en gångs skull är helt fantastiskt och vi är riktigt sällskapssugna!

Weekend Trip

Det gick ju inget vidare för oss på HS den här gången heller. De lyckades inte sätta någon infart då Dantes blodkärl bara sprack, ett efter ett. Till slut avbröt de och vi fick åka hem igen, utan röntgen. Vi har diskuterat med läkaren nu och kommit fram till att de inte kommer att göra något nytt försök förräns han fyller två. Fram tills dess får han stå på antibiotika i förebyggande syfte. 

Jag är ändå rätt så tacksam för att vi skjuter upp det här ett bra tag framöver, Dante har haft så många turer fram och tillbaka. Han kan behöva vila lite från allt vad sjukhus och nålar heter. Sen är det såklart lite kämpigt att han ska äta medicin i ett helt år framöver, men det är väl sånt vi får leva med. 

Just nu sover min lilla och jag tvättar och packar våra väskor. Vi åker ner till Småland och hälsar på svärföräldrarna över helgen. Ska bli skönt att komma bort lite, gå skogspromenader, äta vansinnigt god mat, dricka rödtjut med svärmor och bara slappa. Det är vi värda. 

Trevlig helg!

Wish It Was Thursday

Jag har varit i kontakt med Huddinge Sjukhus på förmiddagen angående Dantes förkylning. De tyckte inte att det var några problem om vi tror att han orkar med dagen. Det blir ju ungefär fem timmar totalt som vi måste vara där uppe. Usch och fy säger jag bara. 
Dante är hyfsat pigg idag även om han fortfarande snorar och hostar, så vi kommer köra imorgon. Men nu börjar det kännas i magen och ångesten kommer krypandes. Jag avskyr att de ska sticka honom och jag avskyr att han ska ligga fastspänd i en kvart under själva röntgen. Jag kommer att känna mig som världens sämsta mamma imorgon. 
Jag försöker fokusera på att det är för hans skull och helt enkelt ett nödvändigt ont, men efter alla turer på neo och barnmedicin känns det tungt. Min lilla. Min älskade lilla Dante. Jag hoppas verkligen att dagen ska gå bra och att jag kan hålla mina känslor i schack. 

Just nu längtar jag innerligt tills det är torsdag och allt är över. 

October

Jaha och så var det måndag igen då och vi lämnar September bakom oss. Jag och Danten gör inte många knop idag efter en jobbig natt. Han är förkyld igen för sjuttielfte gången det här året och har snorat och hostat in på småtimmarna. Jag känner mig inte heller helt hundra och vaknade med halsont i morse, så idag ligger vi mest på golvet och gosar. 
Tyvärr är just den här förkylningen vansinnigt olämplig då Danten har tid för njurröntgen på onsdag, och då får han inte vara sjuk. Som vi har våndats för det här i flera veckor har jag absolut ingen lust att skjuta upp det ännu en gång. Nu vill vi bara få det överstökat. 

Helgen har varit fin och innehållit det mesta, mys med syster och hennes underbara lilla Julie, tjejfest och krogen i lördags och sen shopping på Ikea med bästa Anna igår. Jag handlade mest smågrejor, men det är alltid lika kul att gå och titta varv efter varv. Vi har ju en del renovering kvar och framförallt behöver vi planera Dantes rum lite mer ordentligt. Än så länge har vi bara en säng och en byrå som ska stå där. Skulle behöva någon form av bra förvaring till alla leksaker också, fick lite idéer på Ikea så vi ska nog kunna få till någonting bra. 

Nu ska jag surpla i mig sista kaffet och sen ska vi hänga tvätt jag och mitt lilla pyre. 

Decorations

Det är rätt märkligt att vi efter att ha bott här i två år fortfarande knappt har fått upp någonting på väggarna. Visst, vi prioriterade såklart annat i början, men nu borde väl en och annan tavla i alla fall få hitta sin plats. Vi är lite inne på att sätta upp väggord eller någon väggdekor i köket, alla väggar är vita och det behöver hända någonting där inne. Kanske ett recept?

Just nu får ni 10% rabatt hos Vinylahem på hela sortimentet om man uppger rabattkoden 10PRO2EO. De har massor med väggord, väggdekorer, dekorplast och väggisar. Dessutom till riktigt bra priser redan från början! Vi är riktigt sugna på att köpa några väggisar och sätta upp i Dantens rum också, det fanns helt galet söta ugglor och får som skulle passa jättebra i hans rum, dessutom får man välja färg själv, sånt gillar vi. 

Game On!

Igår var jag och Danten hejarklack när de stora killarna spelade fotbollsmatch. Det är riktigt roligt att se de och jag blir minst lika exalterad som barnen, ju äldre de blir desto mer spännande blir det att titta. Jag är verkligen glad att killarna har hittat sporter som de gillar och trivs med. Jag hoppas att det håller i sig. 
På torsdag ska Julian vara spelarmaskot åt SSK och lira match i pauserna. Jag önskar så att jag hade kunnat vara med och titta, men det fungerar inte med Danten. Han är inte road så länge och det är lite för sent på kvällen för hans del. Men nästa gång hoppas jag att jag får vara med!

Annars är det som vanligt fullt upp hela veckan. Killarna har träningar och matcher, det är föräldramöte på hockeyn, jag ska på tjejfest på lördag och på onsdag kommer syster hit med sin fina lilla familj. Då ska jag passa på att mysa oförskämt mycket med min systerdotter! En rolig vecka alltså, men först ska här röjas. Idag kör jag och Danten ett städ- och tvättrace här hemma. Jag plockar undan, viker kläder och hänger tvätt och Dante river fram alla leksaker, drar ner alla kläder från soffan och river tvättställningen. Vilket teamwork!

The Hardest Thing To Learn In Life Is Which Bridge To Cross And Which To Burn

Min äldsta son börjar lite sakteliga att närma sig tonåren. Han trilskas, har attityd och ifrågasätter både det ena och det andra. Jag kan verkligen se hur hans personlighet långsamt förändras, hur han börjar bli annorlunda. Och jag kommer att tänka på när jag själv var liten.

Jag minns mina tonår som en rätt så bökig tid i livet. Jag hade svårt att hitta mig själv och visste inte vilket ben jag skulle stå på. Min personlighet slets itu på något sätt. Jobbiga upplevelser kombinerat med en stor dos osäkerhet gjorde att jag tvivlade mycket på mig själv, min förmåga och på vem jag egentligen var. Jag hade svårt att finna min plats och kände ofta att jag inte riktigt passade in.

Jag var något av en grubblare och filosof och mina tankar blev ofta övermäktiga, jag hade ständig mental växtvärk. Jag funderade vansinnigt mycket på vilka vägar jag skulle välja, på meningen med livet, på framtiden, på vem jag skulle vara och vem jag skulle bli. På hur mina val skulle påverka mig, på hur jag påverkade andra. På varför saker och ting blev som de blev och på sånt som jag önskade var annorlunda. På min andliga sida. Den som alltid har funnits där efter en uppväxt i kyrkan, även om jag valde att lämna den i tonåren. Jag gillade inte alls ämnen som matte och fysik men kunde bli fullkomligt uppslukad av religion, biologi och historia. De ämnena triggade igång någonting inom mig, i den djupare sidan av mig. De hade en mening.

Som så många andra tonåringar var jag varken förtjust i mitt inre eller mitt yttre och hade svårt att hantera känslor. Mitt försvar blev att skratta och flamsa bort sånt som blev jobbigt, som kom för nära. Stundtals försökte jag vara någon jag inte var, allt för att försöka passa in och vara lite mer som alla andra.

Det var inte förrän i gymnasiet som jag började landa i mig själv. Acceptera och gilla den jag var och börja trivas med mig själv. Jag fick ett sorts lugn i kroppen och kände ett helt annat självförtroende. Min glädje blev genuin och mina skratt äkta. Jag behövde inte längre gömma mig bakom en fasad och jag behövde inte längre låtsas. Jag var jag, med alla mina egenheter, fel och brister, och det var ok.

Det var när jag insåg och förstod att de val jag gjorde i tonåren inte på något sätt behövde vara livsavgörande som de värsta grubblerierna lade sig. Det var ok att göra fel och välja fel ibland, att börja med att gå åt fel håll kunde många gånger leda till rätt väg. Och så blev det för mig. Jag prövade mig fram. Och idag kan jag vara glad och tacksam över de beslut jag tog, oavsett om de var rätt eller fel för mig just då. Och det är väl lite det tonåren går ut på, att hitta sig själv, gå sina egna vägar, att göra misstag och att lära sig av de.

Jag kan bara hoppas att mina söner tar sig igenom sina tonår någorlunda smärtfritt och att de hittar sig själva och ett bra självförtroende. Och jag kan inte hjälpa att undra vem det kommer bli jobbigast för, mina barn, eller för mig. 

Baby Julie

Min underbara systerdotter, Julie!

Vi hade en intensiv men underbar helg på Åland jag, lillasyster och mamsen. Det var så vansinnigt mysigt att få träffa min systerdotter för första gången. Mitt hjärta smälte när jag fick hålla och pussa på de där små mjuka, runda kinderna. Hon är alldeles underbar lilla Julie. 

Att bli mamma är det största som har hänt mig, men att bli moster kommer helt klart på andra plats. Jag skulle göra precis allt för mina tre fantastiska syskonbarn. 

Min kusin var vansinnigt gullig och ställde upp med sovplatser åt oss så den lilla nyblivna familjen åtminstone fick vila från besök på natten. Jag önskar bara att jag inte hade varit så vansinnigt trött, för då hade det kanske varit skoj att ta en runda i Mariehamns nattliv. I stället blev det middag ute och i alla fall ett glas rött innan vi gick hemåt och däckade alla tre i min kusins charmiga lägenhet. 

Nu längtar jag redan till nästa gång jag får se mitt lilla pyre igen. 

Weekend Trip

Jisses vilket höstrusk! Idag vill man helst inte gå utanför dörren, men i eftermiddag måste vi bara ut en sväng för att ta oss till lillasyster som fyller år. Hoppas att det värsta regnet har hunnit lägga sig till dess.

Jag skulle verkligen behöva gå igenom killarnas höstkläder. Jag tror att de två stora har jackor och mössor som passar, men Dante skulle verkligen behöva både jacka, overall, fleecekläder och skor? Jag har inte jättemycket kvar från de stora killarna och det som finns har inte riktigt passat säsongsmässigt, förutom mössorna då. Dante har ju hela tiden varit så mycket mindre än de andra två, men nu har han däremot växt ikapp med råge!
Vi var ju på 10-månaders kontroll förra veckan. Han klarade galant det som förväntades av honom och barnläkaren var imponerad över att han har tagit ikapp så mycket redan. Det kanske helt enkelt var meningen att han skulle komma i Oktober. 
Nu väger han 9 kilo och är 71 cm lång. Han ligger strax under normalkurvan för en 10-månaders baby och har alltså tagit ikapp massor. Och inte bara tagit ikapp, han har även gått om Julian viktmässigt vid samma ålder. När Julian vägde nio kilo var han ett och ett halvt år. Galet! Dante är inte jätterund men Julle däremot var en riktig liten tunnis. Lustigt att min lilla som föddes för tidigt nu har gått om sin storebror. Det går undan vill jag lova. 

Nu sitter jag hemma och väntar in mamsen som dyker upp om ett par timmar. Tidigt imorgon bitti åker vi till Åland för att hälsa på min syster och hennes lilla nyfödda docka. Jag längtar så jag kan spricka samtidigt som jag kommer att sakna min minsting massor, jag är inte alls van vid att vara borta från honom. Och hur mannen ska lyckas pyssla ihop helgen med träningar, fotbollsmatch och barnkalas med tre barn har jag ingen aning om. Han kommer att få det minst sagt hektiskt på hemmaplan. Det kommer nog märkas rejält att mamman inte finns på plats. Men jag tänker det är väl nyttigt. 

Trevlig helg då!

Dante i storebrors gamla mössa. 

The Best Company

Vi har blivit bortskämda med jättemysigt sällskap idag. Först kom min Anna och lilla söta Jacke förbi på en kaffe i morse och lite senare kom Myggan med sin underbara lilla nyföding. Danten skiner upp som en liten sol så fort det kommer folk och när Jack sprang runt satt han alldeles stilla och bara tittade. Galet skönt för mig att kunna dricka kaffet i lugn och ro, sen Dante började krypa är det nämligen bara jaga som gäller. Han far som ett jehu över golvet med siktet inställt på sladdar, kontakter, lådor och trappen. Snark. Måste få upp grindarna  den här veckan, han börjar bli riktigt snabb nu. Vårat hem är tydligen inte särskilt barnsäkrat har jag märkt. Att säga nej fungerar inte heller, Dante vänder på huvudet, tittar på mig och flinar stort, sen fortsätter han bara dra i sladdarna eller vad det nu är han håller på med. Vi skulle med andra ord behöva fixa till det här planet lite mer barnvänligt, helst igår. 

På fredag kommer mamsen ner från Värmland och sen åker jag, mamma och lillasyster till Åland på lördag för att mysa med min fantastiskt fina lilla systerdotter. Det ska bli så roligt att få träffa de och se den lilla prinsessan på riktigt. Nu när syster också har fått en liten önskar man ännu mer att de bodde här i Sverige. Det är så underbart med syskonbarn, man vill helt enkelt ha de nära. Jag får försöka nöja mig med att hänga en hel del på Skype framöver. 

Myggans fina lillprins!

Tuesday

Jag och Dante startade morgonen med en liten promenad. Skönt att komma utanför dörren en stund i det härliga vädret. Bäst att passa på att njuta lite av värmen, snart kryper väl graderna nedåt igen. 

Nu sover den lilla och jag ska passa på att dricka en kopp kaffe och surfa runt lite. Jag njuter verkligen av den här stunden för mig själv på förmiddagen. Man hinner ladda batterierna lite innan han vaknar och det blir full rulle igen!

10th Of September

Idag är det en stor dag i mitt liv. Måndag den tionde September och jag blev moster för tredje gången i natt. En alldeles underbar liten Julie har kommit till världen! Nu längtar jag så mycket så jag kan spricka efter att få se min syster och hennes lilla underverk. Förhoppningsvis kan vi åka till Åland och hälsa på de väldigt snart. 

Jag har sovit riktigt dåligt två nätter på raken nu och drömt alla möjliga konstiga drömmar. Danten har också sovit lite oroligt så vi två gäspar ikapp idag. Snart ska vi i alla fall få trevligt besök av Lena, och det brukar alltid pigga upp. 

Ikväll är det hockeyträning för Julian och fotbollsträning för André, får se om vi lyckas få ihop det. Nu börjas det, höst, skola, läxor och träningar till förbannelse. Ett evigt pysslande alltså. Men samtidigt väldigt roligt såklart, och så länge killarna tycker att det är kul är det värt allt trixande. 

Friday It Is!

Åh fredag redan, underbart! Även om varje dag är ledigt för oss så är det ändå skönt när helgen kommer. Men just den här helgen får jag inte mycket hjälp på hemmaplan, Julians hockey drar igång (träning både lördag och söndag) och så har grabbarna fotbollsmatch på det också. Det är väl så här det kommer bli framöver, helgerna vigs åt killarnas aktiviteter. 

Nu försöker jag roa en trött Dante som bara behagade sova i 40 minuter på förmiddagen. Lite typiskt just idag när vi har läkarkontroll på BVC och sen väntar besök av Malin, Anna och Lena. Får se om jag lyckas hålla honom sysselsatt tills vi ska gå. Sen vill han väl förstås sova sen när alla kommer också. Haha, får se hur jag ska pyssla ihop den här dagen. Vi startar med en kopp kaffe i alla fall och hoppas att resten ska lösa sig. 
Trevlig helg!

Dantes favoritsysselsättning, spegla sig i foten till vardagsrumsbordet. 

Moving!

Igår blev en stor dag i vår lilla Dantes liv. Han tog äntligen sina första krypsteg! Dels ålade han sig framåt och dels tog han några riktiga krypsteg på alla fyra, ivrigt påhejad av sina lyriska bröder (och sentimentala mamma som nästan började böla av lycka). Kryptagen är dock inte det enda framsteget denna vecka, i söndags ställde han sig upp i badkaret också, duktiga lilla loppan. Det går framåt vill jag lova! 

Look Alike?

Jag tycker det är lite svårt att se vem Danten är lik. Jag tycker nog att han har mer ifrån Niklas än ifrån mig men det är så svårt att se sånt själv. Däremot är han definitivt mer lik Julian som bebis än André. Jisses, André var ju verkligen speciell med sitt toklånga svarta hår och jättetjocka kinder, en riktig liten monchichi. Han och Julian är ju natt och dag. André med spikrakt mörkt hår och Julian med sitt blonda långa lockiga hår. Undrar vad Danten får för hårfärg? Han är än så länge mörkare än Julian och har hittills rakt hår. Ska bli spännande att se när han blir större. 

Men vem är han lik egentligen? Vad tycker ni, är han lik någon av sina bröder? 

Dante

Julian

André

Brothers

Och jag som sa igår att den lilla aldrig bjuder på sovmorgon, det gör han tydligen visst det, för i morse sov han till halvnio. Vilken lyx! Nu blir dagen förstås lite halvkonstig med hans sovtider, men vad gör det, sovmorgon är ju bättre än julafton!

De två stora är i skolan som vanligt, men än så länge har de ju rätt så korta dagar och slutar redan halvtvå. Skönt tycker Danten som skiner upp som en liten sol när de kliver innanför dörren. Mamman och pappan kan helt enkelt inte mäta sig med syskonen, de är storfavoriter! Och killarna är minst sagt gulliga med sin lillebror. De gör precis allt för honom. Gosar, busar, leker, bläddrar i böcker, hämtar nappar och hjälper till med allt möjligt. De är så vansinnigt förtjusta i Danten och den kärleken är ömsesidig kan jag säga. Det är så roligt att se vilken glädje de har av varandra, hur mycket syskon kan ge. Dante har verkligen kommit in som ett litet lyckopiller i vår familj. Han plockar helt enkelt fram det bästa i oss alla. 

Fixing

Den här helgen har i princip bara innehållit storstädning, röjning och fixande. Lagom skoj kanske men åh så välbehövligt! Och åh så skönt när det är gjort.
Sen kanske det inte var en toppenidé att röja källaren och sortera alla kassar och kartonger med barnkläder in på småtimmarna igår. Det finns ju nämligen en liten en som inte direkt bjuder på sovmorgon. Tröttheten är med andra ord enorm idag. Men det får vi leva med, kaffet smakar i alla fall ljuvligt och September bjuder på ett alldeles underbart sensommarväder. Så humöret är det i alla fall inget fel på.

Efter mycket om och men så är äntligen lilltoan färdigrenoverad också. Så himla bra blev det, och lyx att återfå sitt hem igen. Ingen mer täckpapp, inga mer plastskynken, inget mer dammande och inga mer byggherrar som dyker upp i tid och otid. Äntligen kan vi börja glida in i vår lilla vardagsrytm igen.

Nu skulle vi verkligen verkligen behöva ta tag i Dantes rum också. Stackaren, kan inte vara kul att behöva bo med mamma och pappa längre. Han börjar ju bli en stor kille nu! Men det har varit så mycket annat som har varit mer prioriterat så det har helt enkelt inte blivit av. Men det är ju ingen idé att sitta och vänta på att en massa tid ska ramla ner i famnen på mig, man får försöka ta tillvara på de små tillfällena som dyker upp i stället. Det lutar åt en pyssel och fixvecka alltså. 

10 Months!

Danten blir tio månader idag. TIO månader! Vart tar tiden vägen egentligen? Det händer så mycket med hans utveckling just nu. Han är så medveten om allt runt omkring honom och förstår så mycket. Vi har inte en liten bebis längre, det växer fram en underbar liten kille i stället med världens härligaste personlighet. Han är så otroligt glad hela tiden, lättroad och enkel. Sitter utan stöd, ålar sig baklänges och knallar runt runt i gåstolen. Visst han är inte ikapp fysiskt än, men mentalt är han som andra tio-månaders barn. Och vi har inte bråttom. 

Jag njuter så vansinnigt mycket av att ha en liten den här gången, jag kan faktiskt förstå de som skaffar en hel drös med ungar (även om jag själv skulle känna mig otillräcklig), för det blir faktiskt roligare och roligare för varje barn. Jag uppskattar varje ålder, varje utvecklingsfas och känner mig så vansinnigt lyckligt lottad som får uppleva det här igen. Lycka är sannerligen att ha en Dante. 

Dante fem månader.

Throw Ups

Vi sitter i karantän här hemma idag efter att båda de stora grabbarna vaknade med magsjukan i morse. Mitt allra värsta. Nackdelen med att skolan börjar, de brukar alltid dra på sig nån bacill första veckorna. Typiskt. Jag som trodde jag skulle tillbringa dagen på baksidan i solen med en kopp kaffe. Tji fick jag. 

Den lilla däremot han är pigg igen och tillbaka till sitt vanliga glada jag. Helt underbart är det. Både jag och Nicke drog en lättnadens suck när febern försvann och han började bli vår lilla Dante igen. Man uppskattar verkligen vardagen på ett helt annat sätt efter att de har varit sjuka.

Nu ska vi bara plöja igenom den här magsjukan också och jag ber till högre makter att både jag och den lilla ska klara oss. I min värld finns det nämligen inget värre än att spy.

Sleepy

Sömnen den är allt annat än bra just nu, Danten vaknar flera gånger per natt och är ledsen och dagtid sover han bara korta stunder. Vi funderar lite över om det är infektionen som gör det eller om det är ännu fler tänder på gång? Om detta är tänder så vill jag nog inte vara med när kindtänderna kommer, huva. 

Saker och ting går väl i alla fall åt rätt håll och även om han är pipig så känns det som att han är på bättringsvägen. Vi har blivit så vansinnigt bortskämda med att han är världens enklaste lilla kille, så när det blir ett par tuffa dagar tappar vi fotfästet direkt. Och jag som har vant mig vid att sova hela nätterna blir fullständigt väck om dagarna efter den här avbrutna sömnen. Men vi behöver ju inte direkt göra något ansträngande den här veckan, så jag och Danten vi slöar oss igenom de här dagarna. Nu är helgen nästan här och då kommer ju mannen finnas tillgänglig med två par extra händer, skönt.
Imorgon kväll ska jag på reunion-fest med gamla arbetskamrater, det ska bli riktigt skoj att träffa alla igen över lite god mat och några glas med vin. Jag längtar! 

Sweetie

Jag och liten har legat ute på gräset en stund idag. Man får väl passa på när den där solen för en gångs skull behagar visa sig. Men den lilla han är inte riktigt nöjd med tillvaron. Tårarna rinner allt för ofta och det är inte mycket som är roligt just nu. Jag bär och bär, sjunger, läser böcker och ligger på golvet bland alla leksaker, men nja, mamman är tydligen inte heller riktigt rolig idag. Nu sover han igen, förhoppningsvis en längre stund, den korta timmen i förmiddags räckte ju inte alls långt. 

De två stora kom hem från skolan, sa hej, tog en frukt och försvann sedan ut igen med en kompis. Den här veckan har varit lite upp och nervänd sen Danten blev dålig i måndags och vi har inte alls lyckats komma in i några skolrutiner än. Det har mest varit lite en dag i taget. Vi får försöka se till att komma in i rytmen igen efter helgen.