My First, My Everything

Små barn - små bekymmer, stora barn - stora bekymmer. Så är det verkligen. Min äldsta son går just nu igenom en väldigt jobbig period och som förälder finns det inget mer hjärtskärande än när ens barn inte mår bra. Ibland känner man sig så maktlös, men både jag och Nicke gör precis allt för att vända på saker och ting och få han att må bättre igen. Och det är väl det som är det fina när det kommer till ens barn, att man aldrig ger upp. Vi har de senaste dagarna sett små framsteg och jag vet att han är en stark liten kille, så förhoppningsvis tar vi oss igenom det här också.

Idag blev det ingen prommis för mig och liten, vi fick kaffebesök av Antti och Lena i stället. Bättre så, jag behövde tänka på annat för en stund och skratta och ladda batterierna lite. Om en stund ska jag skicka iväg Julian på hockeyträning, sen ska jag och min äldsta ha lite kvalitetstid tillsammans, tror vi behöver det båda två.