Det ligger en vansinnigt söt liten gosse med feber och sover intill mig i soffan. Och jag som tyckte att den förra natten var jobbig, det var visst bara början. Jag och mannen var vakna med den lilla till tre i morse då han till slut somnade. Ont i tänder, genomförkyld och feber. Kan livet vara värre som bebis? Stackaren. Nu är han helt slutkörd och har somnat på soffan.
Tacka gud för kaffet säger jag bara. Jag är ju själv förkyld och sen den här totalt sönderhackade sömnen på det gör att jag ser ut och känner mig som sju svåra år. Även om jag saknar mina två stora killar så jag håller på att gå åt är jag ändå rätt så tacksam för att de inte är hemma just nu. För den här mamman är inte den mest optimala idag. Tur att jag har en hjälpsam man som kommer hem med två extra händer sen, det ska bli skönt. Sen tror jag bestämt att vi beställer hem mat och slumrar på soffan till någon halvdålig film ikväll.
Nu ska jag passa på att kura ihop mig brevid mitt lilla gulliga element och blunda en stund jag med.
Trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar