Meningen Med Allt

Ibland är det svårt att finna en mening med allt. Särskilt när man inte mår bra. Syster skickade denna till mig för ett tag sen, och varje gång jag ser den vet jag vad meningen är.

Varför?

Dagarna går upp och ner. Ibland mår man lite bättre, ibland är man nära att ge upp. Varför händer det här? Och varför händer det mig? Och vad sjutton är det som är fel på mig? Väntan gör att jag blir knäpp, snart orkar inte hjärta och sinne längre.

Tur att Josh finns när man behöver lätta på trycket.

Josh

Sick And Tired

Snacka om att jag börjar känna mig otursförföljd nu. Inte nog med att det poppar upp nya sjukdomar till höger och vänster så fort jag sätter min fot innanför en vårdcentral/sjukhus, när jag för en gångs skull måste ta mig utanför dörren så är det klart att regnet ska stå som spön i backen. Det är ju inte alls svårt att hoppa på kryckor med ett paraply i handen. Hur jag och alla mina penionärskrämpor, trasiga kroppsdelar och handikappade fötter ska ta sig upp till vårdcentralen är en annan gåta. Mitt liv är verkligen otroligt spännande just nu, man vet aldrig vad jag ska få för roliga sjukdomar nästa dag.

Sickandtired

Bra Eller Dåligt?

Min ena fot mår lite bättre idag. Svullnaden har lagt sig lite, tyvärr. Jag säger tyvärr för att de sprutade in cortison i fotleden igår, och om foten blir bättre kommer de även att sätta in cortison i den andra. Och jag vill aldrig någonsin mer ha en nål i mina fotleder.

Chocktillstånd

Om jag inte visste vad smärta var innan så vet jag det definitivt nu. Trodde jag var på ett vanligt läkarbesök när en ortoped kom in och punkterade fotleden på mig för att få ledvätska. Det liknade ingenting jag någonsin varit med om. Inte nog med att jag skakade som ett asplöv och att det svartnade för ögonen flera gånger, dessutom fick jag kramp i båda händer. Jag föder hellre barn tio gånger om än gör om det här. Chocken efter smärtan och skakningarna släpper inte. Det här var definitivt den värsta skräckupplevelse jag någonsin varit med om.

Stoppljus

Inte nog med att jag redan ser ut som ett stoppljus på fötterna och har ont överallt, nu har de ( sköterskorna ) snyggat till min arm också och fixat lite mer ont. Allvarligt talat så vet jag att man inte ska se ut så här efter ett blodprov, de måste helt enkelt ha punkterat halva armen.

Imorgon Är Idag

Då var det snart dags då. Det blev inte direkt överdrivet med sömn inatt, så nu är jag trött, febrig och nervös. Det värsta är kanske att jag ska sitta där själv och ta emot domen. Försöker tänka positivt, men det är ju inte helt lätt. Inte många timmar kvar nu. Wish me luck.

Dagen Imorgon

Hemma igen och tillbaka till vardagen. Dagarna hos lilla mamma har varit fyllda med lugn och roligheter, nätterna däremot har varit hysteriska med smärtor, feber, svettningar, ångestattacker och hjärtklappningar. Nu börjar den långa nedräkningen. Imorgon kommer jag att få de första provsvaren. Timmarna dit känns outhärdliga.

Flyr Från Overkligheten

Nu packar jag ihop mina sargade fötter, mitt trasiga hjärta, mina skadade lungor och mitt nedbrutna psyke och åker till mamsen över helgen. Snart är gränsen nådd för vad min lilla kropp och själ orkar med. Förhoppningsvis kanske vi kan tanka lite ny energi hos mamma. Om inte annat så flyr vi ifrån ångesten ett tag, om det går. Och kanske vi kan drömma och börja hoppas igen att en dag, en dag är jag frisk igen.

En Dag Till

Månen frågade mig:
- Varför gråter du?
Jag svarade:
- Vad skulle du ha gjort om himlen lämnade dig?

Svart Måndag

Igår blev det då ytterligare en tur till akuten. Ont i fötterna, hjärtat rusade och den förbannade febern vägrar släppa taget om min kropp. Mera prover blev det. Sönderstucken i bägge armar efter tio rör med blod. De kollade fötterna, pulsen, hjärtat, lungorna, blodtrycket etc. Men... ingen vet fortfarande vad som är fel. Fick åka hem strax efter elva igår och komma tillbaka för en tid för röntgen klockan sju i morse. Svaren på blodproverna får jag inte förrän på måndag. Men röntgenbilderna visade det jag mest fruktade. Jag är räddare än jag någonsin har varit i hela mitt liv.

Långt Ifrån Party

Förresten så blev det inget maskeradparty för mig inte. Lite jobbigt att sitta i ett hörn med två dunkande fötter, feber och hjärtklappning. Släpa på kryckor och dessutom behöva vara nykter, nej tack. Så sambon drog iväg i full fotbollsdomarutstyrsel med visselpipa och de röda och gröna korten laddade, alldeles själv. Barnen är hos farmor och farfar, så för mig blir det en ensam, orolig och lååång lååång lördagkväll.

Hundratjugonde Läkarbesöket

Då är man stammis nere på akuten också. Som tur var ( trodde jag i alla fall ) fick jag samma läkare som hade hand om mig i måndags. Han tittade på fötterna och slopade snabbt min rosfeber-diagnos. Sen blev det en ny sänka, som lustigt nog har stigit sen i måndags. Det gillade han inte. Den skulle ha sjunkit kraftigt sa han eftersom jag äter penicillin. Sen klämde han sönder fötterna på mig och började fundera på vad som var fel. Han såg sedan ut som en fågelholk han också, han fattade inte. Sen började han skrämma upp mig med teorier om njurar som läcker (??), reaumatiska sjukdomar, levern, inflammationer i lederna och veneriska sjukdomar ( hallå?? ). Men eftersom han inte kunde säga vad det var måste jag vänta tills på måndag då de ska ta ungefär sjutusen prover. Så det blev en remiss till röntgen, ytterligare en medicin ( suck ) och en orosfylld, ångestladdad helg att se fram emot.

Hundranittonde Läkarbesöket

Foten inget bättre. Febern vägrar ge med sig. Alltså blev det till att söka sig till vårdcentralen igen, och en tid hos en förvirrad läkare med universums sämsta svenska.

Konversationen löd:

" Varför du har stukat dig? Vad du motionerar? "
" Eeeh? Nääe... jag har inte stukat foten. Jag motionerar ingenting. Jag har fått en inflammation. "
" Aha. Varför du har feber? "
" Haha. Jaa.. det undrar jag också? "
" Ok. Varför foten lila? "
" Bra fråga. Jag vet inte. "
" Varför du har kryckor? "
" För att jag inte skulle belasta foten. Därför fick jag kryckor. "
" Du har gikt? "
" VA? NÄÄ... Vad är det för nåt? "
" Kanske du har gikt... "
" Jaha. Hur vet man det? "
" Eeeh... vi ska ta prover. Varför andra foten svullen? Du har stukat? "
" Nej då, kanske jag har belastat den lite mycket? "
" Det här blåa streck doktorn har ritat? Han har ritat slarvigt? "
" Va? Har han. Inte vet jag, tror han ritade ganska så bra. "
" Aha... Vänta jag ska fråga kollega... " ( Doktorn försvinner stressad ut och kommer tillbaka inom en minut. )
" Ingen kollega. Jag förstår inte. Vad är fel? "
" Jaa... jag skulle ju komma tillbaka om det inte var bättre efter ett par dagar. "
" Ok. Vi ta prover på måndag, jag prata med min bror, jag ringa dig på tisdag om provsvar. "
" Va? På tisdag? Din bror? Jaha... ja, tack då. "


Läkaren visste och förstod mindre än jag. Alltså blir det akuten igen om en timme. För inte fan tänker jag gå hela helgen och tro att jag har gikt? Vad fan det nu är, men det låter som nåt som gamlingar får.

Fotbilder Igen

Min äckliga, förbannade, fula fot igen.

Morbid

Apropå ingenting så har en av mina bästa tjejkompisar en ganska morbid son på fyra år. Vid köksbordet hade min kära vän berättat för sin son att en dag kommer han att vara större än henne. Sonen hade spänt ögonen i sin mor och sagt " då ska jag hugga dig med min gaffel ". Undrar om hans barndom har varit lite traumatisk hittills?

Sysslolös

Före min så kallade sjukdomsperiod hade jag ett ganska roligt, innehållsrikt liv ( inbillar jag mig i alla fall ). Det livet känns väldigt långt borta just nu. För tillfället går hjärnan på högvarv för att komma på eventuella aktiviteter/roligheter som jag kan sysselsätta mig med om dagarna ( som inte innebär att jag måste stå eller gå ).
Det här är vad jag roar mig med just nu:
* Ringa alla i telefonboken och beklaga mig över hur synd det är om mig ( sen lägger jag på innan personen hinner börja prata om sig själv )
* Se hur många såpor man kan följa på en dag, ( hittills har jag på en och samma dag lyckats se Oprah, Hem till gården, Våra bästa år, Glamour, Fresh Prince, Freddie, Vänner, Sjunde himlen, OC, Top Model och ungefär tre kvällssåpor ) tyvärr var jag extremt understimulerad och hjärndöd efter.
* Shoppa på internet. Läsa bloggar på internet. Rensa mailboxen. Terrorisera alla på msn och shoppa igen.
* Läsa samtliga tidningar jag kan hitta. Gärna långsamt och gärna varenda liten annons.
* Sova
* Dricka kaffe ( de få gånger jag lyckas få med mig kaffekoppen samtidigt som jag hoppar på kryckor )
* Störa mig över hur stökigt, dammigt, smutsigt och rörigt det är överallt.
* Göra upp listor på vad sambon ska få göra när han kommer hem ( som jag ändå inte vågar ge honom eftersom han suckar och ser sur ut när toaletten kommer på tal )

EFTERLYSES: Mera, flera, roligare och mer intressanta tips.

Abstinens

I mitt tillfälliga ( förhoppninsvis ) handikapptillstånd är det inte bara en eller två saker som har blivit omöjliga att utföra. Det som stör mig absolut mest är att jag inte längre kan shoppa. Mitt shoppingberoende jobbade hårt på att finna alternativa lösningar. Det gjorde det. Efter ett frenetiskt klickande med musen och ett femtital websidor senare är jag plötsligt fattig igen. Men oj vad kul det är att shoppa på nätet. Sambon delar tyvärr inte min glädje.

Önskelistan

Till tomten. Min nya vill-ha lista:

* En fot som man kan gå på
* Ett hjärta som inte tror att elden är lös så fort man reser sig upp
* Ett hus med tomt, många rum och oändliga förvaringsmöjligheter
* Något annat till middag än pasta, köttbullar och pannkakor
* Två barn som låter bli mammas kryckor
* En vänlig själ som kommer och sanerar mitt badrum
* Roligare sällskap än en tidning, dator eller tv, gärna något som har en hjärna
* En ny kaffebryggare som inte kräver arton olika knapptryck för att brygga vanligt kaffe
* Tonade glasrutor på balkongen så grannarna inte kan se en och stanna och prata när man inte är påklädd.
* En ny granne som inte bankar i golven om man hostar lite högt
* En ny hemtelefon som folk kan höra mig i
* En större urinblåsa så jag slipper krypa eller bli buren till toaletten på nätterna

Tack snälla tomten. Hoppas du kan se till att göra ett undantag och ordna med en snabbleverans. Får jag inte det jag vill ha tänker jag inte vara snäll något mer i år.

Rövarkula

Jag har väl inte riktigt tänkt på vem som gör vad här i hemmet förrän jag blev handikappad och inte längre kan göra "min del". Aldrig tidigare har det varit så uppenbart att jag definitivt gör dubbelt så mycket som min sambo. Nu har ju han visserligen tagit över en del uppgifter som matlagning, plocka i/ur diskmaskinen, natta barnen etc ( vi brukar ju dela på det i vanliga fall ). Men man ska tydligen inte förvänta sig att han gör något utöver det absolut nödvändiga. Därför ser köket ut som ett krigsfält med reklam, termometer, mediciner, pennor och annat junk som ligger utspritt på varenda bänk/bord. Vardagsrumssoffan är en enda stor tvätthög eftersom sambon inte hittar till våra garderober. Bordet i vardagsrummet är för tillfället barnens leksaksförvaring, golvet är tydligen till för att ställa påsar, sopborste, smutsiga strumpor och leksaker på och tv-bänken täcks av en grå dammatta. Toaletten har inte blivit städad på evigheter och är en enda stor bakteriehärd. Eftersom sambon vare sig hittar till tvättkorg eller tvättmaskin är golvet, badkarskanten och duschstången belamrad med smutstvätt. Hallen är allmän avdumpning av både grus, ytterkläder, påsar och papper. Sovrummen ska vi inte ens prata om. Med andra ord börjar lägenheten återigen likna en knarkarkvart, och det värsta är att för tillfället kan jag inte göra ett skit åt det.

Följetongen Fortsätter

Igår kväll fick jag feber. Var tvungen att åka in till akuten och mitt hundraartonde läkarbesök den här veckan. ( Känns det som i alla fall ) Den här doktorn var i alla fall duktig, tog inte många minuter för honom att lista ut vad det var. Tydligen har jag fått en bakteriell inflammation i foten, nåt som heter rosfeber. ( Aldrig hört talas om? ) Blir man inte behandlad så kan det leda till blodförgiftning, så tack gode Gud att jag åkte in. Blev hemskickad med en tio dagars penicillinkur ( för jag äter ju inte tillräckligt med tabletter redan ) och ett par kryckor. Får inte belasta foten överhuvudtaget. Känner mig som en gammal pensionär med krämpor till höger och vänster och som har ett pillerförråd som inte är av denna värld. Mitt liv är verkligen patetiskt för tillfället.

Tjat, Tjat, Tjat

Nu börjar jag allvarligt fundera på vad fan det är frågan om med den här foten. Ska den verkligen se ut så här?

Soffliggarhelg

Lite kul helg blev det trots allt. Fredag, halva lördag och definitivt hela söndag fick jag spendera på soffan med foten högt upp i luften. Men lördagkvällen tillbringade vi i parken, grillparty med alla grannar och underbara K och hennnes söta barn! Otroligt mysigt och definitivt roligare än att ligga inne på soffan. Dock så var jag ju tvungen att stötta mig lite på foten, och det straffade sig ju sen när jag kom in igen. Jesus vad den såg ut. Idag är det dock lite, lite bättre. Så förhoppningsvis är det på rätt väg. Är så vansinnigt trött på att vara hemma och dålig. Nu måste det bara vända.

Tillbaka Till Läkaren

Hade lite flyt och lyckades få tag på en läkartid på vårdcentralen, så de fick titta på min stackars fot. Tydligen har jag fått en inflammation i den? Hur kunde inte ens doktorn svara på, men en möjlighet var att jag hade fått nån form av insektsbett. Hur som helst så får jag inte gå på den, ska i stället ligga still med foten omlindad i högläge. Det blir ju en väldigt rolig helg det här, oj vad mycket aktiviteter vi kan hitta på. Dessutom var jag tvungen att vara ytterst vaksam på eventuellt andra symptom. Får jag feber, ont i lymfkörtlar eller röda strimmor på benet måste jag åka till sjukhuset med detsamma. Skoj. Enda fördelen med det här är att jag slipper städa.

Glass Under Täcket

Igår låg jag med en glass under täcket. Inget snuskigt. Vi hade vare sig is, kylklampar eller nåt annat kallt hemma, och foten höll på att ta livet av mig. Så en glass i en fryspåse fick det bli. Dock så hjälpte det inte särskilt mycket, svullnaden, smärtan och dunkandet vägrar ge med sig.

Foten

Bilderna är inte direkt världens bästa, men kan nån snälla förklara för mig vad som har hänt med min fot?

Maskeradparty

Jag och sambon ska tydligen på 30-års kalas nästa lördag. Vi måste klä ut oss, som om det inte är nog med klädångest i vanliga fall. Temat är yrke, och jag har absolut noll fantasi. Några tips?

Klumpfot

Det här med att vara sjukskriven blir ju bara roligare och roligare. Igår vaknade jag med en svullen, knallröd vänsterfot. Har inte stukat den, inte slagit i någonting, inte blivit biten av nån insekt. Kan helt enkelt inte förklara varför jag plötsligt stod med en blåröd, dunkande klumpfot? Idag blev det hela ännu roligare, höger knäskål funkar inte riktigt som den ska. Det går liksom inte att sträcka ut benet ordentligt, och attans vad ont det gör att gå på det. Minst lika ont gör det att stappla runt på klumpfoten så med andra ord så tar jag mig ingenstans. Jag fortsätter helt enkelt att sitta inne i sommarvärmen, känns inte alls som att jag missar någonting.

Nationaldagen

Just det, grattis till Sverige på födelsedagen också. Jag firade med fyllepiller igår så idag blir det ingen fest inte, möjligen en tårtbit.

Snurr

Jaha, gårdagens karuselltur känner jag att jag kan klara mig utan. Så idag blir det inga fyllepiller inte. Sluddrade när jag pratade med folk i telefon, var ständigt illamående, kunde inte dricka något utan att dregla, tv:n var suddig och allt snurrade i hundranittio. Inga fler ofrivilliga fyllor här inte, så tabletterna får fint ligga kvar i sin förpackning.

Pillertrillaren

Mitt lilla apotek här hemma har nu utökats med ytterligare en medicin. Fingrade lite nervöst på förpackningen igår men vågade inte stoppa i mig tabletterna. Idag har jag dock börjat med min första dos yippie-ka-yey piller. Väntar spänt på effekten.

My Heart

The days may be beautiful and the sun might shine. The clouds may be soft and the sky might be perfectly blue. The summer may be here again and the wind may be calm. But in my heart there is nothing peaceful, the storm just keeps raging.