Rövarkula

Jag har väl inte riktigt tänkt på vem som gör vad här i hemmet förrän jag blev handikappad och inte längre kan göra "min del". Aldrig tidigare har det varit så uppenbart att jag definitivt gör dubbelt så mycket som min sambo. Nu har ju han visserligen tagit över en del uppgifter som matlagning, plocka i/ur diskmaskinen, natta barnen etc ( vi brukar ju dela på det i vanliga fall ). Men man ska tydligen inte förvänta sig att han gör något utöver det absolut nödvändiga. Därför ser köket ut som ett krigsfält med reklam, termometer, mediciner, pennor och annat junk som ligger utspritt på varenda bänk/bord. Vardagsrumssoffan är en enda stor tvätthög eftersom sambon inte hittar till våra garderober. Bordet i vardagsrummet är för tillfället barnens leksaksförvaring, golvet är tydligen till för att ställa påsar, sopborste, smutsiga strumpor och leksaker på och tv-bänken täcks av en grå dammatta. Toaletten har inte blivit städad på evigheter och är en enda stor bakteriehärd. Eftersom sambon vare sig hittar till tvättkorg eller tvättmaskin är golvet, badkarskanten och duschstången belamrad med smutstvätt. Hallen är allmän avdumpning av både grus, ytterkläder, påsar och papper. Sovrummen ska vi inte ens prata om. Med andra ord börjar lägenheten återigen likna en knarkarkvart, och det värsta är att för tillfället kan jag inte göra ett skit åt det.