What About Four?

Jag njuter verkligen av bebis nummer tre på ett helt annat sätt. Även om jag älskade att vara hemma med killarna när de var små så är det ändå annorlunda den här gången. Vi är äldre, tryggare, känner inte samma oro, stressar inte upp oss, tar dagen lite mer som den kommer. Vi kan ju det här redan, har gjort det två gånger redan med hyfsat resultat.

Med barn nummer ett var det så mycket mer oro inblandat, jag var dessutom alltid i farten och hade inte riktigt tid att stanna upp och bara njuta. Med barn nummer två blev det mest ett fixande och trixande för att få vardagen att gå ihop med en bebis och en 2-åring, lillebror fick mest bara hänga med. Men den här gången kan jag ligga på golvet och bara titta på min ljuvliga lilla unge hur länge som helst. Jag njuter av varenda sekund med honom och tycker det är mysigast i världen att få vara hemma med min Dante om dagarna. Det är så underbart att både jag och mannen har blivit lite kaxiga och tänkt att eftersom det här är så enkelt och härligt borde vi kanske skaffa en till. Fyra barn. Eller ja, fyra killar. Skulle inte det vara lite ballt? Kul för Danten med en lekkamrat också. Det är så svårt att tänka sig att det här skulle vara sista gången vi har en bebis, sista gången jag var gravid, sista gången jag födde.
Hur som helst är det ju inte aktuellt just nu, och när Dante är större lär väl vi ha blivit så pass bekväma att vi nöjer oss med våra tre, men det är lite kul att leka med tanken. Fyrabarnsmamma liksom. Galet.