Absolutely Nothing

Det här kan vi kalla en oproduktiv dag. Jag har gjort absolut nada. Tiden har i stället spenderats med att häcka på soffan, häcka i trädgården, häcka framför datorn, häcka på det hårda golvet på en tunn filt brevid Danten på tok för länge för en som inte är purung längre, vilket innebar att jag nu är så pass stel i ryggen att plocka ur diskmaskinen är helt uteslutet. Det blir alltså inte mer produktivt ikväll. 

Ensam är jag också, ja, förutom min siamesiska tvilling då, men han hänger liksom bara med så ibland glömmer jag till och med bort att jag har en bebis. Mannen och den äldsta är på fotbollsträning och Julian försvann i all hast efter middagen hem till en klasskompis. Och jag, jag fortsätter häcka på soffan ett tag till. 

What I Feel For You Seems Less Of Earth And More Of A Cloudless Heaven

Vi tog en kvällspromenad igår hela familjen, fram och tillbaka längs skogsvägar och små lummiga villaområden. Och bara en stunds strosande tillsammans med de, mina fyra, gör så vansinnigt mycket för välbefinnandet. Jag och mannen som pratar om allt, fnittrar åt Danten som frenetiskt kämpar för att hålla sig vaken trots vagnens sövande skumpningar. Killarna som cyklar ikapp, släpper händerna från styret och förtjust ropar att vi ska titta, kvällssolen som fortfarande värmer, doften av sommar, grönskan som fullständigt exploderat på några veckor och den ljumma behagliga luften. Magin som plötsligt glimtar till när man lever i det som är just precis nu. Och jag blir lugn i själen. 

Jag får påminna mig själv ibland om att bara vara. Ta tillvara på tiden. Leva. För det är då, på en skogsväg i kvällssolen vid sidan av min man då vi tillsammans ser på de tre underverken vi kallar våra som lyckan infinner sig. Som ett glädjerus sveper genom kropp och själ, som allting känns så komplett, genomtänkt. Det var så här det skulle vara, så här allt var menat. Och då, då finns inget mer att önska. 

Dentist

Ser ni att de där ögonen inte är så blåa längre?

Jag var uppe 4 i morse med en ledsen Dante som inte alls var imponerad av nattens åskoväder. Det gick över ganska snabbt sen när han fick komma över till vår säng och sussa brevid sin mamma i stället. Men själv hade jag lite svårt att somna om vilket såklart kändes i morse, vi får se om morgonkaffet gör sitt. 

Idag ska vi till tandläkaren jag och Danten, han har fått sin första kallelse till folktandvården. Visserligen har han inga tänder än, men det kanske inte behövs? Kanske det är mamman som ska få lära sig borsta tänderna? Intressant. 
Nu sussar den lilla och jag ska passa på att slänga in en tvätt i maskinen, är ju tvungen att tvätta upp lite sommarkläder till Dante nu när det blev sån här värme plötsligt. Men vi klagar inte!

Summer!

Kan det kanske vara så att sommaren faktiskt är här nu? Temperaturer som klättrar högt på termometern, gräset som växer högt, äppelträdet som blommar, fåglarna som kvittrar dygnet runt, tvätten som hängs ute och barnen som går i shorts. Jo, visst banne mig måste sommaren ha kommit nu! 

Jag och mina killar slog oss ner i trädgården med varsin glass (ja inte Danten förstås) efter skolan. Så skönt att ligga på en filt i skuggan och bara mysa med mina tre killar, prata om skolan, skratta åt Danten som bara snurrar runt runt, ligga på rygg och titta på den blå himlen och snusa bebisen i nacken. De är verkligen de finaste killarna i världen, mina tre.
Nu längtar vi bara tills den dagen vi kan vara lediga tillsammans alla fem, snart snart!

Weekend Pics

Jag har bott i min iPhone hela helgen, särskilt i Instagram som är galet kul, nillas1 heter jag där. Här kommer ett litet plock med bilder från helgen. 

Flowers

Vilket underbart väder vi vaknade till i morse, sommaren den kom visst över en dag! Danten sussar så jag och min kaffekopp hamnade på altanen i solskenet. Det är såna här dagar man verkligen älskar att vara mammaledig. 

Vi har haft en finfin helg som mestadels bestod av trädgårdspyssel, familjemys, shopping och grillat. Vår trädgård behöde ett lyft, så jag och mannen har rensat ogräs, plockat och piffat till med lite blommor. Får se om vi lyckas hålla liv i de nu bara. 

Iphone It Is

Jepp, det blidde en Iphone, nu sitter jag fast med den här och försöker lära mig allt.

Idag råder bakisläge hemma hos oss, kanske inte direkt för mig som bara drack ett glas rött igår, men vissa andra ser väldigt slitna ut här hemma. Trötta däremot det är vi hela bunten, både barn, man och jag. Men det var det värt. Vi hade nämligen vansinnigt trevligt grillsällskap av min fina vän Maria och hennes familj igår. Vi käkade gott, drack gott och skrattade gott. Kunde inte haft en bättre fredagkväll. 

Idag är min mellanson iväg på kalas hos en klasskamrat och efter det tänkte vi promenera iväg till affären och handla lördagsgodis. Snacks, godis och soffläge. Japp, det låter som en plan!

Cozy Up

Vi körde familjemys big time i morse. Vi sov hela högen till strax efter åtta, sen låg vi allihopa under täckena i dubbelsängen och bara njöt av att vara lediga och gosa med den vilda bebin. 
Mina stora är just nu på väg hem till en klasskompis för en playdate och jag och Danten pysslar lite här hemma. I helgen finns det planer men just idag gör vi faktiskt inget särskilt. Skruvar lite hyllor och plockar lite. Funderar lite på om vi skulle ta en tur till plantagen. Eller en liten promenad? Eller en dusch? Herregud, duscha måste det bli. 

Freak

Jag och Danten tog en promenad här förut, tror vi tajmade den rätt så bra för nu ser det ut att bli regn vilken sekund som helst. 
Jag har precis stoppat i mig lunch, gårdagens rester - lax, ris och grönt. Skönt när man slipper laga till sig själv. Nu ser det ut som att jag är värsta hälsofreaket, så är det ju inte. Jag gillar visserligen grönsaker och har väl lagt om mina matvanor en hel del efter graviditetsdiabetesen, men jag kan ju säga att värre junkfoodlover än mig finns nog inte. 

Nu ligger den lille på golvet och kör någon form av gymnastikpass med fötterna i vädret, jag ska plocka undan tvätten och vänta in mina två stora som snart slutar skolan. Sen tar vi långhelg - underbart!

Giving Birth

Alldeles nykläckt liten Dante, bara ett par timmar gammal.

Den senaste tiden har jag tänkt väldigt mycket på förlossningen och sista tiden av graviditeten. Jag har känt mig så snuvad på de sista veckorna, man vill ju ha den där tiden till att landa lite hemma, fixa och boa, förbereda sig mentalt och ta igen sig lite innan förlossningen. Så blev det ju inte. Jobba för fullt på fredagen och föda barn på lördagen. Inte så som jag hade tänkt mig, men när blir saker någonsin som man tänkt sig? Själva förlossningen är jag hur som helst mäkta nöjd med. Den var normal. Till skillnad från när storebrorsorna kom med dunder och brak och vi knappt hann in till BB. Den här gången fick jag till och med lite bedövning, lustgas, det tackar vi för.

Fredag den 28 oktober jobbade jag som vanligt men hade haft lite sammandragningar på natten och på dagen på jobbet. De gick över efter ett tag men kom tillbaka på kvällen. Jag funderade lite över det då, tänkte att nu är det väl dags för alla dessa förvärkar igen. De försvann igen när jag gick och la mig och jag vaknade sen på lördag morgon av att de tagit ny fart. Den här gången gjorde de ondare så jag klev upp, klädde på mig och satte mig i soffan framför morgontv:n. Jag messade med min syster, grubblade lite på om jag kanske borde åka in till BB och i alla fall kolla upp det. Värkarna var lite för regelbundna för att bara vara förvärkar. Jag väckte mannen, syrrans kille kom för att ta hand om mina stora barn och vi begav oss in till förlossningen.

Vi blev snabbt mottagna på sjukan, fick ett rum, de kollade värkarna och jag och Nicke var själva och låg och småpratade lite. Efter en liten stund kom läkaren och de gjorde en gynundersökning. Sen blev det fart. Livmodertappen var utplånad och jag var 5 cm öppen. Plötsligt var hela rummet fullt med folk. Jag fick en spruta i skinkan, en infart i vardera arm och blev lite snabbt överskuffad på en bår och innan vi visste ordet av det var vi på väg i ambulans till Huddinge Sjukhus.

Klockan 10,30 var vi framme på HS. Läkarna gjorde sitt bästa för att stoppa förlossningen. Jag tyckte dock inte att droppet jag fick hjälpte utan värkarna blev allt mer intensiva. Barnmorskan gjorde en ny undersökning, jag var då 8 cm öppen. De stängde av droppet och ringde efter barnläkaren. Klockan 12,33 föddes han, lördag den 29 oktober, i vecka 32+1. 43 cm lång och 2072 gram tung. Världens finaste lilla Dante.

Och jag var så vansinnigt nöjd med min förlossning. Jag hängde med den här gången, jag var lugn som en filbunke, skrattade, åt och pratade mellan värkarna. Stortrivdes med personalen som hela tiden berömde oss för vårat stora lugn. Men de var lugna och då blev jag lugn. Det kändes så harmoniskt på något vis. Trots att vi inte var förberedda, trots att han var så tidig. Faktum är, att det här kan jag tänka mig att göra igen (och så kände jag inte efter de andra två). 

Xperia

Det börjar bli dags för mig att byta mobil nu igen, min Xperia har i princip gjort sitt. Jag tror att det lutar åt en Iphone den här gången, vi får se, jag har inte helt bestämt mig än. 

Hur som helst så håller jag på och för över alla bilder från mobilen till datorn, sjukt mycket bilder hade jag också. Det är riktigt kul att titta igenom alla, särskilt alla bilder på en liten liten Dante. Jisses vad han har växt! Måste visa er så småningom. 

Nu ska jag snart börja förbereda middagen här, lax, ris och sweet limesås - gott! 

Blue Jeans

I looove mina blåa jeans som jag köpte från JC för ett par månader sen. Somriga och sitter som en smäck. Jag hade egentligen ett par liknande innan men de har blivit för stora så jag är glad att jag hittade ett par nya, betydligt billigare dessutom. Sånt gillas!

Spinning Around

Godmorgon tisdag! Det lilla energiknippet här hemma har hållt låda hela morgonen, han far runt som ett jehu på golvet och rullar runt runt runt. Tills han hamnar utanför täcket då och slår huvudet i golvet. Ungefär där brukar snurrandet sluta. 
Nu har han somnat sött i vagnen och jag brukar få en dryg timme för mig själv. Först ska jag dricka upp kaffet som hunnit kallna och sen försöka få på mig lite kläder, om en stund kommer min Lena förbi för att umgås. Trevligt värre!

Powernaps

Min fantastiskt duktiga lilla gosse blev med beröm godkänd på sin 6-månaders kontroll i fredags. Han gjorde precis allt det som hans jämnåriga kan göra. Jaha, då var han ifatt då, sa doktor Alice. Det kommer inte att märkas att han är två månader tidig. Duktiga duktiga gossen min. 
5965 gram tung och 62.5 cm lång också. Finfint. 

Nu sover han, min lilla. Men med nöd och näppe ska tilläggas. Han har åkt på någon infektion i luftrören - säkert samma som Julian hade förra veckan, och hostar nåt så vansinnigt. Så fort han ligger ner blir det ju värre, så inte lätt att sova idag inte. Han slumrar lite, hostar, vaknar, sover, hostar, vaknar och blir ledsen, sover lite till, hostar lite till och så vidare. Synd om mitt lilla gull. Vi får försöka ta många små powernaps idag. 

T-Shirts

Det blev inte så mycket shopping till mig själv i lördags, ett par byxor bara. Jag som var ute efter lite nya sommarkläder. Jaja, nästa gång. I stället fick de stora killarna lite nya t-shirts och André en ny sommarjacka, sånt som går åt.