Spoiled

Jag fick paket igår, armband och örhängen. Han är allt bra gullig min Nicke.

Wish I Could Start All Over Again

Idag är jag fullkomligt uppslukad av den sabla tröttheten. Dante har sovit oroligt och var vaken mellan fyra och fem i morse. Uppe på det hade vi en 9-åring med feberyra och mardrömmar som gråtandes väckte oss flera gånger mitt i natten. Någon gång vid femtiden i morse önskade jag att natten var över så vi kunde få kliva upp i stället.

Tålamodet försvinner tillsammans med orken och i morse fick jag någon form av utbrott på äldsta sonen när han spillde ut en kopp té i vår vita fåtölj. Jag kände själv hur bägaren rann över och sömnbristen tog överhanden. Jag skrämde väl slag på stackars bebisen när jag började gorma och han skrek sedan tröstlöst i flera minuter.
När jag lugnat ner mig själv och mina barn kom det dåliga samvetet krypandes. Stora tårar föll ner på de mjuka bebiskinderna och jag kände mig som världens sämsta mamma. Förbannat att sömnen ska styra precis allt, ork, humör, tålamod. 

Den lilla han sussar sött intill mig nu, med hans harmoniska andetag kommer det automatiskt ett lugn över mig. Jag brygger många koppar kaffe, vilar ögonen lite och kramar på min 9-åring. Vi lovar varandra att nu börjar vi om från noll igen.

♥

Idag tackar vi Dante för lite bättre nattsömn, han sov mellan 23 och 05.30 igen, det får gärna bli en vana det här! 

Jag trodde igår att André var på bättringsvägen, han kändes piggare och hade ingen direkt feber, liten temp på kvällen bara. Men i morse kom han upp storgråtandes med 39,5 grader och huvudvärk. Stackaren. Just nu ligger han nedbäddad i soffan och vilar, bebisen också.

Alla hjärtans dag idag också, men här firas det inget speciellt. Varken jag eller Nicke är någon stor romantiker, möjligen att vi har köpt någon present till varandra. Däremot uppskattar jag det lilla enormt mycket, som de sms jag fick i morse av mina föräldrar och en fin vän. Och de meddelanden jag fått på facebook. De sätter ett leende på mina läppar!

Jag tänker hur som helst krama om mina små lite extra mycket idag. Mina fina fina, lycka för mig är ni!

A Big Boy Now

Idag har vi varit på BVC och mätt och vägt Dante. Han har nu passerat fyra kilo, stora killen! Inget fel på det matintaget inte.

Efter vägningen gick jag och grabbarna ner på stan och köpte hem semlor, det brukar bara bli ungefär en semla per år för mig. Jag tycker de är helt ok, men lite väl mäktiga för att de ska bli någon favorit. Killarna däremot är väldigt förtjusta. 

Nu ska jag försöka underhålla Dante en stund innan middagen, har jag tur så somnar han lagom tills vi ska äta.

Sunday 12th

Vi har en riktigt skön slapparsöndag idag, vi åt sen frukost hela familjen med nybakade scones och varm choklad och har bara skrotat runt i pyamasar sen dess hela högen. Härligt med såna dagar.

Mindre härligt är att André fick feber igår, så det är lite sjukstuga hos oss. Dante är snorig och jag och mannen småhängiga, den enda som är riktigt pigg är Julian - som för tillfället är på innebandyträning.

 

Det märks verkligen på Dante att han är lite krasslig för han sover långa stunder på soffan eller i vagnen. Rätt så skönt faktiskt, förhoppningsvis sover han bort förkylningen.

Jag fick en hel del nödvändigt och onödigt inhandlat igår. Bland annat en drös med kläder till Dante som så sakteliga börjar växa till sig lite. Visserligen har han inte växt ur storlek 50 än, men jag gissar att det kommer gå fort nu när han väl kommit upp i normal vikt.

Good Day

Idag är en bra dag, en riktigt bra dag.

1. De stora barnen är på nån form av heldags barnkalas = lugnt, tyst och skönt i hemmet. Inget drama, inga slagsmål och inget bråk om vems tur det är att spela playstation.
2. Jag har fått shoppa på förmiddagen utan barn och utan man, dvs ingen som skriker hysteriskt i vagnen och är svettig hungrig och vill ha ny blöja NU. Ingen som drar mig i ärmen varannan sekund och undrar när vi ska gå till leksaksaffären. Ingen som är kissnödig, bajsnödig, snorig, hungrig eller törstig. Ingen som gömmer sig under ett ställ med damkjolar och vägrar komma fram. Ingen som gäspar och vill gå hem så fort vi går in på VILA eller Hemtex. Ljuvligt alltså!
3. Dante sover på soffan (inte på mig!)
4. Det är lördag.

Kan en dag bli skönare?

Det enda smolket i bägaren var att Dante väntade tills mamman kom hem ifrån shoppingrundan med att bajsa ner hela sig. Dålig timing bebis, det där ska vi jobba på.

Blue?

Jag minns inte riktigt hur tidigt/sent killarnas ögonfärg ändrades? När brukar de få sin rätta? Hur som helst så ser de här ögonen väldigt blåa ut... Vad tror ni? Båda brorsorna har ju bruna ögon, men det vete sjutton om Dante också ska få det, ser inte så ut för tillfället.

Beautiful Friday!

Det är lite förkylt här hemma. Dante är snorig och jag vaknade med bultande huvud och halsont. En kopp té i morse gjorde visserligen under för halsen, så just för tillfället är jag lite piggare. Om inte annat så gör ju det vackra vintervädret mycket för humöret. Härligt!

Den frusna bebisen har fått bosätta sig i sin stickade overall idag. Gjorde nog susen, för han känns inte alls lika kall idag. Faktum är att han har varit rätt så nöjd hela dagen. Däremot har han inte sovit sen i morse (!) och borde väl rimligen börja bli trött snart? Åtminstone hoppas mamman på det så jag får fixa lite här hemma. Innan dess nöjer vi oss med lite mer bebismys och kaffe.

Härlig fredag!

My Love

Älskade lilla knyttet. Mitt hjärta svämmar över av kärlek till dig.

Murphys Law

Men really? Är det möjligt? Han som inte sover mer än 15 minuter i stöten (om han inte ligger i famnen vill säga), har nu sovit i snart en timme i vagnen. Och vi som har en tid på sjukan att passa. Måste jag, när han för en gångs skull sover, väcka han? Lagen om alltings jävlighet dåra.

15 Minutes

Julian har varit lite piggare idag på morgonen, än så länge feberfri och på riktigt bra humör. Dock önskar han själv att han hade lite feber så han får fler "smällkarameller" (alvedon i form av sugtabletter).  

Idag ringde de från sjukhuset och vill att vi ska komma upp ikväll och lämna blodprov på Dante. Usch. Jag avskyr de där proverna. Men för tidigt födda måste tydligen följas upp på ett annat sätt. Han äter bland annat järntillskott, så nu ska vi se om han har lite bättre järnvärden än sist. Jag hoppas att det är på väg uppåt igen och att vi snart slipper järnet eftersom han får ont i magen av det.

Dante har somnat i famnen och jag har smugit ner honom i vagnen. Nu brukar jag ha sisådär femton minuter på mig innan han vaknar igen. Då gäller det att prioritera. Klä på mig? Ta bort tvätten? Koka mer kaffe? Sätta på diskmaskinen? Äta nåt? Jag tror det blir kaffe och nåt ätbart idag. Bäst att sätta lite fart då.

Monday

Jag sitter som vanligt ihop med min siamesiska tvilling Dante. Just idag passar det dock inte så bra då jag har fått hem en dålig Julian från skolan. Han ligger just nu nedbäddad på soffan med härliga 39 graders feber. Han behöver lite mammamys, alvedon, dricka, täcken och kuddar, filmer att titta på etc. Och mamman hon gör så gott hon kan med en arm och en ilsken bebis som inte alls vill dela med sig av uppmärksamheten. Som tur är så verkar det som att mannens dag på jobbet är lite bättre, så om energin finns kvar lite senare tänker jag fly hemmet. Jag behöver en liten dos med egentid och ser lite i smyg fram emot att lämna mannen med tre barn, varav en febrig och en allmänt grinig (bara utifall att han skulle få för sig att det är enklare att vara på jobbet än hemma). Så, det var våran måndag det.

My Precious

Det var en väldigt glad bebis som absolut inte skulle sova i natt. Tur för han att han är så förbaskat söt.

Freezing

Fryslorten Dante ska bara vara i knät eller i famnen hela tiden, gud nåde om man lägger ner honom nån annanstans, då protesterar han hejvilt. Trots att vi vanligtvis har det rätt så varmt inne så är det klart att det blir kallare även hos oss när det är tio minus ute. Och bebisen är en värmeknarkare.

Vi har haft lite knepiga dagar på sistone. Jag har ju varit helt själv med grabbarna då Nicke har jobbat till sena kvällen/natten och det är banne mig inte helt enkelt att vara ensam med tre barn. Visserligen är grabbarna stora och klarar det mesta själva, men de ska fortfarande ha lunch, mellis, middag, läxhjälp, hjälp med tandborstning etc. Och fixa allt detta med en pipig bebis i famnen blir lite pyssligt. Visst klarar man det, men jag har varit bra sliten på kvällarna sen. Nu längtar vi tills mannens jobb går tillbaka till det normala igen så man kan få ta en dusch och gå på toa ifred. Lyx.

Idag har vi inga planer alls. Nicke jobbar som vanligt, killarna är ute i pulkabacken, Dante sover (invirad i en fleecefilt) och jag passar på att hinka i mig några koppar kaffe. De behövs idag, det var en liten herre här som tyckte att det var morgon klockan 05 i morse nämligen.

Just Me And My Boys

Vi var på BVC igår och vaccinerade Dante. Fy bubblan säger jag bara, mitt hjärta brister! Trots att jag har gått igenom det här med två barn tidigare så vänjer man sig aldrig. Nu för tiden tar man tydligen två sprutor dessutom, dubbelt ont på bebis och fyrdubbelt ont i mammans hjärta. Nästa gång överlåter jag det här åt mannen, jag är på tok för labil.

Idag är vi rätt så ensamma jag och mina små som är lediga från skolan. Nicke har helvetesveckor på jobbet framför sig med sena kväller (nätter?) och helger. Lika bra att jag och knattarna vänjer oss vid att vara själva. De stora har dock varit exemplariska idag och hjälpt till med både det ena och det andra. Vi passade dessutom på att ta en runda ner på stan så killarna fick handla för sina födelsedagspengar. Lyckliga grabbar vill jag lova.

Nu har de stora lämnat mig för pulkabacken och jag ligger på soffan och snusar på min bebis. Vi har det rätt så bra idag alltså.