I'm Going To Miss This

Tiden går så fort så fort. Plötsligt är de här, de där sista mammadagarna. Och jag känner ett litet sting av sorg inom mig. Min och Dantens lugna, mysiga vardag byts ut mot långa jobbkvällar och mindre och mindre tid för familjen. De, mina viktigaste, som alltid måste få komma först. Och trots att jag innerst inne vet att jag är en rastlös själv som behöver jobb och den sociala biten, så önskar jag ändå att jag fick vara hemma hos mina killar mycket mycket längre. 

De sista dagarna har varit omtumlande för oss. Skojigheter blandat med tråkigheter och jag känner mig tom och snurrig just nu. Helgen var så fantastiskt bra. André hade disco med sina vänner i fredags och var så vansinnigt lycklig över att fylla år, sina fina presenter och att ha kompisar som fick sova över. 
I lördags kom moster med sin härliga familj och livade upp våran dag, det blev en spontan kväll sen tillsammans med de, pizza och några glas vin, och vi njöt hela familjen över deras mysiga sällskap. Det är underbart att ha vänner och släkt som ger så mycket glädje och energi. Lyckliga oss som har de i vårat liv. 

Veckan sen har varit kantad av tråkiga besked. Mina sköldkörtelprover visade sig inte vara något vidare, så nu blir det att knapra mediciner resten av livet. Även om det inte direkt känns upplyftande så är jag ändå tacksam över att den där ofantliga tröttheten har sin förklaring och att jag säkert kommer att må bättre framöver. 
Annat är det med de besked vi fick gällande min äldsta son. Jag vare sig vill eller orkar gå in på detaljer just nu, vi har inte riktigt hunnit smälta det själva ännu. Men för honom innebär det också medicinering framöver, och kanske en trasslig framtid. Såklart ska man inte ta ut någonting i förskott, men som mamma är jag specialist på att oroa mig och grubbla kvällarna igenom. Vi hoppas ju såklart innerligt att det kommer att bli bra, och han är en fantastisk liten kille som har alla förutsättningar i världen. 

Nu har min lilla vaknat och vi ska äta en sen lunch och njuta av våra sista timmar tillsammans, helt själva. Imorgon går Nicke på pappaledighet, och för mig väntar jobbet nästa vecka. Som jag kommer att sakna det här, att bara få ta dagen som den kommer. Lycka är sannerligen att få vara med sina barn.