Julstress, ja, den finns väl där, men kanske på ett lite annat sätt än tidigare år. Julklapparna är inhandlade, en del är även inslagna, Janssons ligger i frysen, lussebullarna är bakade, julkorten är skickade, julpyntet är uppe och än så länge håller väl planeringen inför Julafton. Jag tror att det är mest annat som just nu håller stressnivåerna uppe. Mannen drunknar i jobb och kvällarna blir allt senare, barnkalas och släktkalas och övernattningsgäster har löst av varandra, läkarbesök till höger och vänster och ett fasligt rännande på vårdcentralen, förkylningar som kommer och går, först de stora killarna och sen i fredags har Danten kämpat med hög feber och hosta. Både jag och Nicke är småhängiga och bara väntar på att det ska bli våran tur. Möten på skola och julfest med jobbet, hockeyträningar och basketträningar, julfika på skolan och ett fasligt julklappsshoppande i tid och otid. Jag skulle nog vilja säga att jag är jultrött snarare än julstressad. Men visst längtar jag ändå efter julafton och efter mina syskon, mamma och släkt och visst ser jag fram emot att få umgås hela bunten igen. Önskar bara att tröttheten var lite mindre. Men, som det verkar så har den sin förklaring.
Efter ett antal besök och provtagningar på vårdcentralen visar det sig att något verkar vara fel på min sköldkörtel. Just nu väntar jag på de sista provsvaren och varken orkar eller vill fundera så mycket över de. Det blir som det blir helt enkelt.
Nu ska jag uppbåda lite energi och ta tag i tvätt och städning igen innan Dante vaknar och river ut allt jag precis plockat bort. Vi är ett fint team han och jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar