Shopaholic

Jag har motvilligt blivit tvungen att erkänna att jag har ytterligare ett beroende. ( Förutom cigaretterna )

" Hej jag heter Pernilla och jag är en shopaholic "

Mitt största nöje här i livet är att handla. Det spelar ingen roll vad jag köper, resultatet är detsamma, en euforisk känsla, jag blir glad, nöjd, tillfredsställd ja rent utav lycklig. För att jag ska må bra måste shopping finnas med i veckoplaneringen. Förmodligen är jag nära titeln som världsmästare i att bränna pengar på kortast möjliga tid. ( Självklart till min sambos stora förtjusning )

Precis som i vilket annat beroende som helst så är jag specialist på att förneka, bortförklara, dölja och avdramatisera. Jag har ett hundratal olika förklaringar till varför jag måste gå ner på stan en sväng. ( Killarna behöver kläder, måste köpa present till farmor, alla mina strumpor är fulla i hål, vi måste ha nya kaffekoppar, jag behöver bara komma ut en sväng, jag ska gå och fika med en kompis, måste kolla på julklappar, schampoot är slut etc )
Naturligtvis kommer jag sällan hem med det jag hade tänkt köpa, utan en mängd andra ( enligt sambon - totalt onödiga ) prylar.
Nu har det dessutom gått så långt att jag har börjat gömma saker jag inhandlat för sambon, och titt som tätt förvrängt sanningen lite om vad saker och ting har kostat. Eftersom N har en magisterexamen i finansiell ekonomi är jag lite rädd att sanningen skulle ge honom en stroke. ( Så med andra ord kan man ju faktiskt säga att jag skonar honom )

Mitt shopping beroende resulterar i en något ansträngd ekonomi och ett hem fullproppat med diverse prylar som vi inte visste att vi behövde. Barnens garderober går snart inte ens att stänga. De har ungefär dubbelt så mycket kläder som de faktiskt behöver, varav större delen är märkeskläder. Och alla tusenlappar jag spenderat på barnen är ju inte alls förgäves med tanke på att de växt ur allting på ett par månader.
Till råga på allt har jag under senare perioden blivit möss galen vilket innebär att mina barn ( visserligen tillsammans ) äger så mycket som 23 par mössor. ( När alla mössor sorterades och hamnade i en hög på ett och samma ställe fick sambon andnöd )

Måste väl ta itu med detta beroende också innan ekonomin kraschar och N hamnar på mentalsjukhus. Gick ju faktiskt i tobaksterapi så kanske finns det även shoppingterapi? ( För övrigt ska det tilläggas att den terapin uppenbarligen inte var helt lyckad ) Eller möten hos anonyma shopping galningar? Dock inte denna vecka för på fredag ska jag handla julklappar.

Rökningen kan jag vänta med, den kostar ju inte alls lika mycket.