Har du någon gång känt dig som en tvättmaskin? Allting går bara runt och runt tills det är rent, och då försvinner allt det rena och du blir proppad med skit igen.
Att städa, tvätta och dammsuga hemma hos oss är i princip meningslöst. För det första är det alltid någon liten halvmeter som stökar till igen och för det andra hinner man aldrig städa klart.
Så fort man har klarat av en två, tre rum blir man avbruten, när det sen är dags att fortsätta med resten av lägenheten har de städade rummen redan hunnit bli skitiga igen. ( Oftast för att man inte hinner/orkar städa mer än ett par rum i taget ) Så med andra ord är det konstant stökigt hemma hos oss.
Jag plockar undan alla leksaker - barnen plockar fram dubbelt så mycket. Jag dammsuger - A tömmer ut all sand ur skorna i hallen. Jag tvättar - barnen knuffar ner den rena tvätten från soffan, spiller sylt, ramlar i geggamoja samt kladdar målarfärg på kläderna. Jag tvättar fönstrena - de små klibbiga handavtrycken är tillbaka nästa dag. Jag skurar toaletten - grabbarna kissar utanför, kladdar tandkräm i handfatet eller rakar sig utan att städa undan ( sambon alltså, inte barnen ) Jag snyggar till kuddarna i soffan - barnen lägger de på golvet för att ha något att hoppa på. Jag städar bänkarna i köket - sambon använder de som avlastningsplats för reklam, leksaker, snus, pennor, knappar och annat skräp. Jag byter lakan i alla sängar - någon kissar ner sig, en blöja läcker, någon kräks - helst samma dag som de fick nya lakan.
Idag hade jag tänkt att jag skulle städa lite här hemma. Men det är ju ett sjukt slöseri med tid. Imorgon ser det i alla fall likadant ut igen, så jag nöjer mig med att titta på skiten.
Den dumme städar och städar, geniet behärskar kaos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar