Inte Bättre?

Här skrivs det inte mycket. Hinner knappt med mig själv längre, så bloggen den har hamnat i skymundan. Jag som skulle ha ett lugnt år med massor av livskvalitet. Pyttsan. Stressen kryper under skinnet på mig och alla de där " jag borde " sakerna samlas på hög. Jag jobbar, äter, sover, jagar barn, tvättar, lagar mat och hämtar på dagis. Hinner inte träffa vänner direkt, hinner knappt läsa mina sms ens en gång. Vet inte riktigt varför den här cirkusen har dragit igång igen, men jag har mina misstankar. Först och främst är jobbet tillbaka på kaosnivå igen, ingen personal alltså. Sen har sambon bytt arbetsuppgifter och måste plötsligt jobba över en massa. I söndags var han på jobbet ett par timmar och igår kom han hem elva på kvällen = själv med barn, matlagning, dagishämtning, tandborstning och nattning. Dessutom är det som vanligt en enda röra bland familj och vänner, och mitt uppe i det här har jag och sambon en sjuårs kris. Eftersom jag är en sån som gillar att överdriva saker och ting så har jag även börjat glänta på dörren till min stora, fruktade 30-års kris. Och när jag beklagade mig för en vän säger hon; det blir inte bättre än så här. Va? Inte bättre? Kul. Livet är kul.