måndag 20 november 2006

Knarkarkvart

Har till min stora fasa insett att mina barn är en fara för sig själva ( och för vårt möblemang ).

Min och Nickes fina, fräscha lägenhet påminner allt mer om en knarkarkvart. Den har stått pall för oväder, spikar, borrar och en och annan vild fest, men två små grabbar under fyra år blev helt enkelt för mycket.
Ett stort svart konstverk pryder vårat köksbord ( spritpenna så klart ). Och NEJ det går inte att få bort utan att slipa ner hela bordet, med slipmaskin ska tilläggas. Redan försökt med sandpapper men pappret slets ner fortare än bordet. Underbart att se att min älskade son tar till vara på sin konstnärliga talang.
Tapeter och väggar är i princip förstörda. ALLA möbler högre än en halvmeter måste nämligen barnsäkras och borras fast i väggen. ( Ja, barnen klättrar i bokhyllorna )

Häromdagen när jag kom hem från jobbet hängde mina fina hissgardiner i köket på sniskan. Min yngsta son ( J ) trodde snörena var till för att hänga i. Naturligtvis klarade de inte vikten av en två åring utan gick av. Numera är fönstret helt tomt, gardinerna ligger i papperskorgen och igår fick persiennen göra de sällskap ( min sambo har svårt att förstå att man inte behöver ta i för kung och fosterland för att dra upp persiennen, precis - det snöret gick också av )

Mina vita soffor i vardagsrummet ( ja jag hade definitivt hjärnsläpp när jag köpte de ) är inte så vita längre. Lillebror har både spillt välling, blodat ner de och bajsat i den ena. ( Inte direkt med flit, blöjan läckte ) Storebror har inte förstått än att det är soffor utan hoppar i de eller använder de som handduk.

I stort sett alla möbler håller på att vittra sönder här hemma. Krokar ramlar ur väggarna, botten ramlar ur lådor, i stort sett alla dvd filmer är repiga, handavtryck på alla fönster, smulor i videon, fläckar på alla mattor, golven har börjat släppa, gardiner går sönder, det ritas på möbler, kontakter ramlar ur väggarna, dvd spelaren har säckat ihop och telefonen går snart inte att prata i.

Tur eller skicklighet att de flesta av våra möbler är inhandlade på Ikea?

Mina barn är alldeles, alldeles underbara!

Barnet har som regel fått sitt förstånd från pappan, eftersom mamman fortfarande har sitt i behåll.

1 kommentar:

Tesa sa...

Hahahaha!! Härligt med små barn!!;) Även om du inte tycker om dom alla dagar så är det mina små änglar alltid! Eftersom jag kan lämna tillbaka dom när dom blir för jobbiga ;)