Call Me Baggy

Här går det långsamt, allt utom hjärtat vill säga. Som tur var fick jag tag i läkaren idag, så nu får jag äntligen avbryta medicineringen. Skönt att slippa de där tabletterna som pajat min nattsömn och min hjärtrytm i en vecka. Inte för att hjärtat är bättre idag heller, snarare slår det hejvilt åt alla håll och kanter, men vad hade jag väntat mig?

Dagen på jobbet spenderade jag med att andas i en papperspåse. Av någon anledning börjar jag hyperventilera med jämna mellanrum, vet inte riktigt varför men gissar att det har med den där förbannade pumpen att göra. Hur som helst så är det pinsamt att sitta med huvudet i en påse. No more please.
På onsdag är det dags för hjärt/lungröntgen igen, tur att man har nåt att se fram emot här i livet. Oj vad skoj det ska bli.