Loosing My Mind

Jag håller på att tappa förståndet. Antingen håller mitt lilla sjukdomstillstånd på att försämras eller så är det hjärtmedicinen som får hela kroppen att slå bakut.
Jag sover knappt sen jag började äta betablockerare. Hade hoppats att hjärtat skulle lugna ner sig ordentligt nu. Visserligen är det lite lite bättre dagtid, men herregud vad det där hjärtat löper amok på kvällarna. Ibland fullkomligt rusar det i kroppen för att i nästa sekund slå långsamt, hårt och helt ur rytm. Mellan varven hugger det dessutom till i bröstet, så hårt att dödsångesten genast knackar på dörren. Försök att sova då. Andningen är helt knäpp, jag får ytligandas och kippa efter luft när dunket är som värst, till slut känns det nästan som att jag får kramp i lungorna. Stresshormonerna minskar inte direkt, snarare är hela jag ett enda stort nervvrak just nu. Till råga på allt går det inte att få tag i min kära läkare, och jag får inte avbryta medicineringen själv.
Nu vill jag faktiskt inte vara med längre.