Status Quo

Det är ingen skillnad. Ingen förändring. Inget är bättre. Jag har inga svar. Allt är som vanligt en enda lång väntan på att någon ska hitta något. Något som inte stämmer. Det som är fel. Det som gör att hjärtat har tappat sin rytm. Lungröntgen visar att inget är bättre. Hjärtröntgen visar bra. EKG:t visar ungefär som vanligt, något bättre. Pulsen är hög. Inga fler prover. Inga fler mediciner. En remiss till hjärtkliniken och en ännu längre väntan var det jag fick. Orkar inte. Vill inte. Klarar inte av den här väntan längre. Nu kastar jag in handduken. Nu ger jag upp. Jag får helt enkelt lära mig att leva med att mitt hjärta inte slår som det ska. End of story.