One More Time

I fredags dök det där ödesdigra brevet från sjukhuset ner i brevlådan. Jag ska in på hjärt och lungröntgen redan nästa vecka, på onsdag närmare bestämt. Jag vill verkligen inte, och jag är rädd att de ska upptäcka något nytt (vilket inte direkt vore första gången). Visst blir det skönt att få det överstökat, men jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att jag aldrig hade behövt gå igenom allt det här. Ibland känns det så orättvist, samtidigt som jag är oerhört tacksam över att det inte var vad jag trodde från början. Nu ser verkligheten ut så här, och det finns inget annat att göra än att acceptera. Trots allt det här och mina tidigare inlägg är jag rätt så glad ändå. Försöker helt enkelt att göra det bästa av situationen. Hoppas bara att det räcker till.