Yesterday, All My Trouble Seemed So Far Away

Jag hade en riktig toppenkväll igår, febern höll sig borta och fötterna höll för promenaden ner till S. Vi landade i hennes soffa tillsammans med hennes syster, några glas rött och en farligt god semla. Det var underbart att få några timmar tillsammans med söta S, hon påminner mycket om mig själv och vi delar många liknande erfarenheter. Hon är alltid så enkel att prata med och tiden den bara springer iväg. Ytterligare ett OS-guld lite senare gjorde ju inte kvällen sämre. Jag gick hemåt inpå småtimmarna med ett stort leende på läpparna. Jag behövde verkligen den där vardagsflykten.

I morse vaknade jag till fullt disco här hemma. Grabbarna har poppat musik hela förmiddagen och studsat runt i sina rum så jag har trott att taket ska rasa in. Just nu går MJ varm i högtalarna och jag ler för mig själv. Han håller även för nästa generation.

Snart ska jag pallra mig ur soffan för att röja undan det värsta innan svärföräldrarna landar här. De ska sova över inatt och jag vet inte riktigt när de dyker upp, så det börjar kanske bli dags att sätta fart nu.

Ja det var de lediga dagarna det, imorgon drar helgjobbet igång med ett långt kvällspass. Hoppas fotlederna håller för trycket.