Depressing

Idag är jag själv hemma med den lilla. Jag fick gå och hämta han på skolan för en timme sen då han ramlat och slagit i bakhuvudet. Tröjan och håret är nedblodat, men det ser nog lite värre ut än vad det är. Det behöver inte sys och det har slutat blöda. Visserligen är han lite slö, men vi håller tummarna för att det inte är någon hjärnskakning.

Igår fick jag provsvar från glukosbelastningen och de visade inte riktigt det jag hade tänkt mig. Med andra ord hade jag för högt blodsocker vilket innebär att jag ska till barnmorskan imorgon för att hämta en apparat som jag kan ta blodsocker på mig själv med. Under två veckor ska jag fylla i schema och sticka mig själv. Lagom skoj. Sen får vi se vad de säger efter det. Man blir lite uppgiven då allt annat har varit bra den här graviditeten, känner inte alls för att få problem och trassel nu de sista tio veckorna. Har inte den minsta lust att åka på graviditetsdiabetes, så jag hoppas verkligen att alla prover ska bli bättre. Usch vad nedstämd man blir. Får försöka ta en dag i taget så får vi se vad framtiden utvisar.