Veckorna de går och energin den tryter för varje dag. Inte på grund av själva graviditeten i sig utan mer av det den för med sig. Jag är nu i vecka 30 och går på någon form av GI-diet och sticker mig blå i fingertopparna. Trots att jag inte äter tillstymmelse till onyttigheter så är blodsockret svajigt. Jag är inte klar än med mitt tvåveckors schema jag ska lämna till barnmorskan, men hittills bådar det inte gott. Med största sannolikhet är det här graviditetsdiabetes och jag lär få ett jobbigt slut på den här graviditeten. Minst sagt deprimerande. Framför allt är det otroligt jobbigt och tröttsamt att lägga om hela sin kost, inte direkt något jag är van vid.
Förutom mitt förbannade blodsocker så mår jag hyfsat ok. Kroppen börjar känna av att jag inte äter socker och jag är ordentligt trött om dagarna. Men än så länge funkar vardagen och jag jobbar på som vanligt. Vi får se hur länge till jag orkar bara, tiden går så fort och det är inte lång tid kvar nu. Galet egentligen att vi faktiskt ska få en liten igen? Tror ingen av oss har riktigt greppat att vi ska börja om med en bebis. Overkligt är vad det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar