Merry X-mas!

Eftersom vi lämnar hemmet redan imorgon för att spendera julen i småland och därefter raka vägen upp till värmland, vill jag passa på att önska god jul och gott nytt år redan idag! Vi ses igen i januari!

Julstress

Jag hade inte tänkt låta julstressen påverka mig i år, men nu har den krypit innanför skinnet på mig. Den här veckan har verkligen varit hysterisk. Jobb, personalfester, möten, familjen på besök i omgångar, julklappsshopping, slå in paket, handla julmat, skicka julkort och packa. Det är verkligen dålig planering att handla julklappar med tretusen andra den 20 december, men nu är i alla fall det mesta klart. I julklappsväg alltså. Idag är första dagen hemma, men den är minst lika hysterisk den. Slå in alla sista julklappar, maratonpacka, syster har varit förbi och kommer tillbaka för att färga mitt hår, pappa kommer för att önska god jul, söta A kommer för att säga hejdå och sambon ska till stockholm för att inhandla våran enda julklapp till oss själva, en ny kamera. Det ska hur som helst bli riktigt skönt med det här avbrottet i vardagen. Vi ska mysa, leka med våra små, umgås, koppla av och vräka i oss godsaker. Inte ens tänka på jobb, dagis och sjukdomar. För 2008, det är mitt år, mitt och A:s år, det har vi bestämt, om inte annat så har jag redan fått starka föraningar om att nästa år kommer att bli väldigt händelserikt. Dessutom har jag bestämt att det inte kommer att innehålla några sjukdomar. Bra va?

Ålderns Höst

Idag blev det ett annorlunda läkarbesök. Åtminstone är det första gången som en läkare har skrattat åt mig i alla fall. Jag var kanske lustig. Alla prover klara och en ny medicin blev jag hemskickad med. Enligt läkaren var jag nog den enda i min ålder som äter den här medicinen, det var tydligen mest gamlingar med hjärt - och njurbesvär som använde den. Har väl misstänkt ett tag att jag har börjat bli äldre, men närmare pension visste jag inte att min kropp var. Inte kontstigt att jag har en massa krämpor i så fall, det kommer väl med åldern. Nu får vi väl se om åldringsmedicinen gör någon verkan också, men ska jag vara helt ärlig så är jag väldigt hoppfull faktiskt. Den här gamla pensionärstanten är det fortfarande krut i!

Lucia & Provsvar

Då var Lucia på dagis avklarat också. Mina små pepparkaksgubbar var så klart sötast i världen! Inte så lite stolt blir man.
Idag ringde även hjärtläkaren för att ge mig svaren på mitt 24-timmars EKG. Vad han kunde se har jag så kallade "hjärtrusningar" med jämna mellanrum. Helt plötsligt utan ansträngning klättrar pulsen upp till 140. Han sa att ingenting är fel på själva hjärtat utan att det reagerar på någonting i kroppen, vad visste han inte. Eftersom jag fullkomligt älskar sjukhus och prover så ska jag dit imorgon bitti igen. Då ska det tas ytterligare EKG, puls och blodtryck. Tillbaka till medicinmottagningen igen då. Än en gång ska vi ta nya prover och träffa en ny läkare, fast borde jag ens ha väntat mig något annat?

Elfte December

Dagens ångest: Kliva upp före klockan sex på morgonen för att gå till jobbet är inte mänskligt.
Dagens plus: Sömntabletten jag fick av svärmor. Tog endast en fjärdedel och däckade inom loppet av någon minut igår. Snacka om knock-out piller.
Dagens höjdare: Jag och sötis A har bokat in oss på SPA på fredag!
Dagens minus: Det förbannade företagspaketet som jag skulle skicka till Förenade Arabemiraten. Inte visste jag att man var tvungen att ringa tullverket för att skicka post.

Julstämning

Än så länge har det varit ganska så svårt att få till någon form av julstämning. Utanför fönstret är det bara grått, regnigt och rått. Inte en endaste snöflinga så långt ögat kan nå. Första advent gjorde det inte heller mer juligt, trots glögg, pepparkakor och ljusstakar kändes det inte på riktigt. Ingenting har känts som jul förrän i fredags när jag och söta A bakade universums godaste lussebullar. Med en doft av saffran i hela huset och gula bullar högt och lågt blev det genast lite mer julstämning. Nu fullkomligt lever jag på lussebullar.

Julen 2007

Nu har vi någorlunda bestämt oss för hur vi ska dela upp julledigheten. Julafton spenderar vi hos svärföräldrarna i deras sommarstuga. Svärmor har planerat in diverse aktiviteter, julpyssel, granhuggning och julklappsspel. Jag har planerat att bli full.
Nyårsafton kommer vi att tillbringa uppe hos mamsen eftersom vi inte blir bjudna på några roliga nyårsfester sen vi var tanklösa nog att skaffa barn. Lilla mamma har planerat in en lyxig nyårsmiddag med julklappsutdelning och jag har planerat att bli full.

Min Treåring

Min allra sötaste tre-åring fick ett underbart födelsedagsfirande trots allt. Han skrek av lycka när han fick öppna sina presenter i fredags, ganska så bra bevis på att vi hittat precis det han önskade sig. Vi fick en riktigt mysig födelsedag tillsammans, bara vi fyra, och det var nog ändå det viktigaste. Helgen blev minst lika lyckad den med barnkalas i lördags och familjemys tillsammans med N och hennes fina familj i söndags. Tur att det finns så många härliga vänner och systrar som ställer upp när resten av släkten lyser med sin frånvaro.

My Precious

Grattis till min älskade 3-åring.

Besviken

Vi kan inte ens ha kalas för vår blivande 3-åring utan att vi måste anpassa oss till när alla andra kan, om sisådär en tre veckor. Ska det verkligen vara så? Han fyller år på fredag, det har folk vetat i ett år. Ändå kan de inte finna tid till honom. Allt annat är viktigare. Hundkurser, träningar, fester, middagar, sommarstugor. Vilka fantastiska familjer vi har, de ställer verkligen alltid upp. Vad förvånade alla ska bli när det blir ombytta roller snart.

Felprioriteringar

Idag fick jag höra av terapeut-tanten att mina prioriteringar är fel. Det har jag visserligen fått höra förut, men tänk vad svårt det är att ändra på det. Min självklara etta på listan borde vara mig själv, min hälsa och mina barn. Tyvärr är jag och har alltid varit en som engagerar mig i andras problem hela tiden. Mina vänner och min yttre familj har haft högsta prioritet. Alltid. De få gånger jag har försökt att värna om mig själv och säga nej, har jag fått en rejäl känga av mina bekanta. Plötsligt är jag en dålig vän. Detta förvånar mig, särskilt mycket nu när jag blev sjuk. Många i min omgivning saknar empati och förståelse, ändå kräver de det tillbaka?
Ni som vet med er att jag inte ligger absolut först på er prioriteringslista kanske inte ska förvänta er att ni ligger först på min heller. Det som gäller för er måste ju också kunna gälla för mig. Om ni besitter rätten att säga nej och stå upp för er själva, så måste även jag ha den rätten. Det kan omöjligt vara så att jag är den som hela tiden ska anpassa mig, ställa upp och ha dåligt samvete. Så kommer det inte att vara längre. Min hälsa och mina barn måste få komma först, därför tycker jag att ni ska ta en ordentlig titt på er själva innan ni dömer någon annan. Är övertygad om att jag kommer rätt så långt ner på era listor. Acceptera då också att ni inte ligger först på min.

Glögg & Spöken

Jag vill ha Halloweenfest varje helg. Mera glögg, vin, dans, musik, spöken och roliga tjejer tack! Nu fick jag verkligen mersmak på det här. Måste genast planera in nya festligheter, någon som vill joina mig?

24 Timmars EKG

Nu är apparaten installerad så att säga. EKG plattorna sitter där de ska och sladdarna hänger ut lite här och var. En snygg freestyle-liknande dosa måste jag släpa med mig. Obekvämt. Ett litet papper har jag också fått, där ska jag fylla i när "attackerna" kommer, vad jag gör och vilka symptom jag har. Nu är ju det i princip omöjligt eftersom hjärtat tickar på var och varannan minut, och så mycket plats fanns det inte på pappret. Nu får vi se om skiten visar något också. Enligt flera bekanta så registrerar 24-timmars EKG:t väldigt dåligt. Bra. För det här gör man ju gärna i onödan.

Redigering Pågår

Jag var tvungen att radera fredagens böl-inlägg. Blev deprimerad bara av att läsa det. Usch. Bort. Inget mer sentimentalt junk just nu. Jag är mitt vanliga jag igen, då ska också bloggen vara sitt vanliga jag.

Halloween Nu Igen

Mitt osociala december har snart dragit igång. Först ska jag dock klara av en sedan länge planerad social aktivitet. På lördag vankas det halloweenparty! Jupp, ni läste rätt - halloweenparty i december. Mina kära vänner gillar temapartyn och eftersom det inte blev någon fest i allhelgonahelgen så sköt de helt enkelt upp halloween bara. Mycket rolig idé tycker jag. Nu fick jag ju lite surt erfara i fredags att alkohol med mitt galopperande hjärta var en mindre lyckad kombination. Vet inte om jag är så sugen på att vara nykter på partajet, men däremot måste jag definitivt ta det lugnt. Jag vill ju nämligen gärna behålla hjärtat inuti kroppen. I vilket fall som helst så tänker jag roa mig grundligt. Det är jag verkligen värd.

Effektivitet

Idag damp den där remissen äntligen ner i brevlådan. De har verkligen en enorm framförhållning de där läkarna, jag ska till sjukan imorgon bitti klockan 7.45 för att få EKG:t inkopplat. Tydligen ska jag inte alls till hjärtkliniken som min läkare hade sagt, utan jag ska till medicinmottagningen på sjukhuset. Tillbaka där jag startade då med andra ord. Man måste ju verkligen säga att de är extremt effektiva inom sjukvården nuförtiden. Enklaste sättet att kunna ställa diagnos är tydligen att skicka patienten fram och tillbaka hela tiden. Gärna till så många olika läkare det bara går. Intressant.

Litet Sällskap

Jag fick något oväntat ett litet sällskap här hemma idag. På väg till dagis i morse gjorde lillebror ett störtdyk rakt in i källardörren. Ett stiligt jack i pannan blev resultatet, så vi fick packa in oss i bilen och åka till sjukan en sväng. Lillebror blev snabbt ihoptejpad igen och har nu världens största bula och världens största plåster i pannan. Trots den dåliga starten på dagen så är han ändå glad, gosig och har energi till tusen. Synd att hans mammas energi inte alls är på samma nivå.

Ljuva Fruktansvärda December

Snart kliver vi in i den månad som för oss brukar vara smått hysterisk. Snart är det dags att dra igång med storstädning, adventspynt, födelsedagspresenter, ballonger, inbjudningskort, lussebullebak, tårtor och kakor, julklappsshopping, kalas efter kalas och julmatsinköp. December blir nästan alltid ett stort kaos för oss, mycket på grund av att jag och min sambo hade tillfälligt hjärnsläpp när vi skaffade barn med ankomst i december månad. Det är verkligen en bedrövlig planering att ha barnkalas och julafton inom loppet av ett par veckor. Jag tar därför tillfället i akt att be om ursäkt redan nu till alla mina vänner, jag kommer vara fullständigt osocial i ett par veckor framöver. Förmodligen nergrävd i presentpapper, bakning, ballongblåsning och dammsugning. Min sociala kompetens borde vara tillbaka någon gång i januari. Håll ut.

Himlen I Min Famn

Sentimentalt junk stod det här tidigare. Typ tomte, barn, vackert, musik bla bla bla.

Egentligen, Faktiskt...

Det märks verkligen att barn tar efter sina föräldrar. Särskilt sättet att prata och alla uttryck. Idag vid middagsbordet frågade jag min yngsta vad han hade fått för lunch på dagis " Ingen aning " svarade han. Hm? Kanske att jag har sagt något liknande någon gång. Så jag får väl själv börja fundera över mina ordval. Storebror däremot börjar alla sina meningar med att säga " egentligen, faktiskt... " och det är jag definitivt oskyldig till.

Ett År

Grattis till bloggen som fyller ett år idag. Tyvärr har vi inget att fira. Nästa år kanske. Eller kanske inte.

Status Quo

Det är ingen skillnad. Ingen förändring. Inget är bättre. Jag har inga svar. Allt är som vanligt en enda lång väntan på att någon ska hitta något. Något som inte stämmer. Det som är fel. Det som gör att hjärtat har tappat sin rytm. Lungröntgen visar att inget är bättre. Hjärtröntgen visar bra. EKG:t visar ungefär som vanligt, något bättre. Pulsen är hög. Inga fler prover. Inga fler mediciner. En remiss till hjärtkliniken och en ännu längre väntan var det jag fick. Orkar inte. Vill inte. Klarar inte av den här väntan längre. Nu kastar jag in handduken. Nu ger jag upp. Jag får helt enkelt lära mig att leva med att mitt hjärta inte slår som det ska. End of story.

Vitaminbrist?

Min kära utländska doktor hade som vanligt stavat fel i brevet jag fick, så inte konstigt att jag inte kunde finna så mycket information om den sjukdom han misstänkte. Nu har jag däremot fått rätt namn på det hypokalemi. Jag trodde att det var någon form av vitaminbrist som inte är så farlig. Det var visst betydligt allvarligare än så. Jag kräks av nervositet. Igen.

Endless Story

Då har vi klarat av lungröntgen nu också. Snälla A-L följde med som moraliskt stöd, skönt att ha någon att hålla i handen. Vad jag vet så gick allt bra, de säger ju i och för sig ingenting men det kändes bra. På fredag ska jag tillbaka till läkaren och då får jag förmodligen alla svar. Ett annat svar som kom med posten idag var dock mindre roligt. Fick ett brev från vårdcentralen. Mina blodprover visar på dåliga kaliumvärden? Vad nu det är. Hur som helst så skriver läkaren att han misstänker att jag har hypokaliemi ( akut kaliumbrist ), därför måste jag in och ta nya labprover. Visserligen är jag ju oerhört tacksam om de kan hitta något som förklarar hjärtklappningen, men nya prover är jag lagom sugen på. Känns som att jag inte har gjort annat den här sommaren/hösten. Suck. Men men, det är väl bara att bita i det sura äpplet. Så vi börjar väl om ännu en gång, med nya prover, nya svar, nya sjukdomar, nya läkarebesök och troligtvis nya mediciner. Någon vänlig själ som kanske vill byta liv med mig i ett par veckor?

Call Me Baggy

Här går det långsamt, allt utom hjärtat vill säga. Som tur var fick jag tag i läkaren idag, så nu får jag äntligen avbryta medicineringen. Skönt att slippa de där tabletterna som pajat min nattsömn och min hjärtrytm i en vecka. Inte för att hjärtat är bättre idag heller, snarare slår det hejvilt åt alla håll och kanter, men vad hade jag väntat mig?

Dagen på jobbet spenderade jag med att andas i en papperspåse. Av någon anledning börjar jag hyperventilera med jämna mellanrum, vet inte riktigt varför men gissar att det har med den där förbannade pumpen att göra. Hur som helst så är det pinsamt att sitta med huvudet i en påse. No more please.
På onsdag är det dags för hjärt/lungröntgen igen, tur att man har nåt att se fram emot här i livet. Oj vad skoj det ska bli.

Childrens World

Igår när jag mådde som sämst med feber och ett hjärta som studsade värre än tanterna på Friskis & Svettis, var sambon tvungen att åka och handla mat. Således blev jag ensam hemma med de två små i en timme. Förklarade lite pedagogiskt för mina pojkar att mamma är lite sjuk och orkar inte så mycket, så nu måste ni vara extra snälla en stund. Lillebror tittade lite bekymrat på mig och sa " men men... kanske du behöver en halstablett? " Åh vad jag önskar att vuxenvärlden var lika enkel och okomplicerad som deras värld är.

You Got Mail

Ibland är det lite spännande när posten kommer. Jag blir nästan lite förväntansfull när jag får syn på brevbäraren, särskilt om man väntar på något roligt eller speciellt.
I vanliga fall är det dock ytterst ovanligt att någon post överhuvudtaget skulle vara adresserad till mig ( till och med barnen får mer än vad jag får ), så döm av min förvåning när det damp ner två brev på hallgolvet idag - som båda var till mig! Lilla hjärtat som redan skenade i kroppen slog några extraslag till för att fira det hela. Men som alltid i mitt liv verkar min lycka vara extremt kortvarig. Det ena brevet var från folktandvården, de har bokat en tid för undersökning åt mig. Det andra var ifrån sjukhuset, jag ska tydligen in på hjärt/lungröntgen redan nästa vecka. Det är verkligen otroligt spännande när posten kommer, man vet aldrig vad man ska få för slags chock när man öppnar breven. Det här var ju verkligen jätteroligt tycker jag.

Loosing My Mind

Jag håller på att tappa förståndet. Antingen håller mitt lilla sjukdomstillstånd på att försämras eller så är det hjärtmedicinen som får hela kroppen att slå bakut.
Jag sover knappt sen jag började äta betablockerare. Hade hoppats att hjärtat skulle lugna ner sig ordentligt nu. Visserligen är det lite lite bättre dagtid, men herregud vad det där hjärtat löper amok på kvällarna. Ibland fullkomligt rusar det i kroppen för att i nästa sekund slå långsamt, hårt och helt ur rytm. Mellan varven hugger det dessutom till i bröstet, så hårt att dödsångesten genast knackar på dörren. Försök att sova då. Andningen är helt knäpp, jag får ytligandas och kippa efter luft när dunket är som värst, till slut känns det nästan som att jag får kramp i lungorna. Stresshormonerna minskar inte direkt, snarare är hela jag ett enda stort nervvrak just nu. Till råga på allt går det inte att få tag i min kära läkare, och jag får inte avbryta medicineringen själv.
Nu vill jag faktiskt inte vara med längre.

Why

Jag har mått så bra på sista tiden, känt att krafterna har börjat återvända. Jag har varit piggare, friskare och framförallt gladare sen febern släppte i september. Tyvärr varade glädjen inte så länge.
Var på återbesök hos läkaren idag för eventuell fortsatt sjukskrivning. Visade sig där att jag hade feber, en puls på 100 och hjärtflimmer. Många blodprover blev det, en remiss på ny lungröntgen och dessutom tänker de röntga hjärtat, nya blodtryck och ny medicin mot hjärtat ( betablockerare ). Känns som att jag är tillbaka på ruta ett. Ny utredning, mer feber och ett hårt dunkande i bröstet. Nu orkar jag inte längre, jag vill bara lägga mig på golvet och skrika och gråta som ett litet barn.

Gräsänka

Dagens sämsta: Ensam hemma med kidsen hela långa dagen plus kvällen ( sambon ute på galej )
Dagens nytta: Tvättat vinterkläder.
Dagens barnaktivitet: Pärlplattor. Pärlor på golvet, pärlor under bordet, pärlor i hallen, pärlor i barnens munnar - pärlor överallt.
Dagens minus: 1200 kronor fattigare efter att storebror fått vinterkläder.
Dagens plus: Bara två dagar kvar tills mamsen kommer & bara tre dagar kvar tills syster kommer!
Dagens visdom: Den som inte griper lyckan när han har den, han har heller ingen rätt till att beklaga sig när den vänder honom ryggen.

Kvällen

Kvällens middag: En avancerad Stinas kyckling.

Kvällens miss: Glömde ställa om armbandsklockan igår och sprang förtvivlat till dagis idag i tron att jag var en timme sen.

Kvällens höjdpunkt: Prison Break

Kvällens tråkigaste: Tvättberget.

Kvällens bästa: Allt snacks som blev kvar från festen, buffé till tv:n!

Dagens

Dagens outfit: Sunkiga mjukisbrallor med knän på.

Dagens måste: Alldeles för mycket kaffe och cigaretter.

Dagens ångest: Måste ut i regnet för att hämta barnen på dagis.

Dagens glädje: Leeeeedig.

Dagens aktivitet: Facebook

The Day After

02.45 Dricker en pripps energy i soffan och stirrar på alla glas, tomburkar, skålar och rödvinsfläckar. Gör absolut ingenting åt röran. Börjar bli bakis.
03.00 Kryper i säng, drar tillbaka klockan en timme och mår plötsligt förträffligt bra.
09.00 Vaknar. Tittar på klockan. Tittar på sambon. Känner lukten av gammal fimp, öl och vin. Somnar om.
11.45 Vaknar. Flyger upp ur sängen. Så här länge sover jag aldrig. Väcker sambon, han vill inte kliva upp.
11.55 Inser att det är omöjligt att duka fram frukost i vårat överbelamrade kök. Plockar tomburkar, torkar rödvinsfläckar, går ut med sopor och kör en diskmaskin.
12.30 Väcker sambon och frågar om han vill ha frukost. Nej, han vill sova.
12.45 Äter frukost och dricker många koppar kaffe framför datorn.
13.30 Väcker sambon igen och säger att han inte får sova längre.
13.45 Tittar igenom kameran och garvar hysteriskt. Tycker synd om vissa av mina kamrater som troligtvis inte mår så bra idag.
14.30 Farmor ringer och säger att de kommer med barnen om en halvtimme.
14.35 Nicke panikdammsuger lite och har ont i huvudet.
15.05 Mina barn kommer hem. De är inte det minsta bakis och visar noll förståelse för våran dagen-efter-trötthet. Slut på lugnet.
15.52 Sätter på ugnen, ugnspannkaka blir bra. Det tycker inte barnen, mamma struntar i det.
15.55 Vill spola tillbaka tiden till igår. Så kul var det länge, länge, längesen jag hade. Ler åt alla galna bilder syster lagt upp. Igår var verkligen en night to remember. Kommer leva länge på det här.

Saturday

Snart är det äntligen dags att fira ordentligt! På lördag kommer alla roliga vänner hit och firar lite med oss. Ska bli så sjuuukt roligt! Dessutom är barnen bortlejda över helgen så nu är det verkligen upplagt för party!
See you saturday friendly ones!

Eye Candy

Snyggare än så här blir det bara inte

.

Forever Young

Hemma igen efter den intensiva helgen. Precis som jag trodde så känner jag mig lite halvbakis fortfarande, men det var det väl värt. Jag fick ju till och med chansen att vara ung för en kväll och leka burken och röda vita rosen med the youngsters mitt i natten. Även om jag kände mig som en tonåring igen så påminde kroppen mig lite hårt om att jag inte alls är särskilt ung längre. Har träningsvärk i princip överallt, och mitt stackars hjärta fick sig en ordentlig chock av den häftiga löpningen. Är ju inte riktigt van vid att krypa i buskar, springa som en tok och gömma sig i små mörka utrymmen. Men oj vad kul det var, och oj vad lättroad jag är nuförtiden!

Away

Då packar vi ihop la familia och sticker till landet över helgen. Kan väl inte direkt påstå att jag är jätte uppladdad för en lååång helg med sambons släktingar, men vinboxen är som tur var nedpackad den med, så förhoppningsvis ska jag väl överleva. De är ju rätt så duktiga på att hälla i sig alkohol i tid och otid där nere, så jag har väl en ordentlig bakisvecka att se fram emot. Bjuder på den absolut bästa partymusiken så länge, så ni blir på helghumör. Enjoy!

Drogad

Läste på texttv förra veckan att facebook är rena rama drogen. Forskare sa att man blir beroende, att man bara måste komma åt en dator för att kunna gå in på sin sida, till och med på sin arbetsplats. Vad gäller mig så stämmer det på pricken. Jag är fullständigt nerdrogad.

Funny Life

Partyt i lördags otroligt kul! Dock så lämnade jag kjolen hemma och drog på mig ett par kortbyxor i stället ( jo ni läste rätt ). Har nämligen kommit fram till att det är roligare att se rolig ut på festerna än att se snygg ut. Jag har ju inte direkt nån att impa på längre, har ju redan sambo och barn och samtliga av mina vänner vet redan hur jag ser ut uppklädd. Alltså passar det min personlighet perfekt att va skojig både på utsidan och insidan. Och av nån lustig anledning har man roligare då också. Kanske för att jag har ganska så lätt för att släppa loss nuförtiden? Livet är helt enkelt så gaaaalet roligt just nu, shit vad jag mår bra! ( Dock så undrar jag varför den där mössan åker på så fort jag har lite alkohol i kroppen? )

Ready To Rumble

Imorgon är det dags igen. Jo jag vet - party varenda helg, men jag har ju lite att ta igen nu efter min sjuksommar som var allt annat än rolig. Så på lördag drar vi på oss stövlarna, den hemska rocksminkningen ( enligt sambon ) och kanske eventuellt en kjol. Den senaste är lite tveksam eftersom jag ser ut som en jätte baby i både kjol och klänning. Humöret får helt enkelt utvisa. Kul kommer jag förhoppningsvis att ha i vilket fall som helst, tyvärr ska jag jobba på söndag - bakis. Det kan bli riktigt intressant.

Gladare Igen

Så nu är jag inte lika arg längre. Dels så fick jag ju göra av med lite ilska i mitt brev till styrelsen, och sen har mina andra lite trevligare grannar skrivit ett upprört brev till samtliga i föreningen om det som hände. Nu känns det lite bättre. Dessutom fick jag ju en härlig liten shoppingrunda med Anna, och efter den kändes allt betydligt roligare. Blev inte så mycket handlande som jag hade velat men mitt armband fick i alla fall en ny kula!

Sjukbubblan

Då var man äntligen tillbaka till verkligheten igen, tiden i sjukbubblan vill jag helst bara glömma. Läkare, sjukhus, röntgenapparater och vårdcentraler vill jag inte se på väldigt väldigt länge ( helst aldrig ). Nu ser vi framåt istället, much more fun.
Igår stod jag återigen på hotellet efter att ha varit borta i fyra månader. Kände mig lite nervös och osäker när jag klev innanför dörren ( var ungefär som första dagen på jobbet ). Den lilla nervositeten släppte dock snabbt när jag blev inkastad i allt på en gång, kunskapen satt ju i benmärgen, men shit vilket tempo det är där nere. Inte konstigt att man blir trött. Samtidigt är det på något lustigt sätt tryggt och skönt att allt är precis som vanligt. Härligt att vara tillbaka i det verkliga livet igen, men den här gången tänker jag stålsätta mig ordentligt mot stressen, för i sjukbubblan vägrar jag att hamna igen.

Beautiful Childhood

Lyckligare Än Lyckligast

Jag har själv lite svårt att tro det, och vet inte riktigt om man vågar hoppas heller, men hör och häpna; jag är så gott som frisk igen!! Idag ringde läkaren, mina prover såg kanonbra ut, och igår släppte faktiskt febern. Alltså är jag feberfri för första gången på månader! Kan knappt fatta att den här oändliga soppan äntligen börjar lida mot sitt slut, snart återgår faktiskt livet till det normala igen. Overkligt. Visserligen skulle jag inte ropa hej riktigt än eftersom febern kan komma tillbaka, men jag mår faktiskt bättre än jag har gjort på väldigt, väldigt länge. Mitt lilla hjärta slår lite i otakt med dubbelslag och konstigheter, men enligt läkaren är det helt ofarligt och kommer att gå över, så det kan jag ju faktiskt leva med.
Och alla ni fantastiska, underbara... TACK för att ni har funnits där, stöttat, lyssnat och peppat, utan er hade jag inte orkat. Min tacksamhet är enorm.
Tänk att lilla sjuklingen håller på att förvandlas till Pernilla igen, grattis till mig!

Oväntat?

Som vanligt tvingar Tilda mig under vapenhot att lista åtta oväntade saker om mig själv. Svårt att säga vad som skulle vara oväntat... Men fine, vi leker väl:

1. Jag har kvar mina cravings från gravidtiden, ibland kan jag äta kebab varenda dag.
2. Efter tre misslyckade slutarökaförsök på raken börjar jag lite smått att ge upp hoppet ( även om jag naturligtvis låtsas att jag är laddad till tusen på att försöka igen )
3. Jag har utvecklat en fin egenskap på sista tiden, hämndbegär.
4. Jag har sjukt många tvångstankar, en av de är att om jag inte oroar mig för saker och ting tillräckligt mycket så kommer det att hända.
5. Jag har sparat mina oversize, gravida bomullstrosor med inbyggt häng där bak. Ibland sätter jag faktiskt på mig de också.
6. Jag kan numera titulera mig hobbyalkis.
7. Jag sitter inne på universums största hemlighet och måste hålla på den ett tag till.
8. Jag äter godis SJU dagar i veckan - japp, sockerberoende.

Yesterday

Dränka sorgerna i alldeles för mycket vin funkar varje gång. Så även igår, dock så önskar jag att man kunde radera ut dagen efter.

Sjukstuga Igen

Det räcker tydligen inte med att en i familjen är sjuk. Idag ringde de från dagis, sambon fick åka och hämta killarna. Lillebror har tydligen gråtit mest hela dagen och klagat över att han haft ont i örat. Så nu var det litens tur att besöka mitt stamhak - sjukan. Mycket riktigt har han åkt på en öroninflammation. Så nu är vi två gnällspikar med feber här hemma.

Mitt Hjärta

Gårdagens sjukhusbesök gick sådär. Först höll jag på att svimma när de tog blodprover ( vilket är första gången någonsin, jag brukar inte vara känslig för sånt där ), sen gick inte EKG:t riktigt som jag hade tänkt mig. När jag har kollat upp hjärtat tidigare har sköterskorna direkt sagt att det ser bra ut - men att det tickar lite fort. Igår sa hon ingenting. Inte ett ord om att det såg bra ut, absolut ingenting om vad hon såg. Bara att min läkare ska ringa så fort han har tittat på EKG:t. Vad betyder det? Jag som är så nojjig över minsta lilla gick ju hem med universums största ångest. Så nu ska jag än en gång gå runt och vänta på jobbiga provsvar. Det är ju väldigt lätt när tålamodet är helt slut.

Tålamod

Imorgon blir det sjukan igen då, lite nya prover och ett nytt EKG. Ska bli skönt att få det överstökat, förhoppningsvis ser det bra ut, för ärligt talat så kräks jag på att vara sjuk nu. Tre månader med feber och läkaren tycker att jag ska ha tålamod. TÅLAMOD?? Tycker jag har haft ett oändligt tålamod, men vad f-n vilken människa har feber så här länge? Nu orkar jag helt enkelt inte vara sjuk längre, och kom inte till mig och snacka om tålamod för då brister det.

Tomorrow

If you would only treat me right
I´d stay here by your side
But I am down to my last cry
So I´m leaving you goodbye
You turned away from opportunities
To sit and talk things through
But now when I say I´m leaving you
You have so much to proof

So long to all my pain
Goodnight to my heartache
Goodbye sorrow I wont cry no more
I´m leaving tomorrow

Stop writing me sweet letters and
Calling me on the phone
We argued constantely when I saw you
always left me in the cold
I made the choice to finally go
Cause I can´t stand this pain
It´s time for my last tear to fall
and me to smile again

Sorrows and heartaches goodbye
I´m leaving you
Don´t wanna meet again
has got to be the end, the end

The sun will finally shine on me
and clouds will drift away
There´s something that´s in store in me
That´s my brighter day

Now I just can´t wait
tomorrow´s too late
I´m leaving you today

Regn Hos Mig

"Allrakäraste vän, ett måste du veta!"
Det gjorde så ont i hjärtat på mig just då."Nej", sa jag. "Jag vill inget veta."
"Jo, ett måste du veta", fortsatte hon.
Då slutade blommorna att sjunga och träden att spela, och jag kunde inte längre höra bäckens melodi.

The Dark Side Of Me

Back to the dark side of myself.

För Mycket Av Det Goda

Apropå absolut ingenting så börjar mitt vinbox-pimplande att bli lite överdrivet. Bakis idag igen. Fest igår undrar ni? Nope. Jag roade mig med att titta på tv och dricka ohämmat. Slutade med att jag blev duktigt onykter, satte en sax i pannan och skällde ut sambon för att han aldrig sätter in fotografier i ramar? Ja jag drack lite mycket.

Shimmy Ya

Förrut dög det minsann med Pippi, nu är musiksmaken en helt annan. Plötsligt dansar barnen till mina gamla skivor i vardagsrummet. Just nu är favoriten denna; Shimmy Shimmy Ya. Man får väl vara glad över att de inte förstår det språket än.

Friday Night Out

Igår blev jag inte av med febern förrän klockan var elva på kvällen. Men shit vad jag piggnade till då! Tur att min nyfunne vän var lika partysugen som jag, så det blev en spontan utekväll i sista sekund. Jesus vad kul vi hade. Lite väl mycket dricka och lite väl pinsamma fotografier, men hey det här gör jag om anytime.

Lyllos Mig

Så blev det till att fira förlovningsdagen ensam då. Ett glas rött framför datorn, lyllos mig. Fästmannen är på styrelsemöte, men inte kan jag vara arg för det, inte när han kom hem med världens finaste armband med denna sten på. Och ja det står I love you på den. Som sagt var, lyllos mig.

My Love

Fem år med ringen på fingret och fortfarande oförskämt lycklig.

Nails

I helgen var vi hos mamma och firade hennes 50-års dag. Grymt kul och grymt mycket folk. Och självklart var jag snyggast på festen med mina underbara naglar som Anna fixat!

Igår

Igår var en väldigt bra dag. Så skulle jag vilja att alla dagar var ( förrutom att jag hade feber och totalt missade en tid på vårdcentralen ).

* Först en frukostdate med Anna och en väldig massa kaffe.
* Lunchdate med Anna och ytterligare en vän
* Spontan shoppingtur till stockholm med vännerna ( jag fick nya jeans! )
* Micromatsmiddag med Anna och efter det ett par glas rött på balkongen

Precis så borde alla mina dagar vara, mera shopping, vin och kaffe tack!

Take Good Care Of My Baby

Alla mina vänner har en förmåga att lämna mig helt plötsligt. Nu ska min absoluta favorit-kille dumpa mig för Åland ( av alla ställen? ). Vad ska alla dit och göra? Vad är det som är så speciellt med Åland? Ta hand om min cutie alla ålänningar, ni kommer att älska honom lika mycket som jag gör ( och förhoppningsvis lär ni få se en hel del av mig framöver, lider redan av separationsångest ). Så nu har jag alltså en tredje anledning till att jag måste sätta mig på den där båtjäveln.

Rosa Moln

Så har de efterlängtade provsvaren änligen kommit. För första gången den här sommaren fick jag ett positivt besked. Proverna ser bra ut! Sjukdomen är på upphällningen och inom ett par veckor bör jag vara helt återställd. Det enda negativa är att jag kan få dras med febern i ungefär en månad till, men hey det kan jag leva med nu när jag vet att jag är på bättringsvägen! Känns nästan lite overkligt att den här soppan börjar lida mot sitt slut. Idag svävar jag på små rosa moln!

Helgen

En skön helg blev det i alla fall. Lagom med aktiviteter, en hel del städning och mysiga balkongkvällar med fina A. Tur att jag har någon som hjälper mig att dricka upp allt vin ( Ja det börjar bli lite varning nu ).

Provsvar

Om ungefär en timme kommer läkaren att ringa och ge mig mina provsvar. På ett sätt hoppas jag att de inte hittar något fel, men samtidigt hoppas jag att de gör det. För hittar de ingenting finns det ju inte något som förklarar varför jag har feber. Och jag orkar inte göra en ny utredning. Håll tummarna.

Vin med mig?

Idag bara måste jag få dricka vin. Boxen står där i köket och vinkar åt mig varje gång jag går förbi. Någon vänlig själ där ute som vill hålla mig sällskap? Eller måste jag sitta själv på fyllan och fåna mig?

Förbannade Feber

Snart är semestern över. Åtminstone för min lilla familj. Själv är jag ju hemma och sjukskriven ett tag till, dock är det lagom mycket semester att vara dålig hela tiden. Febern släpper inte och har snart hållt i sig i sex veckor (!). Var tillbaka på sjukan igår för att ta nya prover och träffa läkaren, sjukdomen måste ju följas upp. Läkaren hade hoppats och trott att jag skulle vara på bättringsvägen nu, men febern talar ju för motsatsen. Så nu väntar läkaren på provsvaren och jag väntar på ett slut på eländet.

Hemma

Hemma igen ifrån mamsen, det är inte utan att man längtar tillbaka lite till lugnet. Skönt att vi snart är där igen.

Veckan

Bjuder på lite bilder från veckan som gått, den har varit händelserik, trots att vi mest har varit på hemmaplan. Imorgon blir det dock lillsemester igen, en hel vecka hos mamsen i värmland.


En dag besteg vi berg.


Sen gav vi oss ut på en äventyrlig cykeltur.



Efter det hann vi med en karusellgunga i nöjesparken.


En dag bar det av ut på sjön.



Lite cirkusuppvisning hann vi också med.

Naturligtvis blev det även en del sol...


... och bad!

Ögonsjuk

Den sista juli skulle min sjukskrivning ha gått ut, jag skulle vara pigg, utvilad och ärtig och studsa tillbaka till jobbet med en stor dos energi. Tyvärr känner man sig lagom energisk när man har haft konstant feber i ett par veckor. Dessutom verkar min lilla sjukdom ha satt sig på ögonen också, så numera har jag gråa, dimmiga fält som jag måste försöka se igenom. För ett par dagar sen fick jag i alla fall tag i en läkare ( dock ingen av mina eftersom alla har semester... grr ) som sjukskrev mig ett par veckor till. Dessutom skulle han snabba på saker och ting så att jag får komma tillbaka för fler prover ganska så snart. So far so good. Men sen började han prata om att ta prover ifrån lungorna och på sjukskrivningspapprerna har han skrivit något om bindvävssjukdomar ( ? ) och utredningar. Den läkaren gillar jag inte, jag vill ha tillbaka min vanliga.

Vilda Western

Att våran lilla stad är rena rama vilda western har vi ju vetat ett tag. Att det är pang-pang till höger och vänster varje helg visste vi också. Däremot så bor vi i en lite lugnare del av stan och upplever sällan något stök eller bråk, åtminstone fram till igår. Men när någon skjuter paintball på vårat fönster mitt i natten börjar man direkt packa flyttlådor i huvudet. Plötsligt låter Kiruna ganska så attraktivt.

URsnygg

Igår var det shoppingdags igen, jag behövde dränka sorgerna lite och A shoppade för att fira. Förutom ett fynd så passade jag på att uppgradera min klocka några hack. Kolla in skönheten!

Egofråga

Ibland har jag lite svårt att bestämma mig för vad som passar bäst. Kort och ljust eller långt och mörkt?

Ljust?

Mörkt?

Snyggsupa

Det absolut bästa med den här sommaren ( som inte direkt kommer gå till historien som särskilt bra överhuvudtaget ) är att jag har haft en bra ursäkt till att dricka alkohol i tid och otid. Tur att söta A gör mig sällskap i mina försök att supa mig snygg. Titta bara vad läcker man blir efter ett par glas.





( Knallrosa läppstift??? )

Rökaren

Jag är en person med väldigt, väldigt svag karaktär. Trodde jag skulle sluta röka nu när jag fick reda på att mina lungor var trasiga. Det började ju så bra. Rökte mindre och mindre för varje dag som gick för att till slut röka den sista cigaretten. I hela sex dagar klarade jag mig utan mina giftpinnar. Sen kom jag hem från semestern. Genast befann jag mig på balkongen igen och såg till att reducera min lungkapacitet ytterligare. Jag fattar verkligen inte hur man ska kunna leva utan de där cigaretterna, hjälp!?

Shabby

Läste i en tidning häromdagen att Shabby är chic. Svenska folket har tydligen blivit trötta på heminredning. Många verkar ha ledsnat på finastemodernastehemmet-tävlingen. Vi har ju helt enkelt en sanslös tur för vår lägenhet är Shabby från golv till tak, så nu är den lilla knarkarkvarten på modet också, utan att vi har lyft ett finger! Fantastico.

P vs N

Min kära sambo brukar beklaga sig med jämna mellanrum över mitt shoppingbeteende. Och visst jag handlar en väldig massa pryttlar ( nödvändiga och icke nödvändiga ), men det kostar sällan skjortan. Jag köpte nya solbrillor häromdagen, och sambon ( som redan har tre par snuskigt dyra märkesglajjer ) köpte ett par som kostade dubbelt så mycket som mina. Jag köpte dessutom en topp ( billig, billig ) och N kontrade med att köpa ett par jeans ( bra märke = bra mycket pengar ). Min klocka kostade sanslösa 300:- och sambons klocka kostade 30 000:- ( nope jag överdriver inte ) Så frågan är vem som egentligen bränner mest pengar?

Vindate

Riktig bakisdag. Jag och min söta vän A tyckte det var en bra idé att pimpla vin på min balkong i sex timmar igår. Kul hade vi och snygga naglar fick jag, men duktigt vad sliten man är idag. Tröttast, snurrig och huvudvärk, men det är det ju värt! Ska nog bo bakom mina glajjer idag.

Glajjer

Feber vill man ju gärna ha under semestern. Kanske var jag lite förhastad när jag bestämde mig för att förtränga att jag är sjuk, för min lilla sjukdom ville minsann inte bli bortglömd. Hur som helst så blev dagen ganska så lyckad ändå. En liten ( eller nja, ganska så lång ) shoppingrunda på stan, en glass i solen vid vattnet och sen kebabmiddag ute i parken på kvällen. Dessutom fick jag äntligen tag i ett par solbrillor. Kostade en slant - men det var det värt! Kolla in mina nya glajjer! ( Jag har feber och orkar därför inte bli snygg på bild )

Klänningen

Måste bara få bjuda på en bild ( så här en sex månader i efterskott ) på mig i den klänning jag fick låna av min kusin när vi skulle på bröllop i Januari. Mycket bättre än att gå i jeans, och uppenbarligen har vi nästintill identiska kroppar också eftersom den satt så galet bra. Tack igen Tilda, I owe you big time.

Semester

Hemma igen efter den första semesterveckan! Sju härliga dagar i småland med min söta, lyckliga familj. Har bestämt mig för att förtränga min sjukdom ett tag och bara ha semester, det förtjänar vi. De första dagarna har börjat bra med sol, Astrid Lindgrens Värld, bastu, lek och som vanligt på tok för mycket rödtjut. Men oj vad bra man mår när man får tömma en bag in box, mycket mer av den varan tack!

Väntan Är Över

Av två onda ting så blev det i alla fall det minst onda. Jag har inte cancer. Är otroligt lättad över det. Däremot fick läkarna rätt, det var som de trodde jag har fått en systemsjukdom. Den har satt sig på fotleder, lungor och hjärta. Även om det känns rätt så tufft just nu så är jag ändå glad att väntan är över. Nu måste jag blir frisk igen, även om det kommer att ta tid.

Ågren

Läkaren ska ringa mig idag. Vet inte om alla provsvar har kommit eller om han kan säga vad som är fel, men jag kräks av nervositet.

Klar

Skiktröntgen är avklarad. Obehagligt. Och obehagligare blev det när de sprutade in kontrastvätskan. Man vill ju inte direkt känna hur det rinner i blodådrorna. Hur som helst så var jag extremt duktig och gjorde precis som de sa så jag fattar inte varför jag inte ens fick ett bokmärke.

Lockar?

Med eller utan krullar?

( Ni får ha överseende med bristen på smile )

En Timme Kvar

Nu är jouren över. Om en timme smäller det... eller så kan man ju inte säga... snart gäller det. Eller nja... Snart är det dags för skiktröntgen. Klockan två närmare bestämt. Får ju inga svar idag men är duktigt nervös ändå. Inget man ser fram emot när man har cellskräck. Håll tummarna att alla organen ser ut som de ska göra.

Mina Stjärnor

Sötaste barnen i världshistorien, och de är mina, bara mina. =)

Jour

Jag är ett purjo. Var helt övertygad om att jag skulle på röntgen imorgon. Det skulle jag inte, den var idag. Som tur var fick jag syn på remissen på förmiddagen så jag hann i panikfart ordna med lite praktiska saker ( som skjuts till exempel ). Men vad spelade det för roll, en timme innan röntgentiden ringer de från sjukhuset och avbokar. Deras maskin är trasig. De vet inte när den blir lagad eller hur lång tid det kan ta. Min fantastiska tur gör sig påmind igen. Nu ska jag alltså ha jour i dagarna som kommer, när de ringer ska jag rusa ner till sjukan. Spänningen stiger i raketfart.

Öl Utan Lunch

Det blev ingen vinlunch igår ( söta A sjuk ) men väl en öl ( utan lunch ) med lillesyskonen. Mycket trevligt, men efter tre öl i solen var jag duktigt snurrig. Alkohol är bra ibland, inga bekymmer, man är lycklig var dag. Hakuna Matata.

Mera Vin

Igår tyckte jag att det var dags att dränka mina sorger och få se något annat än sjukhusväggar och insidan av vår lägenhet. Så jag tryckte ner mina sargade fötter i ett par stövlar, kladdade på lite klet i ansiktet och hängde med grannen ut på krogen. Efter ett par öl blev kvällen plötsligt väldigt rolig, och eventuella sjukdomar var som bortblåsta. Så A; jag måste nog tacka ja till den där vinlunchen på måndag. Ständig fylla är mycket bättre än ständig oro.

Meningen Med Allt

Ibland är det svårt att finna en mening med allt. Särskilt när man inte mår bra. Syster skickade denna till mig för ett tag sen, och varje gång jag ser den vet jag vad meningen är.

Varför?

Dagarna går upp och ner. Ibland mår man lite bättre, ibland är man nära att ge upp. Varför händer det här? Och varför händer det mig? Och vad sjutton är det som är fel på mig? Väntan gör att jag blir knäpp, snart orkar inte hjärta och sinne längre.

Tur att Josh finns när man behöver lätta på trycket.

Josh

Sick And Tired

Snacka om att jag börjar känna mig otursförföljd nu. Inte nog med att det poppar upp nya sjukdomar till höger och vänster så fort jag sätter min fot innanför en vårdcentral/sjukhus, när jag för en gångs skull måste ta mig utanför dörren så är det klart att regnet ska stå som spön i backen. Det är ju inte alls svårt att hoppa på kryckor med ett paraply i handen. Hur jag och alla mina penionärskrämpor, trasiga kroppsdelar och handikappade fötter ska ta sig upp till vårdcentralen är en annan gåta. Mitt liv är verkligen otroligt spännande just nu, man vet aldrig vad jag ska få för roliga sjukdomar nästa dag.

Sickandtired

Bra Eller Dåligt?

Min ena fot mår lite bättre idag. Svullnaden har lagt sig lite, tyvärr. Jag säger tyvärr för att de sprutade in cortison i fotleden igår, och om foten blir bättre kommer de även att sätta in cortison i den andra. Och jag vill aldrig någonsin mer ha en nål i mina fotleder.

Chocktillstånd

Om jag inte visste vad smärta var innan så vet jag det definitivt nu. Trodde jag var på ett vanligt läkarbesök när en ortoped kom in och punkterade fotleden på mig för att få ledvätska. Det liknade ingenting jag någonsin varit med om. Inte nog med att jag skakade som ett asplöv och att det svartnade för ögonen flera gånger, dessutom fick jag kramp i båda händer. Jag föder hellre barn tio gånger om än gör om det här. Chocken efter smärtan och skakningarna släpper inte. Det här var definitivt den värsta skräckupplevelse jag någonsin varit med om.

Stoppljus

Inte nog med att jag redan ser ut som ett stoppljus på fötterna och har ont överallt, nu har de ( sköterskorna ) snyggat till min arm också och fixat lite mer ont. Allvarligt talat så vet jag att man inte ska se ut så här efter ett blodprov, de måste helt enkelt ha punkterat halva armen.

Imorgon Är Idag

Då var det snart dags då. Det blev inte direkt överdrivet med sömn inatt, så nu är jag trött, febrig och nervös. Det värsta är kanske att jag ska sitta där själv och ta emot domen. Försöker tänka positivt, men det är ju inte helt lätt. Inte många timmar kvar nu. Wish me luck.

Dagen Imorgon

Hemma igen och tillbaka till vardagen. Dagarna hos lilla mamma har varit fyllda med lugn och roligheter, nätterna däremot har varit hysteriska med smärtor, feber, svettningar, ångestattacker och hjärtklappningar. Nu börjar den långa nedräkningen. Imorgon kommer jag att få de första provsvaren. Timmarna dit känns outhärdliga.

Flyr Från Overkligheten

Nu packar jag ihop mina sargade fötter, mitt trasiga hjärta, mina skadade lungor och mitt nedbrutna psyke och åker till mamsen över helgen. Snart är gränsen nådd för vad min lilla kropp och själ orkar med. Förhoppningsvis kanske vi kan tanka lite ny energi hos mamma. Om inte annat så flyr vi ifrån ångesten ett tag, om det går. Och kanske vi kan drömma och börja hoppas igen att en dag, en dag är jag frisk igen.

En Dag Till

Månen frågade mig:
- Varför gråter du?
Jag svarade:
- Vad skulle du ha gjort om himlen lämnade dig?

Svart Måndag

Igår blev det då ytterligare en tur till akuten. Ont i fötterna, hjärtat rusade och den förbannade febern vägrar släppa taget om min kropp. Mera prover blev det. Sönderstucken i bägge armar efter tio rör med blod. De kollade fötterna, pulsen, hjärtat, lungorna, blodtrycket etc. Men... ingen vet fortfarande vad som är fel. Fick åka hem strax efter elva igår och komma tillbaka för en tid för röntgen klockan sju i morse. Svaren på blodproverna får jag inte förrän på måndag. Men röntgenbilderna visade det jag mest fruktade. Jag är räddare än jag någonsin har varit i hela mitt liv.

Långt Ifrån Party

Förresten så blev det inget maskeradparty för mig inte. Lite jobbigt att sitta i ett hörn med två dunkande fötter, feber och hjärtklappning. Släpa på kryckor och dessutom behöva vara nykter, nej tack. Så sambon drog iväg i full fotbollsdomarutstyrsel med visselpipa och de röda och gröna korten laddade, alldeles själv. Barnen är hos farmor och farfar, så för mig blir det en ensam, orolig och lååång lååång lördagkväll.

Hundratjugonde Läkarbesöket

Då är man stammis nere på akuten också. Som tur var ( trodde jag i alla fall ) fick jag samma läkare som hade hand om mig i måndags. Han tittade på fötterna och slopade snabbt min rosfeber-diagnos. Sen blev det en ny sänka, som lustigt nog har stigit sen i måndags. Det gillade han inte. Den skulle ha sjunkit kraftigt sa han eftersom jag äter penicillin. Sen klämde han sönder fötterna på mig och började fundera på vad som var fel. Han såg sedan ut som en fågelholk han också, han fattade inte. Sen började han skrämma upp mig med teorier om njurar som läcker (??), reaumatiska sjukdomar, levern, inflammationer i lederna och veneriska sjukdomar ( hallå?? ). Men eftersom han inte kunde säga vad det var måste jag vänta tills på måndag då de ska ta ungefär sjutusen prover. Så det blev en remiss till röntgen, ytterligare en medicin ( suck ) och en orosfylld, ångestladdad helg att se fram emot.

Hundranittonde Läkarbesöket

Foten inget bättre. Febern vägrar ge med sig. Alltså blev det till att söka sig till vårdcentralen igen, och en tid hos en förvirrad läkare med universums sämsta svenska.

Konversationen löd:

" Varför du har stukat dig? Vad du motionerar? "
" Eeeh? Nääe... jag har inte stukat foten. Jag motionerar ingenting. Jag har fått en inflammation. "
" Aha. Varför du har feber? "
" Haha. Jaa.. det undrar jag också? "
" Ok. Varför foten lila? "
" Bra fråga. Jag vet inte. "
" Varför du har kryckor? "
" För att jag inte skulle belasta foten. Därför fick jag kryckor. "
" Du har gikt? "
" VA? NÄÄ... Vad är det för nåt? "
" Kanske du har gikt... "
" Jaha. Hur vet man det? "
" Eeeh... vi ska ta prover. Varför andra foten svullen? Du har stukat? "
" Nej då, kanske jag har belastat den lite mycket? "
" Det här blåa streck doktorn har ritat? Han har ritat slarvigt? "
" Va? Har han. Inte vet jag, tror han ritade ganska så bra. "
" Aha... Vänta jag ska fråga kollega... " ( Doktorn försvinner stressad ut och kommer tillbaka inom en minut. )
" Ingen kollega. Jag förstår inte. Vad är fel? "
" Jaa... jag skulle ju komma tillbaka om det inte var bättre efter ett par dagar. "
" Ok. Vi ta prover på måndag, jag prata med min bror, jag ringa dig på tisdag om provsvar. "
" Va? På tisdag? Din bror? Jaha... ja, tack då. "


Läkaren visste och förstod mindre än jag. Alltså blir det akuten igen om en timme. För inte fan tänker jag gå hela helgen och tro att jag har gikt? Vad fan det nu är, men det låter som nåt som gamlingar får.

Fotbilder Igen

Min äckliga, förbannade, fula fot igen.