Overtime

Jobba, äta, jobba, äta, jobba, sova. Mer än så gör jag inte just nu. 13 timmar på jobbet i måndags, 11 timmar i tisdags och 11 timmar igår. Byta datasystem tar på krafterna och all den lilla energi som finns kvar går åt till att jobba. Misstänker att jag kommer att vara fullständigt slutkörd i jul. Känns ju lite surt, jag skulle behöva ta semester en vecka innan julledigheten för att orka vara ledig. Vet inte riktigt hur jag ska hinna med allt? Jag har (ja nu har julstressen verkligen satt sina klor i mig) inte ens börjat handla julklappar än. Inte en enda liten julklapp är klar. Jag kommer att få panikhandla allt i sista sekund - vilket jag avskyr. Stressen på jobbet är en sak, stressen privat är en helt annan, och dessa två kombinerat kan inte bli annat än pannkaka.

Just nu känner jag mig lite låg. Dels för att jag helt enkelt inte hinner med allt jag vill göra och dels för lite jobbiga sjukdomsbesked i familjen. Hur kommer det sig att vi aldrig får må bra hela bunten samtidigt? Är vi för många? Eller är det bara så att vi har en herrans massa konstiga gener i släkten som gör att vi får den ena udda sjukdomen efter den andra? Orättvist tycker jag. Därför tänker jag endast önska mig två saker av tomten i år; Att vi alla får vara friska och att dygnet blir 36 timmar långt.