Too Much Fun

Idag är en sån där övertrött dag när skrattanfallen har avlöst varandra. Jag fullkomligt bröt ihop på jobbet idag när min kollega var tvungen att läsa upp vår meny i telefon till en herre. Den där menyn är inte av denna värld, långa oförklarliga ord som tryfferad, terrine, tryffelemulsion, örtcoulis och lubbfilé, för det första går de knappt att uttala och för det andra har varken hon eller jag nån aning om vad orden betyder. Ett hysteriskt skrattanfall fick jag och hon viftade panikartat för att få mig att sluta. Det går ju absolut inte när man väl har startat, för då är allting kul. Jag fick springa ut och gömma mig i receptionen tills tårarna hade slutat rinna. Tur att jobbet kan vara så kul ibland.

Här hemma är det också kul. Särskilt när man är gift med en något pedantisk man som reagerar på minsta lilla gruskorn. Ikväll ropade han från badrummet om jag hade haft problem i morse när jag sminkade mig. Eh? Nej, svarade jag, hurså? "Det är mascarakluttar över hela golvet här!" hojtade han surt. För det första tycker jag att kluttar är ett hysteriskt roligt ord och för det andra blev det ännu roligare när äldsta sonen undrade vad pappa ropade om. "Lägg dig inte i det här!" vrålar han då. Aj vad ont det gjorde att kväva gapskratten då. De så kallade kluttarna låg spridda lite här och var i badrummet och på hallgolvet och N sprang surt runt med ett toapapper i högsta hugg. Hur de hade hamnat där vet jag faktiskt inte. Vi har inte ens en spegel i hallen.