Nicotine For Breakfast Just To Put Me Right

Jag är sämst på de här vändpassen känner jag (vändpass = kvällsjobb till 23 och sen börjar man igen 6,45 morgonen efter), de är ena riktiga dräpare. Det kanske fungerade för en tio år sen när man var något piggare (och definitivt inte tvåbarnsmamma). Nu fungerar det inte alls. Jag är värdelös på att somna på kvällarna. Inte heller är jag den mest morgonpigga människan i världen, jag snoozar till förbannelse och det händer minst en gång i veckan att jag får springa till jobbet med andan i halsen. Alltså är kväll-dag en extremt dålig kombination när man heter Pernilla.

Nu har jag precis klarat av ett vändpass där jag dessutom fick en praktikant på halsen. Jag har en känsla av att jag inte var helt pedagogisk och att stackars praktikanten tycker att jag är en nazi. Nu verkade han ju ha lite skinn på näsan så förhoppningsvis överlever han. Men ni kan ju föreställa er hur seriös jag måste ha framstått med mina elefantgäspningar, rödsprängda ögon, korta stubin och trögtänkta hjärna som enbart fungerade efter överdoser med nikotin. Hans intressanta "lärande" bestod mestadels i att packa upp kartonger, pilla bort klisterlappar, dammtorka i receptionen och sortera in papper i pärmar. Man får jobba sig uppåt minsann.

Nu ska Dire Straits få hålla mig sällskap ett tag medans jag klurar ut det ständiga vardagsbekymret - dagens middag.