Status Quo

Dagarna flyter ihop i en enda sörja här hemma. Jag gör inte mycket alls, förutom de hjärtskärande besöken hos farmor har jag inte varit utanför dörren sen vi kom hem i söndags. Jag har tappat orken till det mesta och timmarna går sakta förbi medan jag ligger på soffan. Huvudet värker och sömnbristen känns i hela kroppen. Farfar har lämnat en stor tomhet och vansinnigt med tårar efter sig. Trots att det har varit väntat och trots att han var gammal så gör det inte mindre ont för det. Jag är dock glad över de fina minnena jag har av honom som alltid sätter ett leende på mina läppar. Underbara farfar, du finns för alltid i mitt hjärta.