So Many Boys, So Little Time

Min bröllopsdag var rena rama semestern i jämförelse med hur det ser ut på jobbet just nu. Kom inte hem förrän efter 18 idag, så vill man inte att hösten ska börja. Funderade allvarligt på att "råka" komma åt inställningarna till mailen så ingen skulle kunna bomba min inkorg längre. Det gjorde jag inte. Lite synd.
Trots den ofantligt stora händelsen att jag har bytt mitt efternamn verkar livet knalla på precis som vanligt. Mycket jobb, lite tid, fullklottrad kalender och två dagiströtta barn som kräver enormt mycket uppmärksamhet just nu. Själv är jag vansinnigt disträ och så rörig i huvudet när jag kommer hem så jag förstår knappt vad killarna säger. Ibland blir det kul när man har en karusell i huvudet, idag kallade jag en stackars kund för Åke under hela telefonsamtalet, när han sen skulle boka i sitt namn sa han "inte Åke, jag heter HÅKAN" Kanske har jag dålig humor, men jag kved verkligen i telefonen för att försöka hålla mig ifrån gapskratt. Jag måste helt enkelt vara den roligaste människan jag känner.

Snart måste jag byta klädsel till Partypinglan igen, för nu vankas det helt plötsligt festligheter varenda helg framöver. Såna tillställningar som man inte kan tacka nej till, som systers födelsedagsparty, Marias redparty, bröllop, F:s 30-års fest och nånstans där ska jag även klämma in mitt eget 30-års partaj, hujedamej. Fast inte är väl jag särskilt ledsen över det, för när tackade jag nej till en fest senast?