Trasslig Men Lugn

Jag är vimsig och klockan den tickar fort, fort, fort. Söta trasselsudd som en betydelsefull kallade mig. Ja, det stämmer. Trassligare än trassligast är jag just nu. Mest för att min hjärna är lika seg som min förkylning. Visst går bröllopsplaneringen framåt men kanske inte lika fort som den borde med tanke på att det nu bara är en vecka kvar. Inte är jag det minsta nervös heller, och ännu mer konstigt - jag är inte alls stressad. Ingenting. Tror det kan vara för att jag har otroligt svårt att greppa att jag faktiskt ska stå där i kyrkan om ett par dagar. Det känns så overkligt och fortfarande känns det väldigt långt borta. Jag gissar att de där nerverna kommer ifatt mig efter helgen, men tills dess njuter jag av mitt lugn.

Ikväll vankas det ett glas vin och lite pyssel med lillasyster. Vi har viktiga saker att ta itu med, men vi två lyckas alltid få inspirationen att spira så det ska nog gå bra. Inga barn har vi hemma heller, så vi kan jobba ostört. De små åker på minisemester med sin farmor och farfar till landet, och för första gången någonsin ska jag vara utan de en hel helg. Mina stora duktiga killar som säkert kommer ha hur kul som helst medans deras känsliga mamma kommer att fälla en tår eller två av saknaden. Kanske blir det även ett par tårar imorgon då fina Sandra gifter sig och vi ska på bröllop. Det ser vi verkligen fram emot!