Back To Reality

Det var den semestern det. Vad jag kan komma ihåg har jag aldrig känt mig så ofärdig tidigare. Ofärdig på att semestra. Jag känner mig inte helt nöjd med den här sommaren, det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Nu ska jag inte beklaga mig allt för mycket, vi har gjort väldigt mycket roligt i sommar. Vi har varit i Värmland hos mamma, på Åland hos syster, legat på stranden i flera dagar, varit på barnkalas och vuxenkalas, grillat i det oändliga med vänner, släkt och familj, besökt Parken Zoo, shoppat, varit på bio med grabbarna och målat, renoverat och fixat massor i huset. Och ändå är jag inte riktigt nöjd. Nej, jag hade nämligen haft en dum föreställning om att jag skulle ligga i gräset, dricka drinkar och läser böcker hela sommaren. Och koppla av, hitta tillbaka till lugnet igen. Och ja, så blev det ju inte. Nästa sommar kanske.

Vardagen den slog i alla fall hårt. Jag började där jag slutade, fullt upp och med högt tempo. Prestationsångest blandat med uppgivenhet. Inte alls så jag hade tänkt mig de första jobbveckorna. Men å andra sidan, blir saker och ting någonsin som man tänkt sig? Inte särskilt ofta har jag för mig.

Det som däremot har varit riktigt bra med den här sommaren är att jag har tagit mig i kragen och äntligen börjat övningsköra. Och förutom ett smärre misstag då jag backade in i en buske så kan jag ärligt säga att det går över förväntan bra. Roligt är det dessutom, riktigt roligt.