Andra advent och snön ligger fortfarande djup utanför dörren. Kylan har lättat lite och ingen är tacksammare än jag för att termometern orkade upp på plussidan idag. Det känns som att hela huset genast blir varmare.
Annars är det väldigt tyst och stilla här nu efter en livlig helg. Syster har åkt tillbaka till Åland och hon lämnar som alltid ett stort tomrum efter sig. Även om det är fantastiskt underbart att ha henne här blir saknaden desto större när hon åker. Extra stor kommer den där längtan att bli i jul då vi får fira på var sitt håll. Lyckliga de som har alla sina syskon nära.
Igår åkte jag och lillasyster hem till farfar och spenderade ett par timmar där. Vi pratade, skrattade och kämpade mot tårarna tills det inte gick längre. Fina lilla farfar som alltid har ett värmande ord till övers.
Jag slås alltid av det stora lugn som infinner sig så fort jag kommer dit. Stillheten, värmen och de fina orden som går rakt in i hjärtat. Jag är evigt tacksam över att jag har fått tala om för honom hur mycket han betyder för mig och hur mycket jag tycker om honom. Att jag har fått vara vid hans sida, hålla hans hand och se hur de där ögonen lyser upp när vi kommer. Mina tankar är hela tiden hos farmor och farfar och jag hoppas att timglaset håller ännu lite mera sand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar