Här knackar stressen på dörren och jag är lägligt nog tröttare än aldrig förr. Försöker städa samtidigt som jag slår in paket och tvättar. Ögonen de svider av sömnbrist och tårar och kroppen den vill inte det jag vill. Men imorgon stämplar jag in för sista gången det här året, sen är det bara hem och packa väskorna. Snart åker vi. Och jag behöver min mamma. Mer än någonsin. Published with Blogger-droid v1.6.5
2 kommentarer:
Åh vilka fina klappar! Får jag? ;)
Hade du varit här hade du absolut fått en vit med röda prickar! ;-)
Skicka en kommentar