Huva vilken dag vi har haft hittills. Liten har sovit fullkomligt uruselt i natt och jag känner mig mer död än levande. Som grädde på moset har nånting hänt med min lilla loppa (magont?) som har gjort att han har skrikit hela dagen fram tills för en stund sen när han däckade i min famn av utmattning. Jag har matat, vaggat, vankat och burit runt på honom i timmar, inget har hjälpt. Inte alls likt Dante att vara på det här viset, och mig veterligen har jag inte ätit något ovanligt heller? Jag hoppas att det är något tillfälligt som snabbt går över, synd om mitt lilla hjärta.
Helgen den försvann lika fort som den kom och den blev definitivt inte som planerat. André fick ont i magen i lördags och låg dubbelvikt i soffan i ett par timmar, det blev alltså inget kalas för hans del och ingen barnvakt för vår del då syster var rädd att vi hade magsjuka på gång. Några spyor var det dock inte tal om och framåt eftermiddagen mådde han betydligt bättre igen.
På söndagen sen vaknade jag med nackspärr. Himla lägligt när man har en ammande bebis. Mannen fick ta hand om alla knattar och jag tillbringade i princip hela dagen på soffan med min bästa kompis värmekudden.
I morse var nacken bättre, men det var då det. Efter att ha kånkat bebis hela dagen är smärtan tillbaka, snark. Vilken dag. Och Andrés födelsedag också. Bara att bita ihop och se glad ut ändå, för här ska ju firas.
1 kommentar:
Jag har en utmaning åt dig på min blogg om du vill och orkar :)
Skicka en kommentar