
Nattugglan sitter uppe som vanligt. Det är så mycket jag vill och behöver göra, och dagarna räcker helt enkelt inte till. Därför skjuter jag hela tiden på den där sovtimmen. Morgonen efter är däremot mindre rolig och jag svär alltid dyrt och heligt att nästa gång ska jag gå och lägga mig samtidigt som barnen. Men så kommer kvällen och så tickar den där klockan iväg igen. Jobba Svensson-tider och vara nattuggla är helt enkelt ingen bra kombination. Fördelen med att fylla 30 (jo det finns faktiskt en) är att det inte är alltför långt kvar till pension, och då, då ska jag sova.