So Many Boys

Sen ungefär sex månader tillbaka är jag trebarnsmamma. Grannpojken flyttade helt sonika in hos oss en vacker sommardag i juli. Ok, jag överdriver lite, han bor inte här på natten. Bara på dagen, men den dagen brukar börja redan vid åtta på morgonen då jag hittar honom i soffan med mina grabbar (som gladeligen släpper in honom i ottan utan att vare sig jag eller mannen vaknar). Oftast äter han middag här, eller lunch, eller mellis. Åker vi iväg på något skoj följer han givetvis med. Han brukar även kånka över diverse tillhörigheter hem till oss. Leksaker, bandyklubbor, hocketytröjor, fotbollskläder och annat som imponerar så mycket på mina grabbar att de genast bara måste ha det samma. Det blir tydligen inga bra hockeymatcher annars.

För det mesta spelar de bandy i källaren, leker pirater, brottas, jagar varandra, leker kurragömma, eller annat som skrämmer slag på deras ljudkänsliga mamma. Idag var dock leken väsenligt mycket lugnare då de plockat fram killarnas alla plastdjur på vardagsrumsgolvet. Tyvärr höll det bara en liten stund då ingen ville vara Mamma-Björn. Sen sprang de på alla fyra i stället.

Hur som helst så känner jag mig som en rätt stolt trebarnsmamma och har redan vant mig så pass att till och med jag tycker att det blir tomt de dagar han inte är här. Snacka om att killarna har hittat en riktig bästis.